Den stackars IT-modern sitter just nu och väntar på att sonens basketmatch ska börja. Livet är en enda lång väntan när man som jag har barn i träningsbar ålder. Suck.

Nä, jag skojar, jag bad faktiskt om att få köra sonen till matchen och jag erbjöd mig att stanna kvar och titta. Varför? Jo, för att jag vill se honom så klart. Och för att jag får tid att sitta och surfa runt alldeles ostörd här på läktaren. Men det sa jag naturligtvis inte när jag erbjöd mig. Det måste låta som om jag uppoffrar mig när jag förhandlar med maken.

Det hade varit gott att kunna sitta och tugga på något här medan jag väntar. Fast det vågar jag ju inte. Precis ovanför dörren till idrottshallen hänger denna skylt:

Och inte vill jag få bannor. Vad synd att det inte kan hänga lite vänliga skyltar här och var. Det kanske är därför som jag aldrig har blivit en sportfantast? För att det finns så få vänliga skyltar i sportsammanhang. Annat var det med den skylt jag stötte på idag i min vandring på nätet. Sånt får mig att må bra! Äkta IT-vänlighet:

Länken till den vänliga sidan hittar ni här.