Jag är väldigt glad. Just idag. Just nu.
För min del kom det uppbyggliga i form av ett mejl på morgonen. Någon hade konkreta, positiva idéer som denne delade med sig av. Sedan hittade jag den här kommentaren i väntekön på min blogg:
WOW! Vad jag är GLAD jag är att jag hittat till dej! Jag är en förskollärare med stort IT intresse och jag kommer att titta in här ofta. Vi har ett spännade projekt på vår förskola där vi jobbar med barnens digitala bilder. På tisdag ska vi besöka ett lokalt galleri där vi ska se på digital konst för att inspirera barnen. Berättar gärna mer om detta framöver när vi kommit igång.
Blir jag glad för att jag blir boostad? Nja, sånt är svårt, en upphöjning från någon får så gott som alltid någon annan att titta snett på en. Det tar ut varandra. Det jag blir uppriktigt glad för är istället att denna bloggläsare har lämnat avtryck. Hon delar med sig. Jag ska få veta mer om deras arbete med digitala bilder och om deras besök på galleriet. Hur hade jag fått den möjligheten om vi inte hade kommunicerat via bloggen? Om hon hade varit tyst.
Det är just det, om vi vågar berätta om än aldrig så lite, så kommer det att förbättra kompetensen hos någon. Och i förlängningen hos många pedagoger runt om i landet. Det handlar om spridningseffekt. Det handlar om att uttala det man kan och gör för att också reflektera själv och utveckla sina tankar ihop med andra.
När jag började blogga för ett antal år sedan kände jag mig ensam i bloggvärlden. Jag letade efter andra pedagoger med ljus och lykta, hittade några och släpptes in av i stort sett alla. Det var en ny värld, men en liten sådan.
Det som gör mig glad idag är att den här världen av uppmuntran, givande och tagande har blivit så oändligt mycket större sedan mina första trevande bloggsteg. En del känner sig stressade av det, att inte vara först med det bästa tipset, att inte vara mest intressant. Jag ser det enbart som positivt att fler delar och att det finns fler att kommunicera med. Men det innebär också att det finns så många intressanta bloggar att jag inte uppdatera min bloggroll i högerspalten i takt med att de startas. Därför läser jag mest bloggar när man länkar till dem via Twitter istället för att gå igenom samma bloggar varje dag. Det blir så.
Jag är glad att ni finns. Och jag hoppas det var okej att publicera kommentaren. Det som ligger öppet i kommentarsfältet ser jag inte som hemligt, men om du som skrev känner så får du höra av dig.
Jag ser fram emot att fler gärna berättar mer framöver!
