Kategoriarkiv: I media

Föräldrar, lärare och det där med att kommunicera

Jag ska ge mig själv ett löfte (Om du läser längre ner, kommer du förstå varför).

Here we go. Jag lovar :

  • att se föräldrar som en tillgång, inte ett nödvändigt ont.
  • att vara tydlig redan från början med på vilket sätt föräldrarna och jag kan ha kontakt.
  • att berätta om vilka arbetsområden vi kommer ha, men också hur och varför vi kommer att arbeta så som vi gör. Så föräldrar kan stötta hemma efter bästa förmåga – de är ju en tillgång.
  • att om jag träffar en förälder i affären och denna ser det som ett utvecklingssamtal, så kan jag säga att jag har tystnadsplikt och inte kan prata om hur det går för eleverna där det finns andra som kan höra. Jag kan helt enkelt bli tydligare.
  • att tänka på mina elever som någons barn. Det finns antagligen en vuxen som just nu tänker på det där magknipet barnet hade när den gick till skolan, någon som undrar och kanske oroar sig. Jag kan ta två djupa andetag om denna förälder hör av sig och andas oro. Jag kan ha ett mentaliserat förhållningssätt. Det är något himla bra och avhjälper många tråkiga krockar, jag lovar. Läs gärna mer om det här. Artikeln går snabbt att läsa och handlar om hur vi som lärare kan anta ett professionellt förhållningssätt till både elever och föräldrar. Jag övar på det. Jag gör fel ibland, men det är ingen fara, för jag kan rätta till saker och ting. Det innebär att jag slipper en massa frustration, att jag inte tar på mig en offerroll, utan vet att jag har ett fantastiskt viktigt jobb.
Tydlig kommunikation mellan lärare och elever hittat i Anne-Marie Körlings klassrum.
Tydlig kommunikation mellan lärare och elever hittat i Anne-Marie Körlings klassrum.

Det delas just nu en artikel på facebook, ofta med tillägget ”Så sant!”. Det handlar om att föräldrar ska lita på sina barns lärare och inte lägga sig i allt och inget.  Artikeln inleds med:

Föräldrar, förvänta er inte att vi ska uppfostra era barn. Mejla inte hela tiden. Ifrågasätt inte allt vi gör. Lita på oss. Vi vet vad vi gör.

Vi vet vad vi gör. Förvisso. Oftast. Ingen människa är dock ofelbar.

Jag är lärare. Jag har själv barn. Jag har sett både det ena och det andra under mina dryga 20 år inom skolan. Och jag vill aldrig, aldrig få föräldrar att känna att de inte får ställa en fråga eller ta kontakt. Om det blir överdriven kontakt från någon kring saker vi inte behöver ha kontakt om – då har jag antagligen inte varit tydlig med vilka vägar för kommunikation vi kan ha. Jag har gjort sådana tabbar som lärare. Jag har lärt mig att bli tydligare. Lgr11, kapitel 1:

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har.  Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan.

Det som står ovan ska vi göra. Det ingår i våra arbetsuppgifter. Men det görs inte alltid. Det finns lärare som skickar ut veckobrev vecka efter vecka där det står att man jobbar vidare med svenska och matte, glöm inte idrott på tisdag och matsäck på torsdag. Ingenting om varför man arbetar med det man gör eller hur föräldrar kan stötta inför kommande arbetsområden. Ingenstans går det att läsa sig till, hur man än letar. Och då ska man som lärare få frågor om det. Det finns hela ämnen som ibland glöms bort i skolan. Ingen fysik, kemi eller teknik på lågstadiet trots att läroplanen är tydlig med vilket innehåll som ska finnas inom dessa ämnen. Överlag är det säkert inte så, men det händer. Då måste en förälder få ställa frågan, utan att mötas av en suck, eller som i artikeln, en anda av att det en lärare gör inte ska ifrågasättas:

Om jag har synpunkter på undervisningen ska jag hålla ut ett tag innan jag hör av mig, lita på att det faktiskt finns en pedagogisk tanke med det man gör i skolan och även fråga mig själv: Vem är det som är läraren?

Det finns en hel del i artikeln som jag håller med om.  Föräldrar bör prata positivt om skolan hemma, stötta sitt barn och uppfostra efter bästa förmåga. Absolut. De kan fråga varandra om saker de glömt. Det går. Om det förväntas bli ett problem tar vi upp det.

Tack för att du läst. Du behöver inte dela med ett ”Så sant”. Vi kan få tycka olika. Det blir antagligen ingen viral spridning som kvällstidningarna nappar på, men det gör inget. Jag fortsätter högakta lärares arbete när det är gott och utvecklande och jag kommer fortsätta värna elevernas rätt till den bästa av utbildningar. Jag kommer däremot aldrig uppmana föräldrar att stå med mössan i hand och vackert se på, skrapa med foten och inte våga skicka ett mejl med en fråga om vad som händer, ifall tystnaden från mig är total. Ifall något verkar vara galet och ingen förklaring har kommit. Men det får stå för mig. Nu önskar jag dig ett gott läsår!

