Kategoriarkiv: Mikrobloggar

Att använda Twitter olika – att vara olika

En gång skrev jag artikeln Fler twittrande lärare behövs. Jag menade det då. Idag skulle artikeln delvis ha sett annorlunda ut.

Att se i backspegeln och färdas framåt.
Att se i backspegeln och färdas framåt.

Låt mig förklara. Året är 2007. Jag känner ensamheten i att utforska hur digitala verktyg skulle kunna användas av elever. Jag bloggar om det, knyter kontakt med andra intresserade och hittar en arena där välmenande, frågvisa kollegor finns. Det blir något annat än samtalen i personalrummet som ofta rör kopiatorns papperstrassel. Jag anar möjligheter, får kraft och en knuff framåt när det gäller att utveckla undervisningen så att den bättre svarar mot elevernas lärandebehov. Jag blir itmamman. Det var aldrig meningen, det bara blev så.

Fortfarande, då 2007, känns det ganska ensamt och jag drömmer om en lärarkår som tar kommando över nätet, drar nytta av fördelarna och hjälper eleverna att lära sig använda digitala verktyg på ett konstruktivt sätt.

Min dröm går några år senare delvis i uppfyllelse. Lärare provar, bloggar om sina erfarenheter och visar på en delakultur full av omtänksamhet. Jag kliver tillbaka från min itmammaroll och känner inte kravet att svara på frågor, föreläsa och finnas till hands lika starkt. Det finns så många som är i framkanten, jag kan ägna mig mer åt mitt. Det är befriande. Twitter fullkomligt exploderar av lärare som kommer dit med buller och bång. De använder det ofta som en chatt, ganska olikt det sätt vi, vad ska man kalla oss, tidiga twitteranvändare har gjort. Vi som mer har kläckt ur oss något, delat en länk, samtalat ganska otvunget en stund, fått kontakt med några nya, spammat Twitter vid På spåret och tja, hängt. Som ett mingelparty där man otvunget går in och ut ur samtal och ingen krampaktigt håller kvar ens arm. Vi har haft tweetups och setts på stan. Men nu är de där, lärarna. Jag jublar.

Så händer något. Det otvungna blir tvingande. En tråd som startar med en fundering vandrar långa krångliga vägar i Twitters utkanter och spårar snart ur. Man avkrävs svar. På något man inte känner igen. Man torkar svetten ur pannan i sina försök att förklara vad man egentligen menade och säger någorlunda försynt att man inte klarar att skriva det på 140 tecken. Twitter har på vissa sätt blivit det ett personalrum kan vara på skolor där möteskulturen handlar om vem som skriker högst. Där lärande samtal är ett konstigt begrepp. Det kravfyllda.

Jag ställer mig vid sidan om. Deltar inte i 140-teckenschattar om jag kan undvika det. Ibland ser jag en tweet om att man fnyser åt sådana som mig, de där som ”inte vill ta en diskussion”. Jag ser också många tweets med omsorgsfulla tips och idéer och uppriktigt menade frågor. Twitter är stort. Det icke kravfyllda.

Jag satsar på att få igång viktiga, uppbyggliga diskussioner på min skola istället. Jag lär mer om hur man kan diskutera på den utbildning jag går. Och jag twittrar. Men utan krav på att jag ska vara på ett visst sätt. Jag struntar helt enkelt i om jag följer någons mall eller inte. Och jag inser att det jag gör inte är det enda rätta för någon annan. För naturligtvis är det så att de som använder Twitter på ett visst sätt, gör det för att det ger dem något. Det är deras behov, inte någon annans.

Så jag står här vid sidan om och kliver in när jag vill. För Twitter är inte min livsnerv, så som det en gång fick bli. Tiden då jag vann en del priser var ganska ensam rent yrkesmässigt. Jag är inte ensam längre. Kanske tyder det på att jag hamnat i ett riktigt bra sammanhang där jag lever och verkar. Det är en stor befrielse.

En hälsning från mig om att stå för det du önskar göra, fortsätta förbättra innehållet i skolan för eleverna och inte bli orolig om inte andra gör precis på samma sätt som du.

Share

Länklista

I min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen finns en del länkar.
De är bara en liten del i det stora hela, men jag lovar i boken att jag ska försöka hålla dem uppdaterade här på bloggen. Nu har det gått en tid sedan boken skrevs och en del länkar har slocknat, andra har bytts ut. Därför finns en någorlunda uppdaterad lista under fliken Boken. Varsågoda!

Share

Twittercensus visar Twitteranvändandet

För några år sedan trodde man att Twitter hade nått sin kulmen och att intresset nu skulle dala. Det visade sig vara fel.

