Jag satt en kväll och nynnade i soffan. Och avkrävde min man svar om vilken låt det kunde vara. Hade totalt glömt bort det, men ville veta. Han flinade, himlade med ögonen och slängde ut en fråga på Twitter:

Så slängde han även in strofen ”She said goodbye” – det enda jag kunde komma ihåg. Snart kom det första svaret från @oskcar:

Och det var rätt! This Love med Maroon 5. Bara så där.
En annan satte igång att humma och nynna på andra sidan Sverige och dunkade in:

Men blev genast nedtagen på jorden. 😉

Det roliga, tycker jag, är alla samtal som sker på Twitter. Ibland får man världens tips som man har nytta av i jobbet, ibland småpratar man om väder och vind, ibland blir någon tillfrågad om den vill komma på anställningsintervju och ibland börjar folk nynna och googla för att hjälpa någon annan att hitta rätt. Det är det som jag tycker är storheten i det hela.
Mitt nätverk blir större och jag blir hela tiden slagen av den vänlighet som finns där. Här är en liten bild av några av mina twittervänner och deras vänner, vilka jag på något sätt kommer lite närmare genom mina vänner. Jag hittar vidare ut i världen. (Tjänsten där man får reda på hur kontakterna på Twitter ser ut hittade jag hos Öpedagogen.)

Alla syns inte på bilden. Men man får ett litet hum om det hela. Världen är full av irl-kontakter och, som Cecilia N sa i en kommentar, url-kontakter. Jag gillar båda orden! För mig är det ingen större skillnad mellan dem.

irl = in real life

url = adressen man skriver in i webbläsarfönstret

Anne-Marie Körling har också skrivit om den här nynnar-händelsen på sin blogg.