Lärarhandledning i programmering på gång

Scratch_1Under läsåret har jag haft chansen att följa och delta i klassens arbete med programmering. Jag har även fått vara med och introducera andra 8- och 9-åringar i just programmering. Vilken ära!

Eftersom jag samtidigt studerar aktionsforskning vid Göteborgs universitet har jag inte kunnat låta bli att analysera och vidareutveckla vårt arbete under tidens gång. En yrkesskada, om man så vill. Utifrån våra erfarenheter skriver jag nu en lärarhandledning i programmering för årskurs 1-6 på uppdrag av Stiftelsen för Internetinfrastruktur, .SE/ Webbstjärnan. En lärarhandledning som kommer att vara gratis att ladda ner. (Det går att få en påminnelse när den är klar.)

Jag tänkte berätta lite om den för den som är nyfiken, så varsågod och läs vidare om du vill. Handledningen kommer att vara koncentrerad till programmeringsverktyget Scratch. Varför då? Är det inte ett väldigt begränsande verktyg? Jag har hört det sägas. Det trodde jag också tills jag började använda det på riktigt. Att handledningen koncentrerar sig på ett verktyg är helt enkelt för att det ska vara överblickbart. Man behöver börja någonstans. Ett annat skäl är att det är gratis. Det underlättar för skolor som vill prova på, utan att behöva köpa in dyra kit som kanske bara den superteknikfrälste på skolan vågar sätta tänderna i. Jag tror vi måste hjälpa alla lärare, åtminstone dem som undervisar så gott som alla ämnen för yngre åldrar, att hitta vägar in i programmering. En fundering är att häftiga blinkande programmeringsprylar kanske inte är enda vägen, även om vi kan få en fantastisk kick av dem. Om vi gör programmering för exklusivt och koncentrerar det till några få temadagar är jag rädd att det inte inlemmas som den naturliga del det kan vara i undervisningen. Sedan kan bananer och coola kit få vara med också, jag vill inte diskriminera någon. Men ni kanske förstår min poäng? Enkelheten och tillgängligheten, jag värnar den.

Det jag har sett i vårt arbete är att eleverna utvecklar sin förmåga att lösa problem när de arbetar i Scratch. De studerar händelseblock, funderar på vad kommandot kan ge för effekt, ändrar, löser problem och omformulerar. De skapar musik, funderar på om takten är rätt, om de ska lägga in pauser och hur låten ska fortsätta. De sjunger, de nynnar.

IMG_7926

De skapar med ritverktyget, de programmerar så att olika nyanser ska framträda, så att bilderna ska få liv. De skapar berättelser till sina verk som de publicerar på bloggen tillsammans med det som de har programmerat. De animerar egna berättelser. De upptäcker x- och y-axeln och förstår hur matematiken hänger ihop. De löser tekniska problem.  De skapar spel som andra får tillgång till. De lär sig att det är okej att dela med sig, att remixa andras arbeten i den delakultur som omger oss. De jobbar för att uppnå kunskapskraven och jag ser att de växer. I nästa (tror jag) Lärarnas Tidning finns ett reportage från vår klass och då får ni veta mer.

Till sommaren kan du få ta del av handledningen. Innan dess håller jag några kurser (kostar noll) för lärare i Göteborg, Kungälv och Stenungsund. Webbstjärnan håller kurser i Stockholm. Du är välkommen om du vill! För även om det börjar komma fler och fler viktiga programmeringsinitiativ för eleverna på deras fritid, har skolan ett uppdrag att hjälpa eleverna vidare i deras lärande. Oavsett hur elevernas ekonomi ser ut eller deras chans att delta i fritidsaktiviteter. Vi har också ett viktigt uppdrag ur ett genusperspektiv och ur ett demokratiskt perspektiv. Att förstå och kunna använda. Jag hoppas du vill vara med på en egen läranderesa likväl som på dina elevers fantastiska läranderesa! Min pågår för fullt.

Share

Forskning säger att

BildcriticalEn 10-åring i min närhet brukar säga: ”Forskning säger att..” och så kommer det ena eller andra påståendet, som konstigt nog alltid stämmer överens med vad hen själv tycker är viktigt. Senare läggning på kvällen och sånt. Det är ganska fint. Något vi kan le åt ihop, 10-åringen och jag.