Men att ha fel är inte farligt, och Hampus Brynolf, som tidigare förutspått Twitters tillbakagång, erkände sitt misstag när han nu presenterade kommunikationsföretaget Intellectas undersökning, kallad Twittercensus, om svenskarnas twittervanor. No big deal.

Det man nu kunde visa på var statistik som visar en ökning av användarkonton och deltagande på Twitter. 299 000 svenska konton har man hittat. 171 000 av dessa har twittrat de senaste 30 dagarna och kan kallas aktiva. Fortfarande står alltså en mindre del av befolkningen för det mest intensiva användandet. Man kan och bör kanske fråga sig vad det får för konsekvenser. Och när frågan är ställd kan man ta tag i svaret. Om Twitter är en del av samhället just nu, kanske inte om tio år, men just nu, då kan vi behöva känna till lite om hur det fungerar. Så vi vet om vi ska använda tjänsten i något sammanhang någon gång. Precis som vi vet hur buss, tåg, flyg och skateboard funkar på ett ungefär och har ett hum om hur vi ska använda dessa kommunikationsmedel om situationen skulle kräva det.

Jag tittar på själva grafen och ser uppdelningen i kategorierna skola, kändisar, sport, media,”bubblan” m.m.

Själv får jag vara blå som är skolfolkets färg, men jag finns med i periferin av media-/bubblanfolket.

Bubblanfolket fanns med redan på den tiden då folk hittade till Bloggy, den svenska mikrobloggtjänsten som många häckade på innan de gick över till Twitter. Främst utgjordes den av tidiga sociala medier-användare som mediefolk. Att jag hamnar där var ungefär som jag trodde, jag pratar nog en hel del med folk utanför skolan. Att hitta till andra yrkeskategorier och ta med mig tankar som utväxlas där in i mitt yrke och att kanske få berika andra med tankar från skolan, har alltid gett mig mycket. Men alla är olika och inget är bättre eller sämre, vi hämtar bara inspiration på olika ställen. No big deal, det med.

Vill du hitta dig själv i grafen, kolla då in här och skriv in ditt namn eller Twitternamn i den blå rutan under grafen. Det kan vara intressant, men är egentligen ingen big deal, det heller. Livet snurrar vidare ändå, med eller utan grafer. Men de kan vara vackra och de kan vara ganska intressanta.

 

Share

Mikrobloggar för skolan – Edmodo, Twiducate och Micromobs

En hel del lärare har hittat in på Twitter. Så även en del elever. Det finns andra mikrobloggtjänster och vissa av dem är utformade för just lärare och elever. Twiducate och Micromobs är sådana som jag har tipsat om tidigare här och här. De riktar sig mest till yngre. Jag påstår det utifrån den layout de har, men det är inget som de själva säger något om.

En annan tjänst som har funnits ett tag, och som riktar sig till skolan, är Edmodo. Den kan nog tilltala en lite äldre publik (Den fula profilbilden kan bytas ut mot ett eget foto).

Läraren registrerar sig, skapar en grupp för en eller flera klasser och får klasskoder. Dessa delar läraren sedan ut till eleverna så att de kan använda dem när de registrerar sig. Det finns ingen åldersgräns för få vara med, men föräldrars godkännande ska inhämtas innan man som elev får registrera sig.

Sedan är det bara att tuta och köra. Eller tja, det finns en hel del inställningar man kan göra men det finns en bra guide för det.

Man kan ladda upp dokument, köra omröstningar och en massa sådana saker. Det går även att bjuda in föräldrar.

Varför ska man använda Edmodo om man har ett fungerande intranät? Jag skulle vilja säga att det kan vara ett komplement. Olika intranät är olika bra. För att snabbt få uppdateringar via mejl eller i telefonen kan den här tjänsten underlätta. Att den liknar andra sociala medier gör att eleverna lär sig använda sådana även i skolan, inte bara på egen hand. Att kommentera och att hjälpa varandra med formativ bedömning kan fungera om det är smidigt.

Man kan genom Edmodo komma i kontakt med andra lärare runt om på vår jord. Det är bra. Samtidigt tycker jag att det är synd om lärare bara pratar med varandra i stängda rum. Det jag gillar med Twitter är att jag där pratar lika mycket med andra yrkesgrupper som med lärare. Spelutvecklare, journalister, kreti och pleti; de hjälper mig vidare i mitt pedagogiska kunnande. Världen får bli en del av skolan och skolan en del av världen. Det gillar jag.

Kanske kan Edmodo var en väg att ta sig an sociala medier och använda dem så att det gagnar utveckling av lärande. En av många vägar.

 

Share

Twitter – vad och hur?

Denna artikel med rubriken ”Twittrande lärare behövs” hade jag med i Svenskläraren, nr 4 2010. Använd den gärna, men hänvisa till källan, alltså hit. Here we go:

På Twitter skriker folk ut sina tankar, oreflekterande och utan sammanhang.

