När jag höll på att slarva bort en föreläsare i Piteå

I går fick jag äntligen komma till toppen av Sverige. Eller kanske inte toppen precis, men väldigt långt upp. Till Piteå. Jag har inte så mycket koll på norra Sverige, måste jag erkänna. Den koll jag har, har jag skaffat mig på senare år, främst genom bloggvänner som Persilja, Ingela (som du ser här nedan och som jag nu fick träffa för första gången sedan vi lärde känna varandra på nätet för flera år sedan),

Min bloggvän Ingela

Erica, en viss Fotofinnare, och en hel del andra. En del av dem fanns alltså på plats igår. Andra nätvänner som jag hade turen att träffa var Britt Hansson, Skoldatatek Norrbotten, och Öpedagogen Marie Anderson och så arrangörerna av mässan: Gunilla Dahlblom, Ulla-Karin Lundgren-Ögren och deras kollegor.

Anledningen till att jag faktiskt känner till en hel del om Piteå beror just på dessa som arbetar på CMit, Centrum för Media och IT, som servar skolor och förskolor i området. Deras arbete med film, med läs- och skrivutveckling och med IT i allmänhet är vida uppskattat runt om i landet. Piteå har blivit känt som en kommun som satsar på skolan. Kanske är det extra viktigt att satsa på utbildning av idag, där IT är en viktig del, när kommunen ligger lite avigt till. Inte vill man se folk flytta därifrån i framtiden? En skola som utbildar sina elever att bli världsmedborgare och att kunna delta i arbetslivet oavsett var man bor är viktigt. Det ska Piteå ha en eloge för. Jag hoppas kommunen inser hur viktig deras satsning på skolan är och att man fortsätter att arbeta i samma anda.

Men nu tillbaka till varför jag åkte just till Piteå. Det som förde mig dit var NorrLär, en mässa för pedagoger som pågick torsdag till fredag. Jag pratade själv under ett pass och fokuserade på det som jag tar upp i min kommande bok, om hur motivation är viktigt i en digital tid. Och om hur det kan omsättas i praktiken.

En av de andra föreläsarna, Veronica Grönte, var jag nära att slarva bort. Vi hade lite tid innan mässan drog igång och skulle iväg för att hitta lunch. Men innan dess ringde en reporter från Piteå-Tidningen och ville intervjua mig. Hon kom direkt från ett annat reportage i en potatisåker, vilket kändes jordnära och trevligt. Jag bad att få ta ett kort av henne och hon ställde snällt upp.

Sanna Eriksson

Artikeln blev nog bra. Jag har bara kunnat läsa början av den än eftersom jag inte har inloggning till deras nätversion. Artikeln hittas här.

Veronica, ja. På väg till lunchstället kom vi på att det inte var mycket tid över innan hon skulle upp på scen för att prata. Vi bad därför om att få våra hamburgare i en påse för att kunna ta med dem tillbaka. Jag hade full koll på var vi var och älgade iväg. Mot fel håll. En snäll brevbärare fick hjälpa oss: Stadshuset? Det är åt andra hållet. Ditåt. Säkert över en kilometer. Förvirrade svettades vi iväg i motsatt riktning och slog följe med självaste NE Skola, som visade sig ha full koll på läget, fastän han kom från Malmö. Det är skönt med institutioner man kan lita på! När Veronica drog igång sin föreläsning på utsatt tid märkes inget av min bortslarvning av henne. Inte en svettdroppe, inte ett kurr från magen, fastän att hon inte hade hunnit röra sin lunch. Det kallar jag närvaro.

Veronica Grönte har utvecklat Makete-metoden. Läs mer om den här. Hon menar att man kan få till språkutveckling i alla ämnen om man har fokus på berättelse. Elever stärks dessutom i sin självkänsla och motivation om de känner att de lyckas. Om de får till det. Och för att få till det behöver de få hjälp med hur man bygger upp en handling och en struktur. Det går alldeles utmärkt att ta avstamp i en film, för att se hur den är uppbyggd och sedan använda samma struktur när man skapar sin egen berättelse. Tyvärr är det nog ofta så att eleverna bara får ett ämne att skriva om och sedan lämnas de ganska ensamma. De ska ge respons på varandras texter, men de vet inte alltid riktigt hur. Men alla kan utvecklas, det är inte bara vissa som har så kallad fantasi, och det är vår uppgift som vuxna och pedagoger att hjälpa eleverna vidare.

Det var väldigt intressant att lyssna på Veronica och att själv få pröva på att bygga upp en handling. Att få hjälp att ta sig vidare. Samtidigt inser jag hur sällan det har skett under min egen skoltid. Sällan fick man höra: Nu verkar det som om handlingen är klar. Nu ska du nog sätta punkt. Istället har det vanliga varit: Skriv lite mer! Det är sällan en författare får den responsen, istället brukar det handla om att stryka och korta ner, att förklara på annat sätt och förtydliga. Aldrig bara Skriv lite mer. 

Jag hann också lyssna på Anki Forsberg, en av läs- och skrivutvecklarna i Piteå, om hur man kan gå vidare med att Skriva sig till läsning. Intressant på många sätt. Att höra hur andra gör ger alltid näring till idéer och utveckling.

Stort tack till arrangörerna av NorrLär! Som ni har slitit för att få till ett så proffsigt upplägg! Sponsorer var ordnade, TeachMeet arrangerades och allt flöt på väldigt smidigt. Hoppas det kan bli ett återkommande event. Norrbotten är inte en bortgömd del av Sverige. Eller, det behöver inte vara det. Tack!

Share

7 reaktioner på ”När jag höll på att slarva bort en föreläsare i Piteå

  1. Det skulle ha varit spännande att få lyssna på dig och andra föreläsare i Piteå.
    Som pensionerad it-mediepedagog, från nämnda CMiT, har jag fortfarande kvar intresset för it och media och använder det bl a för att utbilda folk i min egen åldersgrupp.

  2. Ingela, hon där på fotot ser snygg ut!

    Henny, det hade varit roligt att få träffa dig! Låter helbra att du utbildar folk inom it och media även om du numer är pensionerad. Det behövs sådana som dig.

Kommentarer inaktiverade.