I skolans värld brukar vi säga något liknande. ”Forskning säger att..” och så kommer det ena eller andra påståendet, som konstigt nog nästan alltid stämmer överens med vad vi själva tycker är viktigt.

Jag gillar att prata forskning och tycker det är väldigt intressant med olika studier. Därför läser jag nu vid sidan av mitt lärarjobb en master i pedagogik med inriktning aktionsforskning och skolutveckling. För visst är det viktigt med belägg för än det ena, än det andra. Vi vill ha säkra svar: Fungerar det? Vad säker forskningen?

Ju mer jag läser vetenskapsteori, ju mer ödmjuk blir jag inför begreppet forskningen. Ordet avpersonifieras som det sanningssägande väsen det varit i min tankevärld. Och ändå har det för mig kvar sin fascination och sin viktiga roll i samhället. Forskning behövs. Men vi behöver veta mer om vad forskning är.

Det blir lätt så att vi gärna delar länkar om forskning på Facebook och kanske Twitter. Vi vill verka pålästa. Vi vill visa att det vi tycker är viktigt är det rätta. Vi har kanske andra skäl.

Men tänker vi på hur studien är gjord, på vems uppdrag den har gjorts eller i vilket sammanhang den kom till? Vänta lite, är inte den publicerade forskningen alltid nagelfaren? Jo, oftast. En del studier presenteras som om de vore det och vi köper dem gärna rakt av. Även en nagelfaren studie kan behöva problematiseras. Piagets tankar passade väldigt bra in i den positivistiska traditionen under lång tid i svensk förskola och skola.  Dagens forskning tenderar att passa in i det som gäller här och nu. Det kan vara bra att ha med sig.

Många av oss likställer forskning med den positivistiskt mätbara traditionen som har en given plats inom naturvetenskapen, men som ibland ifrågasätts inom utbildningsvetenskapen. Inte för att det måsta vara svart eller vitt – olika mätmetoder kan stötta och visa olika saker. 

Bland annat kritisk teori har lett fram till andra sätt att ta sig an forskning, till exempel genom aktionsforskning. Det innebär att forskaren finns mitt i praktiken och har som avsikt att påverka praktiken under tiden forskningen genomförs. Dokumentation och diskussion i dialogkonferenser med tydligt strukturerade samtal hjälper till att nagelfara forskningen. Inom aktionsforskning kan naturligtvis också sådana mätmetoder vi ofta hittar inom positivismen finnas . Idag är vi inte så rädda att förena kvalitativt och kvantitativt, som vi kanske var för några decennier sedan, då de olika riktningarna nog slogs för sin sak på ett annat sätt än idag.

Många tänker sig ofta forskaren som en som betraktar praktiken utifrån. En som ska komma fram till en teori, som sedan ska appliceras på praktiken. Vilket det sällan kommer att göra, eftersom praktikerna inte alltid tar till sig teorier om dessa inte passar in i deras eget tankesätt. Uppifrånkommande lösningar får sällan fäste. Därav aktionsforskningens roll med sitt underifrånperspektiv.

Jag tror att vi diskuterar det här lite för lite. Ibland tänker jag att vi dunkar till med en länk till någon som har tolkat en avhandling bara för att stötta våra egna tankar. Inte för att fundera vidare. Kanske vore det dags för mer vetenskapsteori i våra pedagogiska samtal? Aktionsforskande lärare som reflekterar inom sin praktik och driver forskningen framåt. Boken Vetenskapsteori för nybörjare av T. Thurén skulle kunna vara ett sätt att enkelt få en överblick över just vetenskapsteori, för att hjälpa oss reflektera över vad vi delar för länkar och vad innehållet vill säga oss i vår situation. Hjälpa oss att fundera på om det objektiva alltid är så objektivt som vi tror. 

Jag gillar ju som en del vet Carol S. Dweck, vars growth mindset och fixed mindset jag skrivit om i min bok. Jag gillar ju även andra populära forskare. Men jag gillar också att sätta in dem i det sammanhang där de verkar och fundera på ett djupare plan, inte bara köpa rakt av för att de råkar ha samma värderingar som jag. Det är inte farligt. Det farliga, menar jag, är att inte reflektera och vara varandras kritiska vänner. Vi vill ju utveckling för våra elever. 