Som grädde på moset kom Aftonbladet nyss med krönika om föräldrar som ostyrig, förfärlig mobb. Den kan säkert konkurrera med Expressens alla klick inom genren inom en snar framtid. Grattis Aftonbladet!

Share

Ståhejet kring barns fritidsaktiviteter

Nu ska vi tycka igen. Tycka till om ifall dataspelande är bra eller dåligt. Svart eller vitt. Tobias Tobé vädjar till föräldrarna att de ska begränsa sina barns speltid till förmån för läxläsning.

Jag blir en aning trött.

Av flera anledningar. En av dem är att livet inte är särskilt svart eller vitt. Forskarna Daniel Kardefelt Winther, Marcin de Kaminski, Elza Dunkels och Håkan Hydén tar upp det i en debattartikel i DN i dag. Dataspelande är inte en och samma sak för alla. Det finns nyanser där med. I artikeln säger de bland annat:

Varje lösning behöver baseras på pedagogisk kunskap och kunskap om ungas uppväxtvillkor i dag, snarare än ett avstånds­tagande från hur unga lever och umgås.

Debattörerna får naturligtvis genast ris och ros av andra på sociala medier, av kreti och pleti likväl som någon forskare som misstycker. Det är som sig bör. Man forskar inom ibland väldigt små områden, vänder och vrider, bemöter och kritiserar – det är det som forskning är till för. Forskning är inte svart eller vit den heller. Precis som livet är svårgreppbart har forskningen inte alla svar. Den spretar. Problemet blir när människor som läser forskares olika utspel tolkar dem utifrån en svartvit syn på livet. ”Jaha, han säger så – alltså är det så. Han är ju en erkänd forskare.” Eller som när en spelforskare varnade mig för att någonsin ge mig in på området spel om jag ville forska vid ett visst lärosäte: ”Du kommer bli krossad. Där finns en forskare där som inte tål att någon hittar något annat än just det hen är ute efter att hitta.” Det är synd.

Jag tycker att debattartikeln idag lyfter fram att det finns nyanser. Allt är inte bra, för mycket av något kan ge positiva saker men också negativa. Jag tänker också att för mycket träning kan vara direkt hälsofarligt, det visar bland annat reportaget om min facebookvän Thereses son. Han sitter just nu i rullstol och hoppas kunna gå igen. Men inte skulle jag säga att all träning är farlig för det. De av mina elever genom åren som inte har gjort sina läxor har ofta hoppat över dem på grund av att de har haft träning. Vi kanske ska prata lite svart-vitt om det? Ett politiskt utspel? Nej, jag tror inte det.

Vad jag däremot tror är att vi behöver möta våra unga som de människor de är. I den värld av olika färger vi lever och verkar i. De behöver inte en klubba i huvudet vare sig de tränar mycket, spelar mycket eller gör något annat vi kan ha svårt att relatera till. De behöver vår hjälp att mötas mitt i det ibland ganska svårnavigerade livet.

Share

Min syn på digital teknik

Skolan är het. Det är bra – bildning är viktigt. I går blev jag uppringd av Aktuellt som ville att jag skulle komma till kvällens program och diskutera digital teknik i skolan utifrån två skolreportage. Dessa skildrade hur olika skolan kan se ut när det gäller tillgång till och användande av datorer och pekplattor.

Nu blev det ingen tid i rutan för mig. Jag kunde inte kasta mig iväg till Stockholm med så kort varsel och att ta det via länk från Göteborg visade sig inte vara möjligt. Men vi hann med en förintervju innan det hela blåstes av. Den satte igång tankarna på hur ett resonemang skulle kunna se ut. Jag förstod på redaktionen att man hade hört något om att det fanns elever som skulle skriva mindre textmassa om de fick använda dator i skolan. Mindre? Mina erfarenheter säger något annat och jag letade febrilt i minnet efter forskning som visar på motsatsen. Att slänga ur sig: ”Forskning säger..” utan att namnge forskaren duger inte. Ingen kan kolla upp sådana påståenden och det är retoriskt förkastligt att använda sådana uttryck, enligt mig.

