En 10-åring i min närhet brukar säga: ”Forskning säger att..” och så kommer det ena eller andra påståendet, som konstigt nog alltid stämmer överens med vad hen själv tycker är viktigt. Senare läggning på kvällen och sånt. Det är ganska fint. Något vi kan le åt ihop, 10-åringen och jag.

I skolans värld brukar vi säga något liknande. ”Forskning säger att..” och så kommer det ena eller andra påståendet, som konstigt nog nästan alltid stämmer överens med vad vi själva tycker är viktigt.

Jag gillar att prata forskning och tycker det är väldigt intressant med olika studier. Därför läser jag nu vid sidan av mitt lärarjobb en master i pedagogik med inriktning aktionsforskning och skolutveckling. För visst är det viktigt med belägg för än det ena, än det andra. Vi vill ha säkra svar: Fungerar det? Vad säker forskningen?

Ju mer jag läser vetenskapsteori, ju mer ödmjuk blir jag inför begreppet forskningen. Ordet avpersonifieras som det sanningssägande väsen det varit i min tankevärld. Och ändå har det för mig kvar sin fascination och sin viktiga roll i samhället. Forskning behövs. Men vi behöver veta mer om vad forskning är.

Det blir lätt så att vi gärna delar länkar om forskning på Facebook och kanske Twitter. Vi vill verka pålästa. Vi vill visa att det vi tycker är viktigt är det rätta. Vi har kanske andra skäl.

Men tänker vi på hur studien är gjord, på vems uppdrag den har gjorts eller i vilket sammanhang den kom till? Vänta lite, är inte den publicerade forskningen alltid nagelfaren? Jo, oftast. En del studier presenteras som om de vore det och vi köper dem gärna rakt av. Även en nagelfaren studie kan behöva problematiseras. Piagets tankar passade väldigt bra in i den positivistiska traditionen under lång tid i svensk förskola och skola.  Dagens forskning tenderar att passa in i det som gäller här och nu. Det kan vara bra att ha med sig.

Många av oss likställer forskning med den positivistiskt mätbara traditionen som har en given plats inom naturvetenskapen, men som ibland ifrågasätts inom utbildningsvetenskapen. Inte för att det måsta vara svart eller vitt – olika mätmetoder kan stötta och visa olika saker. 

Bland annat kritisk teori har lett fram till andra sätt att ta sig an forskning, till exempel genom aktionsforskning. Det innebär att forskaren finns mitt i praktiken och har som avsikt att påverka praktiken under tiden forskningen genomförs. Dokumentation och diskussion i dialogkonferenser med tydligt strukturerade samtal hjälper till att nagelfara forskningen. Inom aktionsforskning kan naturligtvis också sådana mätmetoder vi ofta hittar inom positivismen finnas . Idag är vi inte så rädda att förena kvalitativt och kvantitativt, som vi kanske var för några decennier sedan, då de olika riktningarna nog slogs för sin sak på ett annat sätt än idag.

Många tänker sig ofta forskaren som en som betraktar praktiken utifrån. En som ska komma fram till en teori, som sedan ska appliceras på praktiken. Vilket det sällan kommer att göra, eftersom praktikerna inte alltid tar till sig teorier om dessa inte passar in i deras eget tankesätt. Uppifrånkommande lösningar får sällan fäste. Därav aktionsforskningens roll med sitt underifrånperspektiv.

Jag tror att vi diskuterar det här lite för lite. Ibland tänker jag att vi dunkar till med en länk till någon som har tolkat en avhandling bara för att stötta våra egna tankar. Inte för att fundera vidare. Kanske vore det dags för mer vetenskapsteori i våra pedagogiska samtal? Aktionsforskande lärare som reflekterar inom sin praktik och driver forskningen framåt. Boken Vetenskapsteori för nybörjare av T. Thurén skulle kunna vara ett sätt att enkelt få en överblick över just vetenskapsteori, för att hjälpa oss reflektera över vad vi delar för länkar och vad innehållet vill säga oss i vår situation. Hjälpa oss att fundera på om det objektiva alltid är så objektivt som vi tror. 

Jag gillar ju som en del vet Carol S. Dweck, vars growth mindset och fixed mindset jag skrivit om i min bok. Jag gillar ju även andra populära forskare. Men jag gillar också att sätta in dem i det sammanhang där de verkar och fundera på ett djupare plan, inte bara köpa rakt av för att de råkar ha samma värderingar som jag. Det är inte farligt. Det farliga, menar jag, är att inte reflektera och vara varandras kritiska vänner. Vi vill ju utveckling för våra elever. 

Forskning kan vara så spännande och berikande, men det kräver att vi vare sig avgudar den eller inte vågar ta den i hand. Jag tycker det är vansinnigt spännande och inser att jag kan så oerhört lite inom området och bara kan lära mer. 

• En Prezi av S. Lundin, Bilder och berättelser om vetenskapen, för den som vill läsa och se mer.
• Tankarna ovan är bland annat kopplade till Becoming critical av W. Carr & S. Kemmis.