Forskning kan vara så spännande och berikande, men det kräver att vi vare sig avgudar den eller inte vågar ta den i hand. Jag tycker det är vansinnigt spännande och inser att jag kan så oerhört lite inom området och bara kan lära mer. 

Share

Programmering på lågstadiet

beebotJag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle engarera så.  Men nu hände det.

För mig är det inte så exotiskt att låta eleverna programmera redan på lågstadiet. I England finns det på schemat och i Finland kommer man igång 2016.  I Estland har man varit igång en tid. Här och där sker det i klassrummen även i Sverige. I vår mattebok (Ja, vi har en) finns programmeringstänket med i form av en sköldpadda som ska instrueras med pilar att ta sig vidare i ett rutsystem. Likande appar finns till pekplattan. Eleverna lär sig tänka logiskt och lösa problem, matematik alltså.  Och i ämnet teknik ska eleverna utveckla följande:

Undervisningen i ämnet teknik ska syfta till att eleverna utvecklar sitt tekniska kunnande och sin tekniska medvetenhet så att de kan orientera sig och agera i en teknikintensiv värld. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar intresse för teknik och förmåga att ta sig an tekniska utmaningar på ett medvetet och innovativt sätt. (Lgr11, s.269)

Jag hade beställt ett bi, en Bee Bot, till skolan. Den kom i torsdags. Jag startade den, körde några vändor på bordet i personalrummet och tänkte att eleverna skulle få prova nästa dag. Eleverna och jag testade först gemensamt, sedan fick de arbeta i par om två. Jag tänkte att risken fanns att biet skulle upplevas som barnsligt och att det inte skulle ske så mycket lärande ändå. Min farhåga. Det blev inte så. Hej, vad de gick igång! De skrev koder, testade och fick testa igen. De flesta upptäckte hur viktigt det är att vara exakt när man skriver kod. Det blev felsökningar åt höger och vänster och diskussioner om vad som skulle förbättras. Vi utvecklade uppgiften till att låta andra testa den kod man skrivit. Skulle de hamna med biet där det var tänkt? Hemlighetsmakeri och så exakta koder som möjligt.  Om bilden nedan kunde tala så skulle ni få höra de intressanta diskussioner som uppstod!

beebot_samarbete

Vill du läsa upplägget, som jag skrev ner i efterhand, kan du göra det här.

Att få reda på hur något fungerar och att själv testa i praktiken – det är något jag vill låta mina elever vara med om. I ettan fick de göra enkla spel i Sploder, för att förstå att spel görs av någon. De fick skriva manualer till sina  spel för att lära sig göra beskrivningar.  På samma sätt fick de intervjua författare, illustratörer, en filmproducent och en skådespelare innan de själva skulle skriva berättelser, göra film och agera. Vi intervjuade spelutvecklare och vi gjorde spel. Nu har vi gått vidare till att i olika grad använda Scratch. Några har nosat på det, några fördjupar sig i det. Vi tittar på koden till spel som andra har gjort, vi kopierar och förfinar den efter våra behov och vi lär oss att bygga upp något från grunden. Häromdagen var det en som ville visa klassen hur hen hade lärt sig programmera Björnen sover i Scratch.  En presentation med bildstöd. Matematik, teknik, svenska och musik. (Här kan ni förresten se Scratch-katten i min trädgård och få några bra länkar.)

Måste jag som lärare kunna något av det här? Ja, jag är elevernas lärare. Men jag kan också lära en hel del samtidigt som eleverna. Jag tror inte jag behöver gå en universitetskurs i programmering för att klara det på den här nivån. Det där med Björnen sover var jag i och för sig inte beredd på. Och jag kan inte föreställa mig allt, det kommer hända ändå. Det jag inte kan göra är att säga Sånt där kan inte jag lära mig. Det är inte att vara en förebild som en livslångt lärande varelse. Så jag hamnar i Lärande gropen, jag sliter mitt hår och jag visar eleverna mitt intresse för att lära. Det är inte exotiskt, men nödvändigt.

Nästa vecka ska vi programmera varandra på engelsklektionen: turn right, turn left. Ja, det borde funka.