Namnet på forskaren som nyligen kommit ut med en rapport, Improving literacy skills through learning reading by writing: The iWTR method presented and tested, dök senare upp med hjälp av @cilladahlen på Twitter: Åke Grönlund, Örebro universitet. Hans studie visar följande angående om barn får använda IT-stöd i den tidiga läs- och skrivundervisningen:

Barnen lär sig läsa snabbare, det vill säga de får upp hastigheten i läsningen, men framför allt förbättras skrivandet och kommunikationsförmågan oerhört mycket. Eleverna skriver längre texter med bättre struktur, tydligare innehåll och ett mer genomarbetat språk. (forskning.se)

Skolforskarna Maria Westman och Eva Hultin har i Sandviken sett liknande resultat, även om man arbetar något olika på de olika ställen där studierna har genomförts.

I min egen undervisning har jag under de 20 år jag varit lärare också sett denna utveckling. När digital teknik används genomtänkt kan det öppna för att ta snabbare steg i lärandet. Elever som med teknikens hjälp kan komma åt skrivandets hantverk och läsningens mysterier, kan hinna ägna sig åt mer djupgående uppgifter. Som att själva få läsa och diskutera skönlitteratur tidigt.

Datorer och böcker står enligt mig inte i något motsatsförhållande. Mina elever är läsare av stora mängder skönlitteratur och vi hade redan i årskurs ett hunnit gå på djupet i texter. De spännande frågorna har fått infinna sig. Tekniken kan hjälpa oss att öva ett källkritiskt förhållningssätt på olika sätt och med dess hjälp har vi kunnat inhämta kunskap utan att motoriken alltid har satt stopp. (Detta utan att vi är överösta av tekniska hjälpmedel. Hade vi haft mer, hade vi kunnat göra mer, man använder det man har.) Jag berättar mer om vårt arbete i ett kapitel i antologin Interaktiva medier och lärandemiljöer av docent Elza Dunkels och professor Simon Lindgren, Umeå universitet, som kommer ut i vår.

Samtidigt är tekniken i sig är ingen undergörare. Inte om man inte hjälper eleverna vidare i den digitala verklighet vi står inför. Om allt vi gör är att skriva Word-dokument eller låta eleverna söka fritt utan handledning. Om vi inte följer läroplanens text om att lära sig olika uttryck eller om kommunikationens betydelse, om vi inte ägnar sig åt de viktiga frågorna som utvecklar elevernas nyfikenhet att vilja lära mer, då kommer vi kanske inte se resultat. Om vi suckar över elevers nätanvändande på fritiden och anammar en minsann-mentalitet där världarna krockar. Så som vi vuxna ofta gör när vi ska diskutera digital teknik utifrån olika synsätt. Som väl är har vi en läroplan, Lgr11, som är tydlig med att

Läraren ska:
ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. (Kap. 2)

Det står så oavsett om vi tycker att det går att följa eller inte. Jag menar att vi inte kan ha en minsann-mentalitet där vi utgår ifrån vårt eget tyckande, utan att ha en gnutta nyfikenhet inför våra elevers kunnande.

Och det går att skaffa sig denna nyfikenhet i sin profession. Tidsbrist kan aldrig ursäkta att inte vara nyfiken på sina elever.

För eller emot digital teknik i skolan? Jag är för bildning. Jag är för det djupa kunnandet. Digital teknik kan underlätta, men om det på allvar ska kunna göra det får vi vara nyfikna inför varandras erfarenheter och de goda exempel som finns.

Share

Föremål från Minecraft som dimper ner på skolgården?

Nu kan du ta in föremål från Minecraft i din omgivning. Varför inte placera Eiffeltornet på skolgården? Se hur det skulle se ut och berätta sedan för andra om hur ni chockade världen genom att montera ner det och bygga upp det på skolan en mörk natt. Det handlar om Augmented reality, eller förstärkt verklighet, som det kan översättas med.

Med appen Minecraft Reality är det möjligt. Jag testade och försökte få ett Minecraftflygplan att flyga över området där vi bor. Det funkade dåligt, men jag tror det berodde på att dimman låg tät över Hakefjorden. I instruktionerna står att det måste finnas många detaljer i bilden för att appen ska kunna känna av bakgrunden. Till slut lät jag istället en Minecraftbil köra rakt över dotterns teckning. Det funkade bra.

Man placerar föremålet mot bakgrundsbilden genom att zooma, vända och vrida tills man är nöjd med proportionerna. Sedan kan man ta bilder ur olika vinklar.

Jag hade kunnat dela med mig av bilderna på Facebook eller Twitter om jag hade velat. Tanken är annars att man ska kunna ta del av andras bilder genom att använda appen på olika platser i världen. Bilder som är tagna i närheten av där man befinner sig visas i appen och man kan se dem så som någon annan har valt att framställa platsen.

