Kategoriarkiv: Publicera

Programmering på lågstadiet

beebotJag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle engarera så.  Men nu hände det.

För mig är det inte så exotiskt att låta eleverna programmera redan på lågstadiet. I England finns det på schemat och i Finland kommer man igång 2016.  I Estland har man varit igång en tid. Här och där sker det i klassrummen även i Sverige. I vår mattebok (Ja, vi har en) finns programmeringstänket med i form av en sköldpadda som ska instrueras med pilar att ta sig vidare i ett rutsystem. Likande appar finns till pekplattan. Eleverna lär sig tänka logiskt och lösa problem, matematik alltså.  Och i ämnet teknik ska eleverna utveckla följande:

Undervisningen i ämnet teknik ska syfta till att eleverna utvecklar sitt tekniska kunnande och sin tekniska medvetenhet så att de kan orientera sig och agera i en teknikintensiv värld. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar intresse för teknik och förmåga att ta sig an tekniska utmaningar på ett medvetet och innovativt sätt. (Lgr11, s.269)

Jag hade beställt ett bi, en Bee Bot, till skolan. Den kom i torsdags. Jag startade den, körde några vändor på bordet i personalrummet och tänkte att eleverna skulle få prova nästa dag. Eleverna och jag testade först gemensamt, sedan fick de arbeta i par om två. Jag tänkte att risken fanns att biet skulle upplevas som barnsligt och att det inte skulle ske så mycket lärande ändå. Min farhåga. Det blev inte så. Hej, vad de gick igång! De skrev koder, testade och fick testa igen. De flesta upptäckte hur viktigt det är att vara exakt när man skriver kod. Det blev felsökningar åt höger och vänster och diskussioner om vad som skulle förbättras. Vi utvecklade uppgiften till att låta andra testa den kod man skrivit. Skulle de hamna med biet där det var tänkt? Hemlighetsmakeri och så exakta koder som möjligt.  Om bilden nedan kunde tala så skulle ni få höra de intressanta diskussioner som uppstod!

beebot_samarbete

Vill du läsa upplägget, som jag skrev ner i efterhand, kan du göra det här.

Att få reda på hur något fungerar och att själv testa i praktiken – det är något jag vill låta mina elever vara med om. I ettan fick de göra enkla spel i Sploder, för att förstå att spel görs av någon. De fick skriva manualer till sina  spel för att lära sig göra beskrivningar.  På samma sätt fick de intervjua författare, illustratörer, en filmproducent och en skådespelare innan de själva skulle skriva berättelser, göra film och agera. Vi intervjuade spelutvecklare och vi gjorde spel. Nu har vi gått vidare till att i olika grad använda Scratch. Några har nosat på det, några fördjupar sig i det. Vi tittar på koden till spel som andra har gjort, vi kopierar och förfinar den efter våra behov och vi lär oss att bygga upp något från grunden. Häromdagen var det en som ville visa klassen hur hen hade lärt sig programmera Björnen sover i Scratch.  En presentation med bildstöd. Matematik, teknik, svenska och musik. (Här kan ni förresten se Scratch-katten i min trädgård och få några bra länkar.)

Måste jag som lärare kunna något av det här? Ja, jag är elevernas lärare. Men jag kan också lära en hel del samtidigt som eleverna. Jag tror inte jag behöver gå en universitetskurs i programmering för att klara det på den här nivån. Det där med Björnen sover var jag i och för sig inte beredd på. Och jag kan inte föreställa mig allt, det kommer hända ändå. Det jag inte kan göra är att säga Sånt där kan inte jag lära mig. Det är inte att vara en förebild som en livslångt lärande varelse. Så jag hamnar i Lärande gropen, jag sliter mitt hår och jag visar eleverna mitt intresse för att lära. Det är inte exotiskt, men nödvändigt.

Nästa vecka ska vi programmera varandra på engelsklektionen: turn right, turn left. Ja, det borde funka.

Ni som vill komma igång på ett enkelt sätt samtidigt som ni känner samhörighet med tusentals andra kodande barn, anmäl er till programmeringstimmen som sker över hela världen vecka 50. Inga förkunskaper krävs för att vara med. Hittas på code.org.

