För några år sedan: ”Nä, ungdomarna är inte på Facebook. Det är ett ställe för vuxna.”

Senare: ”Oj, nu har ungdomarna hittat till Facebook. Vad bra, då kan vi samsas där.”

Och så hände det sig att vuxna skulle nätvandra på Facebook, lärare skulle bli Facebookvänner med elever (med ett lärarkonto alltså, för vem vill egentligen vara vän med sina elever?!) och skolan skulle skicka meddelanden via kanalen. Allt var vuxenbra. Allt var rätt. Man fanns till hands.

Det låter så bra och jag har tyckt att det har verkat fint. Men jag vill att man vågar kika närmare på saker och inte kopplar bort förmågan att se efter om de verkligen är vad de verkar vara. Så därför har jag börjat fundera på några saker. Det är bara några ofarliga funderingar. Lovar.

Några ungdomar berättar att.. (Nu kommer det!).. de inte orkar med Facebook längre.

Det handlar ändå bara om att få så många likes som möjligt. Vadå? Jo, de berättar om hur bilder läggs upp och hur användaren sedan efter ett tag taggar sig själv i bilen för att den ska synas så många gånger som möjligt. Allt för att få optimalt med likes. Om du inte får likes är du nämligen en loser. Så en del har slutat lägga ut något för att slippa bli utan tillräckligt många likes.

Det är den här kanalen många skolor använder för att nå elever med snabb information eftersom det är ”där eleverna är”. (Uppdaterat: Ofta har skolorna även andra kanaler så som lärplattformar för inlämningsuppgifter och annat. Facebook kan vara en liten del i det stora hela, men jag vill ändå fundera över det.)

En del skapar som sagt lärarkonto för att skilja på privatliv och lärarliv. Man vill ju inte att eleverna ska få veta allt om en. Då kommer frågan: Har man funderat på om eleverna vill att läraren ska veta allt om dem? Jo, jag vet att en del gärna vill det. Men de som inte vill? Ni vet, vi är olika. Då skapar en del skolor istället Facebookgrupper där information läggs ut. I en sådan grupp kan man dela information utan att vara Facebookvän med varandra. Om man vill vara på Facebook. Om det inte är en pina att gå in på communityn och se alla obefintliga likes.

Men om vuxna nätvandrar och tvingar barnen att vara Facebookvän med en själv, så att man kan se att alla uppträder juste? Då borde det väl funka? Om man kollar så att de har ett vårdat språk och inte mobbar? Jag tror det kan ge en falsk trygghet. Har du koll på det där med bilder som läggs upp och sedan taggas och sedan..? Allt för att öka mängden likes? Syns det subtila i att frysa ut någon och aldrig ge likes? I att ignorera? Nej, det är svårt. Det blir en falsk trygghet som möjligen stillar vuxnas oro.

Jo, men på vår skola funkar det! Vi har frågat eleverna och de tycker det är okej att använda Facebook i undervisningen. 92% svarade det. Jaha. Roligt för dem. Tråkigt för de andra.

Under sommaren har jag kommit i kontakt med flera föräldrar som berättar att deras barn hatar Facebook och går in där så lite som möjligt.

Det har fått mig att börja fundera på om det är rätt att använda kanalen för information om läxor, uteblivna lektioner och annat i skolan. Om det är naivt. Eleverna kommer inte själva att dra läraren i skjortan och be hen om en annan kanal. Men om man använder skolans intranät eller en ren skoltjänst som Edmodo eller liknande, kommer eleverna använda den då? ”Det var ju så dåligt med inloggningar från elevernas sida där innan vi började använda Facebook”. Mm. Kanske för att allt även delades ut på papper? För att de inte fick ansvaret att logga in? För att man hade en krånglig tjänst? Som lärare kanske man inte är medveten om att det kan vara minst lika svårt att nå en del användare på Facebook. Man kan nämligen stänga av möjligheten att se uppdateringar som görs i Facebookgruppen på sin startsida. Som lärare kanske man inte har koll på att detta stängs av automatiskt om man varit inaktiv i Facebookgruppen under en viss tid. Då får man inte reda på vad som skrivs i gruppen om man inte aktivt klickar sig in där för att se om någonting har hänt.

Det där som verkar coolt och smart med vuxenglasögon – kanske bör vi se över det. Gå lite på djupet. För elevernas skull.

Så där, det var min fundering. Du har rätt till din. Ingen fara. Bara det funderas. Hej!