-Twitter är en mötesplats där jag samtalar med människor jag annars aldrig hade träffat och där jag får nya idéer.
 

Åsikterna om Twitter går isär. Kan denna tjänst, eller andra mikrobloggar, vara något för mig som lärare idag?

För att svara på den frågan bör vi gå tillbaka lite i tiden, närmare bestämt till början av 2000-talet. Då var vi inte särskilt vana vid att läsa och kommentera bloggar utan använde Internet som informationscentral, utan att bidra med något tillbaka.

2001 kom Wikipedia, det uppslagsverk på Internet där användarna själva kan bidra med information. Något var satt i rullning.

Samtidigt kom farhågorna. Kan vanligt folk skriva om vad som helst? Hur kan man lita på att det de skriver är sant?

Nästan ett decennium senare finns skepsisen kvar, trots att det har visat sig att Wikipedia vid en jämförelse med Encyclopædia Britannica innehöll färre felaktigheter när man kontrollerade vissa sökord. Det kan tilläggas att Wikipedias material kontrolleras och modereras av granskare precis som det görs med andra uppslagsverk.

Under senare år har fler och fler bloggar sett dagens ljus och möjligheterna för människor att kommentera innehåll på Internet har ökat explosionsartat. Innan vi knappt har hämtat andan kommer mikrobloggarna, där man skriver högst 140 tecken, och communities som Facebook och gör entré på nätet. Tidningsrubriker vid riksdagsval och presidentkampanjer talar om att ”Sociala medier avgjorde valet”  och får oss att inse att det där nya på Internet, som inte längre är så väldigt nytt, är här för att stanna.

I både Lpo94 och Lpf94 kunde vi läsa och nu i Lgr 11 (min ändring sedan ny läroplan infördes):

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet.

Om vägarna för att påverka i samhället ändras, måste vi lärare ta del av förändringen om vi vill kunna leva upp till riktlinjerna i läroplanen. Kanske får de flesta elever lära sig att ringa eller skicka e-post till organisationer och myndigheter för att ställa frågor, samt att skriva insändare till tidningar för att på så sätt påverka något och göra sin röst hörd. Frågan är om de lär sig andra sätt för att delta i samhällslivet. För att kunna handledas i hur de kan påverka och delta, samt hur de ska uppträda på Internet, måste lärarna ha kunskap om detta. Det får lärarna bara om de själva provar och ser vilken potential som finns, samt de fallgropar man kan råka ut för.

Svaret på frågan om Twitter, eller andra mikrobloggar, kan vara något för mig som lärare idag, blir därför: Ja, eftersom det är nödvändigt att vara insatt i samhällsutvecklingen.

Steg för steg om hur du som nybörjare tar itu med Twitter

1. Utan att behöva registrera ett konto kan du på Twitters startsida, www.twitter.com, söka på olika ämnesord. Där kan du se vad som sägs om dessa ämnen på Twitter just nu. Eftersom Twitter är världsomspännande kommer du antagligen få upp träffar som är skrivna på olika språk.

2. Registrera konto och logga in. På Twitter är de flesta inte anonyma, utan står för vilka de är och skriver sitt fullständiga namn på sin presentationssida. Däremot kan man skaffa sig ett användarnamn som är något annat än det riktiga namnet.

3. Under Find People kan man söka efter namn på sådana man känner eller människor som man tycker om att läsa litteratur av, att lyssna på föreläsningar av eller som på andra sätt är intressanta. Klickar man sedan på Follow, får man upp deras uppdaterade så kallade tweets, korta meddelanden, på sin startsida på Twitter. För att hitta ännu fler intressanta människor, tar du reda på vilka de du följer, i sin tur följer. Då kan man utöka sitt nätverk ännu mer. Människor på Twitter kommer också att följa dig när de märker att du läser vad de skriver. Här kommer själva samspelet i Twitter in.
En viktig sak att tänka på är att om du bara står i ett hörn och lyssnar på vad andra säger utan att själv bidra i konversationen, kommer du tyvärr inte att delta i riktig bemärkelse. Om du däremot svarar på någons tweet och till exempel talar om att du blev glad för att få just det tipset, kommer människor att räkna med dig. Ställer du en fråga på Twitter får du fler svar om du tidigare har hjälpt någon eller har deltagit i samtal av olika slag.
Vill du så kan du blockera någon från att läsa dina uppdateringar, men oftast behövs inte det.

4. När du skriver direkt till någon på Twitter kan du göra det så alla ser genom att skriva @ + användarnamn. Den du riktar dig till kan senare på sin Twittersida under länken @ + användarnamn se vad du har skrivit om du gör så. Vill du skriva ett meddelande som ingen annan än mottagaren ser, använder du dig av funktionen Direct Message.

