Det finns olika sätt att göra dataspel. Man kan programmera med invecklad kod eller så kan man dra och släppa olika kommandon i en editor. Programmet Scratch brukar nämnas för det sistnämnda alternativet.

Men nu var det så att mina ettor ville göra spel, eftersom de gör en webbplats för andra barn, och de resonerade som så att barn brukar vilja hitta spel på webbplatser. Scratch kändes inte riktigt rätt i det läget. De kommandon man brukar kunna få till där handlar mer om att få en figur att röra sig. Att fixa ett helt spel tar ganska lång tid om man är sju år. Rätta mig gärna, jag vet att det går att göra hela spel, men som sagt, det kändes inte som om Scratch var grejen för oss nu.

Jag hittade istället en webbtjänst, Sploder, där man med dra- och släppfunktion kan skapa egna banor. Det går också att rita egna figurer. Spelen blir i flash, så vi skippade våra två iPads och tog våra datorer till hjälp istället.

Eleverna fick arbeta två och två, bestämma innehåll och hur många levels, nivåer, de ville skapa i sitt spel.

När de var klara fick de göra spelbeskrivningar. I Centrala innehållet i svenska för årskurs 1-3, Lgr11, står att man ska arbeta med:

• Instruerande texter, till exempel spelinstruktioner och arbetsbeskrivningar, och hur de kan organiseras med logisk ordning och punktuppställning i flera led.

Spelinstruktioner alltså.

Vi la ut allt på vår webbplats så att andra kunde använda våra spel. Det trillade snart in några uppmuntrande kommentarer från föräldrar och syskon. Roligt! När faddrarna kom på besök i klassen fick även de prova på att spela. Stolthet och lycka!

Innan jag lät eleverna börja hade jag själv testat Sploder lite. För att se vad det var, men inte för att kunna allt. Det jag märkte var att man kan välja att använda stora automatvapen i spelen. Vi pratade om det i klassen och kom överens om att inte ta just dem. Om våra spel riktar sig till andra barn, är det bra att tänka på innehållet. Men vissa svärd behövdes för att ta kål på fladdermöss och monster.. Några skrev i sina spelbeskrivningar att man bör tänka på att inte slåss. I verkligheten alltså. Det kan verka oviktigt, men jag tycker det är viktigt att prata om innehållet i olika spel. Inte bara stanna vid att varna, utan istället resonera kring det.

Uppdaterat: Jag ljög visst om hur jag registrerade konton. Inte meningen, men jag testade olika saker och så blev det som det blev. Beskrivningen som kommer nedan och som jag skrev först funkar i vissa webbtjänster. I Sploder fick jag dock ta bort plustecknet och så blev det som om det vore helt nya mejladresser. Inte helt ok, men eftersom man inte behövde klicka på någon länk i något bekräftelsemejl, så fungerade det. I andra webbtjänster, till exempel i WordPress, kan man göra så här:
Man måste nästan alltid skapa inloggningskonton utifrån epostadresser för att kunna logga in. Eleverna är för unga för att själva ingå avtal. Eftersom en ny epostadress behövs för varje nytt konto kan man göra så här:

• Jag använder den gmail-adress som jag står för, men som är klassens egen.
• För varje ny epostadress jag behöver använda för varje nytt konto, tar jag klassens gmail och lägger till +01, +02, +03 innan snabel-a (klassensmejl+01@gmail.com o.s.v.). Då känner tjänsten av att det är en ny epostadress och ett nytt konto kan skapas, men alla eventuella bekräftelsemejl går till klassens enda gmail, oavsett vilken siffra jag har lagt till.  Jag vet inte om jag kan förklara bättre än så. Hur som helst så gör det att ingen elev blir ansvarig, utan ansvaret tar jag på mig.

De elever som ville skapa spel hemma fick be sina föräldrar skapa konton.

Sploder är kanske inte nytt och det finns säkert sådant som är bättre, men det fungerade bra för våra behov just där och då.

Uppdaterat igen: Eleverna har gjort en egen instruktionsfilm till hur Sploder fungerar. Se den här.