Men skolan då? Vad har appen där att göra? Många unga (och äldre) älskar Minecraft. Ge dem chansen att visa och berätta om vad spelet betyder för dem. Gör det för att hjälpa dem att hitta en ingång till skriftspråket. Eller en vidareutveckling av det. Gör det för att ta deras kunskaper på allvar. Gör det utifrån läroplanen Lgr11:s syften i:

Bild

Undervisningen i ämnet bild ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur bilder skapas och kan tolkas. Genom undervisningen ska eleverna få erfarenheter av visuell kultur där film, foto, design, konst, arkitektur och miljöer ingår.
I undervisningen ska eleverna ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.

Engelska

I mötet med talat språk och texter ska eleverna ges möjlighet att utveckla förmågan att sätta innehållet i relation till egna erfarenheter, livsvillkor och intressen.

Svenska

Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva. Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier. (…) Eleverna ska även stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer.

När jag först läste texten, som handlade om appen som precis har lanserats på Minecon i Paris, fattade jag det som att man skulle kunna använda sina egna Minecraftbyggen i appen. Men jag hittade det inte.. Nä, det går inte i appen, dock går det att ladda upp bilder på Minecraft Realitys webbplats. Tack Johan Sölve som visste på råd! Men. Jag lyckades inte. Antingen beror det på mig eller på webbplatsen. De flaggar för att funktionen är så ny så att det kan bli vissa problem. Men om och när det fungerar perfekt tror jag att appen kan lyfta och hjälpa många som fascineras av Minecraft. Främst ser jag hur det kan hjälpa kreativa och språkliga uttryck, men det finns säkert fler saker som kan utvecklas.

(Tack Martin Palacios som tipsade på facebook! Viktigt att credda den som creddas bör.)

Share

Guldäpplet på Skolforum 2012

Ulrika Ryan, Lund, tilldelades Guldäpplet 2012 – stort grattis!

De tre finalisterna var alla värdiga äpplet, men bara en kunde vinna. Ulrika Ryans arbete med matematik för yngre elever är väldigt intressant. Inspirerad av Att skriva sig till läsning låter hon sina elever kommunicera matematik två och två tillsammans. De startar inte i matteboken utan i det konkreta. Hennes elever använder också datorn till att spela mattespel, rita grafer och programmera för att förstå matematik.

Ylva Pettersson, en av de andra finalisterna, är gymnasielärare från Skara som låter sina elever skriva Wikipediaartiklar i historieundervisningen. Hon förklarade elevernas engagemang när de får vara med och bidra på riktigt i sitt skolarbete.

Daniel Barker var ännu en av finalisterna. Han flippar sitt klassrum, det vill säga, han låter eleverna se inspelade lektioner i förväg och i efterhand för att kunna använda lektionstiden till diskussioner och annat viktigt.

Det var bara kort om var och en. Sök efter deras namn så hittar ni mer information. Jag ska erkänna att innan maj i år hade jag inte haft nöjet att råka träffat på någon av dem på nätet. Alldeles nyligen hittade jag Ylva Pettersson på Twitter. Och i samband med prisutdelningen fick jag höra om Ulrika Ryans arbete. Det är ju så, vi tar olika vägar och hittar inte allt på en gång. Men jag är väldigt glad att få ha lyssnat på just dessa och lära mer. Guldäpplet gör just det – lyfter fram lärares arbete i ljuset.

Naturligtvis finns långt fler lärare som gör ett fantastiskt arbete värt att uppmärksamma. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Vi kan få lyftas i olika sammanhang och vi kan få vara glada för varandras skull. Jag blev oerhört glad att se pristagarnas kommuner finnas med på plats och gratulera. De uttryckte hur viktigt det var för dem och hur glada de var för sina anställda. Sådan support behövs för att kunna göra ett gott arbete i vardagen.

Jag fick också ett äpple, Guldäpplejuryns särsilda pris.

Det är jag väldigt, väldigt glad över. Mitt pris handlar om det jag har gjort för att lyfta det digitala i undervisningen under några år tillbaka, men också om det jag gör i skolan nu. När det hela började,  2007, fick jag kontakt med en liten skara lärare som famlade ganska ensamma i den digitala sfären. Under de senaste åren har denna lärarskara vuxit explosionsartat. Nu finns det så många som driver och drar och jag välkomnar och känner att jag inte behöver delta i alla sammanhang. Men om jag har fått betyda något för andra under mina år där jag har delat med mig, så är det värt mycket för mig. För andra har fått betyda mycket för mig med. Utan dem hade jag inte kunnat utvecklas på samma vis. Tankar som stöts och blöts, och får lov att göra det; de behövs.

Det var en hektisk dag, den där Guldäppledagen. Tal, mingel, föreläsningar, intervjuer och stand up. Och Max Entin som satt där och tecknade mitt i allt:

Inte en lärares vanliga vardag, men en fin uppskattardag. Tack!

Share