5. Om du läser något bra som någon av dem du följer har skrivit, kan du kopiera det och skriva RT (retweet) samt @ + användarnamn först. Då kan de som läser vad du skriver också få del av informationen, samtidigt som inte du tar åt dig äran för att ha skrivit det själv. Källhänvisning är viktigt.

6. För att det man skriver ska kunna läsas av fler än bara de som följer dig, kan du skriva # + ett ämnesord. Då hamnar dina tweets i den så kallade kanal som alla som skriver om det ämnet. Vid senaste Bok- och biblioteksmässan kunde man under den så kallade hashtagen #bokmassan läsa om olika intryck och tips angående evenemanget.

Om du på allvar provar något som Twitter, finns möjligheten att du hittar nya sätt att se på saker och ting. Du kan också få tips som du har nytta av i din undervisning. En positiv bieffekt är också att du antagligen kommer att få nya vänner från olika delar av landet och olika delar av världen. Dörrar öppnas och möjligheter kommer som ett brev på posten. Om du själv vill.

Vad eleverna har för nytta av lärare som twittrar

Eleverna kommer på flera sätt att ha nytta av att du som lärare twittrar.

I samspelet med andra lärare med andra erfarenheter ökar du ditt kunnande som pedagog. Det kommer dina elever till del.

Du kan också visa eleverna nya vägar att nå fram i vårt demokratiska samhälle idag. De kan till exempel få hjälp med hur de i valtider kan ta kontakt med politiska partier genom andra vägar än de traditionella. En fråga som ställs på Twitter kan ibland besvaras snabbare än en fråga i ett e-postmeddelande, eftersom något som är publikt kan anses som viktigt att ta itu med, så att man som parti visar sig från sin bästa sida.

En annan sak är att när något intressant sker i världen, kan nyhetsrapporteringarna komma ut snabbare på Twitter än på andra ställen. Att lära sig att sovra bland dessa uppdateringar är något som lärarna måste hjälpa eleverna med. Ett uttalande kan behöva följas upp för att se hur hög sanningshalten är – en viktig kompetens i vårt digitala samhälle idag.

Det finns många fler användningsområden för hur sociala medier kan användas i skolan. På Twitter kan du få fler tips.

En sak som är viktig att komma ihåg är att Twitter i sig inte är allena saliggörande. Det kommer med all sannolikhet att komma nya tjänster med annat innehåll inom kort. Det viktigaste är att du vågar ge dig i kast med det som kallas sociala medier och pröva vad det kan ge dig och dina elever. Vägen till att sedan pröva något annat blir inte så krånglig när du väl har vant dig vid sättet att samarbeta på Internet.

Christina Löfving

Share

Kommunicera mera med Micromobs

Det jag spanar nästan mest efter när jag är ute och nätspanar, är samarbetsytor. Såna där där elever och lärare kan kommunicera och hjälpa varandra vidare att bygga kunskap.
Därför var jag tvungen att prova Micromobs – ett slags Twitter som kan göras privat för en mindre grupp. Tidigare hart jag skrivit om Twiducate, som kanske ännu mer är riktat till skolan.

Men nu var det alltså Micromobs som skulle testas. Så här ser det ut:

Jag bjöd in mig själv. Futtigt, jag vet:

Men ett test en lördagmorgon kan man inte väcka polarna för. Då har man inga kvar.

I Micromobs kan man posta meddelanden som är runt 140 tecken. Hittar ingen exakt siffra, men testade.
Man kan bifoga en bild, men inte få in en länk på ett snyggt sätt. Basic alltså.
Precis som i Twitter kan man skriva ett @ framför ett användarnamn, så får den andre veta att man nämnt den. han eller hon hittar det under ”Mentions”.
Klickar man på Facebook-ikonen när man postar sitt meddelande hamnar det även på facebook. Bra för den som vill ha det så. Och bra att det inte rasslar iväg automatiskt. Själv gillar jag inte att få allt jag läser på Twitter även på facebook med automatik. Men smaken är olika.

Det går att välja om moben, som det kallas, ska vara privat eller publik. Här ska jag erkänna: jag vet inte hur man gör! Man ska få ett val när man startar sin mob, men jag fick det aldrig. Tror att min är privat. Ni som vill testa, får gärna leta efter gruppen ”hej” när ni är inne och se om ni får tillgång till den. Vore väldigt snällt.

Allt med Micromobs känns basic, men det behöver inte vara något fel med det. Huvudsaken är att man hittar en kanal som passar klassen, arbetslaget, gruppen och som kan användas för kommunikation. Så vi slipper sitta och trycka på vårt kunnande och istället kan dela med oss.

Prova, någon?

Share