Share

Så arbetar vi med källkritik på lågstadiet

internetVi arbetar med källkritik i min trea. Läroplanen är ju tydlig med att det måste ingå redan på lågstadiet. Bra, eftersom barn redan tidigt kommer i kontakt med en mängd olika källor.
Så hur gör vi? Jag vill dela med mig av vårt arbetsätt, ifall någon vill hämta inspiration. Jag vet att man som lärare kan känna sig osäker på hur man kan arbeta källkritiskt med eleverna.

Källkritik i praktiken
Under hösten har vi varit en redaktion som har arbetat med att intervjua, genomföra undersökningar och göra reklam. Vi har arbetat med att själva vara källor. Vi har funderat på det där med killar och tjejer i media – hur de presenteras och kommer till tals. Vi har granskat källor och kommit på oss själva med att vara kritiska till i stort sett allt. Bra! Att vara kritisk på ett bra sätt är inget negativt. Det hela mynnade ut i en tidning som vi laddade upp på Calameo, för att få den blädderbar och kunna lägga ut den på vår blogg. Här kan ni se hur det blev.

Vi gjorde även ett klassiskt nyhetsprogram, med allt från nyheter om brand på skolan, till reportage om när Uno Svenningsson plötsligt klev in genom klassrumsdörren, till sportreportage, bokprat och väder.

Skärmavbild 2014-11-22 kl. 14.06.55

Några elever hade tidigare vid lunchen pratat med sportkommentatorsröster och vi nappade på det. I en match mellan sy- och-träslöjdslaget fick de utlopp för sin berättarteknik. Men först hade vi intervjuat en sportjournalist om vad man kan behöva tänka på. Och en webbredaktör. Och så en studioman. Det är så vi jobbar. Med viktiga, för eleverna angelägna grejer. Vi filmade mot den gröna väggen, vår green screen, som vi har i ett rum på skolan. Perfekt när man vill lägga in väderkartor och andra bakgrunder i en produktion. Här kan ni se den färdiga filmen. Visa den gärna för era elever och låt dem kanske inspireras till att göra något liknande.

Var det här bara en kul grej? Nej, det var hårt arbete. Det var viktigt. Vi tog tekniken till hjälp där den behövdes, inte tvärtom. Vi började inte i den, men hade med den på vägen. Bloggen är vår yta för att lägga ut material. Det är vårt ställe där vi övar att bli trovärdiga källor.  Det är så vi rullar.

Vi har arbetat en hel del utifrån en  lärarhandleding som jag har gjort för årskurs 3-6. Jag gjorde den eftersom det fanns så lite material som vänder sig till dem som arbetar med yngre åldrar. UR:s Är det sant-filmer är helt fantastiska att lära utifrån. Vi har kunnat ta med oss det vi lärt när vi sedan tittar på Lilla Aktuellt och se om de verkligen låter olika sidor i en fråga komma till tals o.s.v.

Vi har undersökt hur sökmotorer fungerar och ooohat och aaahat över hur många sökresultat man kan få upp, hur olika det ser ut i olika sökmotorer (Google är ju inte den enda) och resonerat om vad som händer med resultaten som hamnar långt ner i söklistan  på en helt annan sida än den man först ser. Vilka resultat hamnar överst och varför? Det är intressant att tänka på det ur ett demokratiskt perspektiv. Vi har blivit än mer nyfikna på hur internet fungerar och läst om det på .SE:s sajt. Barn vet mycket men absolut inte allt bara för att det händelsevis råkar handla om det som har med internet att göra.

Redan i årskurs ett kollade vi upp hur det där med böcker och film fungerar. Vem har skrivit? Hur gör man en bok? Illustratör, vad är det? Hur jobbar en producent? Och när vi närmade oss läsning och skrivning genom att vara nyfikna på det här viset, kom vi i kontakt med olika källor. Det blev naturligt i allt vi gjorde. ”Upphovsman” var ett ord som fanns i vår vardag. I och med det kunde jag hjälpa mina elever att ställa frågor om det var okej att använda material utgivna av andra, att se andra som källor och att se oss själva som källor. Vi skapade material, mycket medvetna om att man måste ställa sig olika viktiga frågor. Ett frö av källkritik var sått. I slutet av året vann vi Webbstjärnan i kategorin åk. 1-5 för vårt arbete, som vi delade med oss av på vår webbplats. Det var stort!