Ni som vill komma igång på ett enkelt sätt samtidigt som ni känner samhörighet med tusentals andra kodande barn, anmäl er till programmeringstimmen som sker över hela världen vecka 50. Inga förkunskaper krävs för att vara med. Hittas på code.org.

Share

Så arbetar vi med källkritik på lågstadiet

internetVi arbetar med källkritik i min trea. Läroplanen är ju tydlig med att det måste ingå redan på lågstadiet. Bra, eftersom barn redan tidigt kommer i kontakt med en mängd olika källor.
Så hur gör vi? Jag vill dela med mig av vårt arbetsätt, ifall någon vill hämta inspiration. Jag vet att man som lärare kan känna sig osäker på hur man kan arbeta källkritiskt med eleverna.

Källkritik i praktiken
Under hösten har vi varit en redaktion som har arbetat med att intervjua, genomföra undersökningar och göra reklam. Vi har arbetat med att själva vara källor. Vi har funderat på det där med killar och tjejer i media – hur de presenteras och kommer till tals. Vi har granskat källor och kommit på oss själva med att vara kritiska till i stort sett allt. Bra! Att vara kritisk på ett bra sätt är inget negativt. Det hela mynnade ut i en tidning som vi laddade upp på Calameo, för att få den blädderbar och kunna lägga ut den på vår blogg. Här kan ni se hur det blev.

Vi gjorde även ett klassiskt nyhetsprogram, med allt från nyheter om brand på skolan, till reportage om när Uno Svenningsson plötsligt klev in genom klassrumsdörren, till sportreportage, bokprat och väder.

Skärmavbild 2014-11-22 kl. 14.06.55

Några elever hade tidigare vid lunchen pratat med sportkommentatorsröster och vi nappade på det. I en match mellan sy- och-träslöjdslaget fick de utlopp för sin berättarteknik. Men först hade vi intervjuat en sportjournalist om vad man kan behöva tänka på. Och en webbredaktör. Och så en studioman. Det är så vi jobbar. Med viktiga, för eleverna angelägna grejer. Vi filmade mot den gröna väggen, vår green screen, som vi har i ett rum på skolan. Perfekt när man vill lägga in väderkartor och andra bakgrunder i en produktion. Här kan ni se den färdiga filmen. Visa den gärna för era elever och låt dem kanske inspireras till att göra något liknande.

Var det här bara en kul grej? Nej, det var hårt arbete. Det var viktigt. Vi tog tekniken till hjälp där den behövdes, inte tvärtom. Vi började inte i den, men hade med den på vägen. Bloggen är vår yta för att lägga ut material. Det är vårt ställe där vi övar att bli trovärdiga källor.  Det är så vi rullar.

Vi har arbetat en hel del utifrån en  lärarhandleding som jag har gjort för årskurs 3-6. Jag gjorde den eftersom det fanns så lite material som vänder sig till dem som arbetar med yngre åldrar. UR:s Är det sant-filmer är helt fantastiska att lära utifrån. Vi har kunnat ta med oss det vi lärt när vi sedan tittar på Lilla Aktuellt och se om de verkligen låter olika sidor i en fråga komma till tals o.s.v.

Vi har undersökt hur sökmotorer fungerar och ooohat och aaahat över hur många sökresultat man kan få upp, hur olika det ser ut i olika sökmotorer (Google är ju inte den enda) och resonerat om vad som händer med resultaten som hamnar långt ner i söklistan  på en helt annan sida än den man först ser. Vilka resultat hamnar överst och varför? Det är intressant att tänka på det ur ett demokratiskt perspektiv. Vi har blivit än mer nyfikna på hur internet fungerar och läst om det på .SE:s sajt. Barn vet mycket men absolut inte allt bara för att det händelsevis råkar handla om det som har med internet att göra.

Redan i årskurs ett kollade vi upp hur det där med böcker och film fungerar. Vem har skrivit? Hur gör man en bok? Illustratör, vad är det? Hur jobbar en producent? Och när vi närmade oss läsning och skrivning genom att vara nyfikna på det här viset, kom vi i kontakt med olika källor. Det blev naturligt i allt vi gjorde. ”Upphovsman” var ett ord som fanns i vår vardag. I och med det kunde jag hjälpa mina elever att ställa frågor om det var okej att använda material utgivna av andra, att se andra som källor och att se oss själva som källor. Vi skapade material, mycket medvetna om att man måste ställa sig olika viktiga frågor. Ett frö av källkritik var sått. I slutet av året vann vi Webbstjärnan i kategorin åk. 1-5 för vårt arbete, som vi delade med oss av på vår webbplats. Det var stort!

