Lärrarinnan Albertina Andersson arbetade som lärarinna i Vilhelmina socken 1885–1922. Hennes dagbok finns bevarad från 1912-1932. Om hon hade använt facebook kunde det ha sett ut så här:

Kanske hade hon inte varit så ensam om hon haft vänner via facebook. Någon kunde i så fall ha gratulerat henne på 50-årsdagen. När hon fyllde år var det ingen som visste om det och så satt hon där i sin ensamhet. Trist. Men så var det.

Vi kan förfasa oss över hur man vräker ur sig statusuppdateringar hela tiden. Men jag tror på det goda i dessa uppdateringar. Att få veta att någon viker tvätt, att en annan åker och handlar och att en tredje är på en underbar resa i Söderhavet gör att jag får en bättre bild. Av andra. Låt vara att det är den bild de vill att jag ska ha av dem. Vem säger att den bild jag annars gör mig av dem är mer sann?

Därför är det ganska roligt att läsa om Albertina via facebook. Hennes anteckningar är på riktigt, bara det att de skrevs i en annan tid.

Det finns andra fejkade historiska personer på facebook. Jag kommer bara inte ihåg vilka de är. Någon som vet? Att redovisa historiska personers tankar via statusuppdateringar har en del provat i skolan. Ett annat sätt att närma sig en uppgift. Och kanske ett sätt som kan få oss att förstå lite bättre. Att sätta oss in i någon annans tankar.