Vilka delar i läroplanen har vi arbetat med när det gäller ovanstående moment? Bland annat:

Lgr11, Svenska, Syfte:
Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt tal- och skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Det innebär att eleverna genom undervisningen ska ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära.

Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier.

Eleverna ska även stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer. Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker och kritiskt värderar information från olika källor.

Lgr11, Svenska, Centralt innehåll åk. 1-3:

  • Muntliga presentationer och muntligt berättande om vardagsnära ämnen för olika mottagare. Bilder och andra hjälpmedel som kan stödja presentationer.
  • Texter som kombinerar ord och bild, till exempel film, interaktiva spel och webbtexter.
  • Källkritik, hur texters avsändare påverkar innehållet.
  • Hur ord och yttranden uppfattas av omgivningen beroende på tonfall och ords nyanser.

Viktiga grejer alltså. Tack för din tid – hoppas du fick någon idé att spinna vidare på!

Share

Tipspromenad med GeoQuiz – tipsrundor

Skärmavbild 2014-08-08 kl. 12.23.29Jag har letat efter en fungerande tipspromenadsapp och hittade en som  som heter GeoQuiz – tipsrundor (funkar på iPhone, iPad och iPad touch). Det som jag tycker är bra med den är att man får se frågan först när man är tillräckligt nära kartnålen – man måste alltså trava runt och ta de olika kontrollerna. Att vara cirka 25-30 meter ifrån frågan tror jag funkar för att kunna se den, men när jag som nu befinner mig 8737 meter från den kan jag absolut inte få tag i den. Bra, det är liksom inte meningen! avstand Man behöver inte gå runt banan åt ett visst håll, utan kan svara på frågorna i vilken ordning man vill. Hur det har gått i tipspromenaden får man reda på först när alla frågor är besvarade. En annan grej som är bra är att den som gör tipspromenaden kan sitta hemma vid sin dator för att göra den. Man placerar ut kartnålar, skriver in svarsalternativ och så är det hela klart. Tänk på att inte placera ut kartnålarna för tätt, så man inte missar poängen med att få gå runt. Quizet är sedan i gång en vecka, om man inte har betalat för en uppgradering.  De som knatar runt banan och svarar på frågorna kan ha stor hjälp av att klicka på ”hybrid” på kartan i sin telefon. Då ser man träd, hus och buskar. Har man en äldre modell funkar inte det och då får man mer gå på känsla för att följa nålen. Men det går.

Vad tror ni, är det någon som kommer testa detta med sina elever? Eller kollegor? Jag kommer ha de senare som försökskaniner. Vi får se hur det går.

Share

Länklista

I min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen finns en del länkar.
De är bara en liten del i det stora hela, men jag lovar i boken att jag ska försöka hålla dem uppdaterade här på bloggen. Nu har det gått en tid sedan boken skrevs och en del länkar har slocknat, andra har bytts ut. Därför finns en någorlunda uppdaterad lista under fliken Boken. Varsågoda!

Share

Ettor lär av författare, av andra elever och skriver boken Jamals äventyr

Nu är den klar. Boken. Elevernas alltså.

De är sju år, de går i ettan och har skrivit en egen bok. Inte genom att få en dunk i ryggen och kommentarer som: ”Vad långt du har skrivit – bra.” utan på ett annat sätt. Istället har vi försökt arbeta som kanske en del författare jobbar. Man kan lära sig sådant när man är sju år.

Det började med att eleverna intervjuade Sören Olsson (som skrivit Sune-böckerna tillsammans med Anders Jakobsson), Martin Widmark och Helena Willis (författaren och illustratören till LasseMaja-böckerna), Gunilla Bergström (Alfons Åbergs skapare) och Annelie Drewsen (författare till Adam-böckerna) om hur man gör när man skriver en bok. De träffade inte dessa öga mot öga, men spelade in sina frågor på vår pekplatta och så tog jag med mig den och spelade upp deras frågor för nämna personer på Bokmässan förra året. Alla svarade och lät sig spelas in. Av detta gjorde eleverna ett TV-reportage. På webben alltså.