Vilka delar i läroplanen har vi arbetat med när det gäller ovanstående moment? Bland annat:

Lgr11, Svenska, Syfte:
Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt tal- och skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Det innebär att eleverna genom undervisningen ska ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära.

Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier.

Eleverna ska även stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer. Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker och kritiskt värderar information från olika källor.

Lgr11, Svenska, Centralt innehåll åk. 1-3:

  • Muntliga presentationer och muntligt berättande om vardagsnära ämnen för olika mottagare. Bilder och andra hjälpmedel som kan stödja presentationer.
  • Texter som kombinerar ord och bild, till exempel film, interaktiva spel och webbtexter.
  • Källkritik, hur texters avsändare påverkar innehållet.
  • Hur ord och yttranden uppfattas av omgivningen beroende på tonfall och ords nyanser.

Viktiga grejer alltså. Tack för din tid – hoppas du fick någon idé att spinna vidare på!

Share

VIA-modellen – en enkel lärmodell

VIA_CLofving

I veckan var jag på Skolforum och föreläste om hur det kan se ut i en lågstadieklass när man går in för att eleverna ska kunna reflektera över hur de gör när de lär.  Inte att de ska nischa in sig i fasta lärprofiler, som jag snarare tycker kan hämma än hjälpa dem att våga ta nya kliv. Nej, hur man kan prata om utmaningar och hur vi faktiskt alla ibland hamnar i lärande gropar, som vi kan hjälpa varandra att ta oss upp ifrån. Om hur vi kan leta efter utmaningar och se det spännande i att lära mer.

Efteråt kom det fram en åhörare som bad att få använda en modell jag hade visat. Jag har haft med den på bloggen tidigare, men postar igen för att göra den aktuell ifall nya besökare kommer in här. Den täcker inte på något sätt allt det komplexa i att lära, men jag ville förenkla och visa på några viktiga komponenter. Ett sätt att göra det greppbart i samtal med yngre barn.

Mina elever har modellen på sina målböcker. Eftersom vi inte har 1-1 (var sitt digitalt verktyg) kan de inte hålla sina individuella mål särskilt levande om de måste vänta på att en dator ska bli ledig för att kunna se vilka mål de har bestämt sig för att särskilt  jobba mot. Därför har de målen i utvärderingshäften som de kan bära med sig och på framsidan sitter denna modell klistrad. Den är modifierad efter James Nottinghams modell. Många av de saker som finns i utvecklingsväg tenderar att vända sig till äldre elever. Det jag vill göra är att tidigt prata viktiga saker med mina lågstadieelever och då måste man ibland anpassa materialet. Har du yngre elever får du gärna använda VIA-modellen (fritt enligt Creative Commons-licens). Det vore spännande att få veta vilka samtal den kan ge er!

VIA_CLofving
Klicka på bilden för att få en större utskrivbar.
Share

Föräldrar, lärare och det där med att kommunicera

Jag ska ge mig själv ett löfte (Om du läser längre ner, kommer du förstå varför).

Here we go. Jag lovar :

  • att se föräldrar som en tillgång, inte ett nödvändigt ont.
  • att vara tydlig redan från början med på vilket sätt föräldrarna och jag kan ha kontakt.
  • att berätta om vilka arbetsområden vi kommer ha, men också hur och varför vi kommer att arbeta så som vi gör. Så föräldrar kan stötta hemma efter bästa förmåga – de är ju en tillgång.
  • att om jag träffar en förälder i affären och denna ser det som ett utvecklingssamtal, så kan jag säga att jag har tystnadsplikt och inte kan prata om hur det går för eleverna där det finns andra som kan höra. Jag kan helt enkelt bli tydligare.
  • att tänka på mina elever som någons barn. Det finns antagligen en vuxen som just nu tänker på det där magknipet barnet hade när den gick till skolan, någon som undrar och kanske oroar sig. Jag kan ta två djupa andetag om denna förälder hör av sig och andas oro. Jag kan ha ett mentaliserat förhållningssätt. Det är något himla bra och avhjälper många tråkiga krockar, jag lovar. Läs gärna mer om det här. Artikeln går snabbt att läsa och handlar om hur vi som lärare kan anta ett professionellt förhållningssätt till både elever och föräldrar. Jag övar på det. Jag gör fel ibland, men det är ingen fara, för jag kan rätta till saker och ting. Det innebär att jag slipper en massa frustration, att jag inte tar på mig en offerroll, utan vet att jag har ett fantastiskt viktigt jobb.
Tydlig kommunikation mellan lärare och elever hittat i Anne-Marie Körlings klassrum.
Tydlig kommunikation mellan lärare och elever hittat i Anne-Marie Körlings klassrum.

