Kategoriarkiv: Sociala medier

Kommunicera mera med Micromobs

Det jag spanar nästan mest efter när jag är ute och nätspanar, är samarbetsytor. Såna där där elever och lärare kan kommunicera och hjälpa varandra vidare att bygga kunskap.
Därför var jag tvungen att prova Micromobs – ett slags Twitter som kan göras privat för en mindre grupp. Tidigare hart jag skrivit om Twiducate, som kanske ännu mer är riktat till skolan.

Men nu var det alltså Micromobs som skulle testas. Så här ser det ut:

Jag bjöd in mig själv. Futtigt, jag vet:

Men ett test en lördagmorgon kan man inte väcka polarna för. Då har man inga kvar.

I Micromobs kan man posta meddelanden som är runt 140 tecken. Hittar ingen exakt siffra, men testade.
Man kan bifoga en bild, men inte få in en länk på ett snyggt sätt. Basic alltså.
Precis som i Twitter kan man skriva ett @ framför ett användarnamn, så får den andre veta att man nämnt den. han eller hon hittar det under ”Mentions”.
Klickar man på Facebook-ikonen när man postar sitt meddelande hamnar det även på facebook. Bra för den som vill ha det så. Och bra att det inte rasslar iväg automatiskt. Själv gillar jag inte att få allt jag läser på Twitter även på facebook med automatik. Men smaken är olika.

Det går att välja om moben, som det kallas, ska vara privat eller publik. Här ska jag erkänna: jag vet inte hur man gör! Man ska få ett val när man startar sin mob, men jag fick det aldrig. Tror att min är privat. Ni som vill testa, får gärna leta efter gruppen ”hej” när ni är inne och se om ni får tillgång till den. Vore väldigt snällt.

Allt med Micromobs känns basic, men det behöver inte vara något fel med det. Huvudsaken är att man hittar en kanal som passar klassen, arbetslaget, gruppen och som kan användas för kommunikation. Så vi slipper sitta och trycka på vårt kunnande och istället kan dela med oss.

Prova, någon?

Share

Mitt stora vida hjälpande nätverk

Jag fick hjälp ikväll.

Inte från någon i min familj, inte från någon där jag bor utan från en i Skåne och en i Stockholm. Långt bort. Och ändå nära. Jag ville ha en hand på min profilbild som visar att jag ogillar rasism och utanförskap. En ”Vi gillar olika”-hand.

Det gick inte. Den hamnade liksom inte på själva profilbilden. (När skärmbilden nedan togs hade den dykt upp, men ni får tänka bort den).

.

Åsa och Pernilla ryckte ut på två röda sekunder och hjälpte mig med tips. Och när jag klickade mig in bland mina profilbilder dök Åsa upp där också.

”Denna bilden alltså. Kolla precis till höger om den här kommentaren. Skapa profilbild.”

Jag tackar och tar emot. Mitt nätverk av pedagoger, vänner och annat löst folk är stort tack vare facebook, twitter, bloggar och andra kanaler. De underlättar mitt liv, sparar tid och ger mig input från så många fler än jag annars hade kommit i kontakt med. Olika människor.

Jag gillar olika.

Share

Twiducate – ett slags Twitter för skolan

Twiducate är ett slags Twitter för skolan. Om jag har fattat det rätt.

Jag skaffade konto och bjöd in min elev, Testnisse. Som lärare fick jag förmånen att skriva in en egen klasskod som alla ska logga in med. För varje elev jag sedan bjöd in genererades ett lösenord till denne.
Administrationen visade sig vara enkel. Via tre ikoner når man i tur och ordning startsidan, sidan där man skriver in sina användaruppgifter och sidan där man byter profilbild. Inget lull-lull, bara rakt på.

Sedan är det bara att börja diskutera. Man kan göra det inom klassen eller välja att gå utanför och posta inlägg till världen. Alla kommer till tals. Det är bra.

Någon mer som vill testa?

Share

Skapa ett chatrum för klassen i Donutchat

Datorn ger möjligheter till samtal och feedback på ett sätt som inte var möjligt alla gånger tidigare. Hur många har inte varit med om att man som elev har fått en uppgift, gjort den och sedan lämnat in arbetet för bedömning när allt är klart? That´s it. Men det där samtalet med läraren under den pågående processen då? Den där hjälpen om hur man kan tänka i nya banor, förbättra, förändra – vart tog den vägen?