I inslaget bad eleverna andra om ytterligare hjälp för att kunna göra en bok. Vi visste att den skulle handla om vår dromedar (Ja, vi har en sådan i klassen och han har fått namnge den webbplats som vi har i Webbstjärnan; Jamlas kompisar.) Vad ville man läsa om i boken? Snart kom det in förslag. Både får vuxna och barn. Klassen arbetade i par och valde bland förslagen. Sedan började de skriva.

Under arbetets gång, stannade de då och då upp för att läsa igenom, läsa upp för klasskompisar och för att ta emot frågor och uppmuntran. Från de andra eleverna. Att tidigt öva att en text kan utvecklas tror jag är viktigt. En kort text kan vara bra, en lång text med, men ingen text bemöts med att den är bra bara för att den är lång. Går den kanske till och med att korta ner för att bli ännu mer kärnfull? Och vilka frågor skulle man kunna ställa till de andra i klassen när man får höra vad de har skrivit? (Sådant måste övas, det är ingen mystisk inneboende frågarförmåga som antingen finns eller inte finns.) Och sedan: Hur kändes det att få frågor om texten? Tyckte ni att texten blev bättre efter ändringen?

Under arbetet pratade vi om hur de olika kapitlen skulle knuytas ihop. Om Jamal hade fått ihop det med en annan dromedar i ett kapitel, så måste denne kanske finnas med i några kapitel längre fram. Hur skulle deras vänskap utvecklas? Vid ytterligare genomläsning ändrade vi ännu lite mer och försökte knyta ihop boken tillsammans.

När en bok skrivs brukar det finnas med en textredaktör på något vis. Jag fick ta en rollen och eleverna fick godkänna eventuella språkändringar.

Så skulle eleverna illustrera boken. Precis som Helena Willis i LasseMaja-böckerna. Och som Markku Huovila i Adam-böckerna. Annelie Drewsen tog sin filmkamera, gick till Markkus ateljé och gjorde ett reportage åt oss. För att förklara hur en illustratör arbetar. Det. Tänk. Till oss! I reportaget gjorde Markku en Adam-figur som Annelie skickade till klassen. Nu finns den i vårt klassrum och ingår i vårt nästa arbete; att använda Adam i en ny produktion. Vi anade att man inte bara kan ta en illustratörs figurer och göra så utan att fråga, så vi frågade Markku om vi fick , och han svarade ja. Det. Tänk. Stort.

Det Markku berättade i inslaget var bland annat att han brukar göra en Adam-figur som han klipper ut och sedan göra olika bakgrunder som han sätter in Adam i. Han tecknar alltså inte figurerna direkt på pappret där bakgrunden finns. Vi provade att göra på liknande sätt med vår dromedar. Fast vi tog kort på den, klippte ut och satte in Jamal i olika tecknade miljöer. (Vi utgår från att det är OK att använda kortet på dromedaren i vår bok utan att fråga om lov. Gosedjurs-dromedarer säljs i massupplagor på sina håll i världen och verkshöjden är svår att fastställa, så vi tror att det vi gör är OK.)

Jag lägger inte ut mina elevers arbeten här. Men gå gärna in och titta på deras arbete med boken Jamals äventyr. Och läs den gärna. Kanske vill någon skriva en kommentar till dem på deras webbplats – det kan betyda mycket för dessa författare som just har börjat pröva sina vingar!

Ni som har hjälpt oss, det finns tack till er i boken. Det är ovanstående nämnda, men också:

2-3B Forsbacka skola, Frida, 1A Engelbrektskolan, F123 Herrljunga, 5A Backluraskolan, 3B Rebbelberga skola, Helen, Nollfemmorna Kristinedalskolan, 5B Backluraskolan.

Flera av dem deltar också i Webbstjärnan och jobbar med webbpublicering. Kika in till dem och ta del av deras arbeten också! Alla arbetar vi olika men med hopp om att kunna ge eleverna viktiga verktyg att ta sig vidare i det livslånga lärandet. Främst tror jag att sådana verktyg handlar om mod och nyfikenhet att kunna ta sig vidare. Ibland är digitala verktyg en hjälp för detta, ibland analoga. Men jag vill inte hindra mina elever att utforska dessa verktyg. Och det, det gör vi tillsammans. Jag som pedagogisk ledare som kan hjälpa, guida och samtidigt själv delta i det livslånga lärandet. Det gör mitt jobb till ett av världens kanske mest spännande.