Det delas just nu en artikel på facebook, ofta med tillägget ”Så sant!”. Det handlar om att föräldrar ska lita på sina barns lärare och inte lägga sig i allt och inget.  Artikeln inleds med:

Föräldrar, förvänta er inte att vi ska uppfostra era barn. Mejla inte hela tiden. Ifrågasätt inte allt vi gör. Lita på oss. Vi vet vad vi gör.

Vi vet vad vi gör. Förvisso. Oftast. Ingen människa är dock ofelbar.

Jag är lärare. Jag har själv barn. Jag har sett både det ena och det andra under mina dryga 20 år inom skolan. Och jag vill aldrig, aldrig få föräldrar att känna att de inte får ställa en fråga eller ta kontakt. Om det blir överdriven kontakt från någon kring saker vi inte behöver ha kontakt om – då har jag antagligen inte varit tydlig med vilka vägar för kommunikation vi kan ha. Jag har gjort sådana tabbar som lärare. Jag har lärt mig att bli tydligare. Lgr11, kapitel 1:

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har.  Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan.

Det som står ovan ska vi göra. Det ingår i våra arbetsuppgifter. Men det görs inte alltid. Det finns lärare som skickar ut veckobrev vecka efter vecka där det står att man jobbar vidare med svenska och matte, glöm inte idrott på tisdag och matsäck på torsdag. Ingenting om varför man arbetar med det man gör eller hur föräldrar kan stötta inför kommande arbetsområden. Ingenstans går det att läsa sig till, hur man än letar. Och då ska man som lärare få frågor om det. Det finns hela ämnen som ibland glöms bort i skolan. Ingen fysik, kemi eller teknik på lågstadiet trots att läroplanen är tydlig med vilket innehåll som ska finnas inom dessa ämnen. Överlag är det säkert inte så, men det händer. Då måste en förälder få ställa frågan, utan att mötas av en suck, eller som i artikeln, en anda av att det en lärare gör inte ska ifrågasättas:

Om jag har synpunkter på undervisningen ska jag hålla ut ett tag innan jag hör av mig, lita på att det faktiskt finns en pedagogisk tanke med det man gör i skolan och även fråga mig själv: Vem är det som är läraren?

Det finns en hel del i artikeln som jag håller med om.  Föräldrar bör prata positivt om skolan hemma, stötta sitt barn och uppfostra efter bästa förmåga. Absolut. De kan fråga varandra om saker de glömt. Det går. Om det förväntas bli ett problem tar vi upp det.

Tack för att du läst. Du behöver inte dela med ett ”Så sant”. Vi kan få tycka olika. Det blir antagligen ingen viral spridning som kvällstidningarna nappar på, men det gör inget. Jag fortsätter högakta lärares arbete när det är gott och utvecklande och jag kommer fortsätta värna elevernas rätt till den bästa av utbildningar. Jag kommer däremot aldrig uppmana föräldrar att stå med mössan i hand och vackert se på, skrapa med foten och inte våga skicka ett mejl med en fråga om vad som händer, ifall tystnaden från mig är total. Ifall något verkar vara galet och ingen förklaring har kommit. Men det får stå för mig. Nu önskar jag dig ett gott läsår!

Som grädde på moset kom Aftonbladet nyss med krönika om föräldrar som ostyrig, förfärlig mobb. Den kan säkert konkurrera med Expressens alla klick inom genren inom en snar framtid. Grattis Aftonbladet!

Share