Vill du publicera egna böcker, kan du göra det på olika nättjänster, bland annat Calameo. Jag har tidigare skrivit om hur man gör här.

 

 

 

Share

Gör en blädderbar tidning på nätet

När eleverna skriver berättelser vill de gärna att det ska ha ett syfte. Ett sådant kan vara att andra får läsa vad man har skrivit – att andra får en läsupplevelse, precis som man själv kan få när man läser andras böcker.

Ibland laddar vi upp berättelser på Calameo i vår klass. Det är en gratis nättjänst som tar många olika format, men vi brukar använda oss av pdf. Texter sätts samman med inskannade bilder, laddas upp och kan sedan läsas av världen. Både på dator och pekplatta. Som blädderbar bok. Det blir väldigt snyggt och eleverna verkar vara stolta över vad de har gjort. Exempel på hur det kan se ut finns här och här.

Vi laddar upp både böcker skrivna på dator och böcker skrivna i appen BookCreator. Visst kan andra läsa de sistnämnda böckerna i epub-format, men om de inte äger en iPad blir det inte så himla snyggt. Bokkänslan försvinner i pdf:en på något vis (Varning: eget tyckande). Själva uppladdningen sker dock från dator. Det funkade inte när vi testade från iPad. Men dokument kan alltid mejlas från iPad till dator och så är problemet löst.

Så hur gör man?

  • Skaffa konto på Calameo. Logga in och klicka dig in på Create a publication.
  • Ladda upp ett dokument genom att klicka på Browse.

Nu kommer finliret.

  • Skriv in en titel. Välj typ av publikation och kategori (Inte jätteviktigt, men möjligheten finns).
  • Välj mellan Public eller Private. Jag anser inte Private vara ett alternativ om man vill bli en författare som gör nytta och hjälper andras läsning framåt. Men det kan ju finnas skäl till andra val.
  • Under More options kan du välja om boken ska läsas från vänster till höger eller tvärtom. Bra med alternativ om man skriver böcker på arabiska eller gör Mangaböcker.
  • Vid Sharing options väljer du om kommentarer ska tillåtas. Jag brukar välja bort det för att undvika spam. Kommentarer kan vara väldigt uppbyggligt och bra, men jag vill helst att eleverna får dem direkt på bloggen där boken sedan finns. Där kan kommentarerna modereras.
    Att boken ska kunna laddas ner är en bra funktion. Då kan farmor och gammelmorfar göra det i lugn och ro, om de vill.
    Du kan välja att licenciera verket under Creative Commons. Bra! Tänk bara på att eleverna inte kan göra det innan de har fyllt 16 år om de inte har föräldrarnas tillstånd. Jag gör inte detta rakt av innan vi har hunnit komma in på vad Creative Commons är och innan föräldrarna vet vad det är.
  • Under Personalize your publication väljer du utseende på publikationen. Du kan också lägga in egen musik eller ladda upp eget ”vända-blad-ljud” Eller ta bort ljudet helt.
  • Klicka på Start uploading.
Sedan då?

Du hittar alla dina uppladdade verk under fliken Your Publications. Håll muspekaren över en av böckerna, så får du upp länkar för att redigera eller dela publikationen. Du kan välja att bädda in eller länka till boken. I vår klass har vi gjort som så att vi har lagt in en skärmavbild av boken och länkat den till rätt ställe på Calameo. Den inbäddade varianten blev inte lika bra.

För att få ut boken från appen BookCreator klickade vi på molnet som hittas under boken i appen. Då kom alternativ för att exportera upp. Vi valde Email och sedan Email as PDF. Därefter valde vi iBooks border. Pdf:en laddades sedan upp på Calameo så som finns beskrivet ovan. (OBS, ljudet kommer inte med, så om ni har ljudikoner; gör en kopia av boken i BookCreator och ta bort ikonerna innan boken laddas upp.)

Hoppas det här kan vara till hjälp för någon. Klassens senaste bok kommer snart att finnas på deras webbplats. Det är en berättelse som de har skrivit gemensamt utifrån tips från författare, illustratörer och andra elever runt om i Sverige. Inte dåligt alls. Med internet finns möjligheter som man kan ta tillvara om man önskar och vill.

Share