Att nå varandra via chat när man är på olika håll, kan vara ett sätt till feedback. Alla kanske inte vill lämna ut sin msn av olika anledningar. Då finns en lösning i och med Donutchat.

Du registrerar dig på sajten och ger chatten ett namn som också hamnar i chatrumsadressen. Sedan kan var och en själv registrera sig (om du inte har låst rummet). Du kan också bjuda in andra genom email. Som du ser ovan kan man bifoga YouTubeklipp och annat. Man ser när andra har loggat in och om de håller på att skriva något. Grundfunktioner, men fungerande sådana. Bra.
Vill man skapa underchatrum för olika ämnen eller något annat går det bra.
Man kan också bädda in chatten på en sajt – snyggt.
Andra bra saker med Dounutchat är att man kan logga in med sitt Facebook- eller Twitterkonto. Då syns ens användaruppgifter därifrån vid ens profilnamn.
Man kan chatta från sin ipod eller iphone. Bra för dem som har det och som är på vift.

Möjligheter finns. Bra sådana.

Share

Ett nynnande Twitter

Jag satt en kväll och nynnade i soffan. Och avkrävde min man svar om vilken låt det kunde vara. Hade totalt glömt bort det, men ville veta. Han flinade, himlade med ögonen och slängde ut en fråga på Twitter:

Så slängde han även in strofen ”She said goodbye” – det enda jag kunde komma ihåg. Snart kom det första svaret från @oskcar:

Och det var rätt! This Love med Maroon 5. Bara så där.
En annan satte igång att humma och nynna på andra sidan Sverige och dunkade in:

Men blev genast nedtagen på jorden. 😉

Det roliga, tycker jag, är alla samtal som sker på Twitter. Ibland får man världens tips som man har nytta av i jobbet, ibland småpratar man om väder och vind, ibland blir någon tillfrågad om den vill komma på anställningsintervju och ibland börjar folk nynna och googla för att hjälpa någon annan att hitta rätt. Det är det som jag tycker är storheten i det hela.
Mitt nätverk blir större och jag blir hela tiden slagen av den vänlighet som finns där. Här är en liten bild av några av mina twittervänner och deras vänner, vilka jag på något sätt kommer lite närmare genom mina vänner. Jag hittar vidare ut i världen. (Tjänsten där man får reda på hur kontakterna på Twitter ser ut hittade jag hos Öpedagogen.)

Alla syns inte på bilden. Men man får ett litet hum om det hela. Världen är full av irl-kontakter och, som Cecilia N sa i en kommentar, url-kontakter. Jag gillar båda orden! För mig är det ingen större skillnad mellan dem.

irl = in real life

url = adressen man skriver in i webbläsarfönstret

Anne-Marie Körling har också skrivit om den här nynnar-händelsen på sin blogg.

Share

En fika som växte till en storträff

Sitter uppkrupen i min säng på hotellrummet med datorn och har plötsligt fått lite blogginspiration. Så efter att ha inspekterat gratislotionen i badrummet, och känt efter att sängen var mjuk, åkte datorn fram.

Snälla Skolverket har bjudit upp IT-referensgruppen till Stockholm där vi ska diskutera, lyssna och diskutera mera. @itchristina, Ylva från U-valla och jag klev på tåget tidigare idag och styrde kosan mot Hufvudstaden. Där skulle @joha88 möta upp för en snabbfika, men efter att ha pratat om det på Twitter ville fler och fler haka på.

Det är så med sociala medier – de ger sociala möten. Vid ringen på Centralen träffades alltså ett litet gäng bestående av ovan nämnda plus @weconverse, @stefan_palsson, @joachimth och @korlingsord. Senare hakade även @joakimvol på. Jag orkar inte länka just nu, så det får bli deras Twitternamn.
@koringsord sitter med i den grupp som tar fram nya kursplanen i svenska. Det blev en del prat om det och hon präntade ner våra synpunkter i farten – dock utan att avslöja något om vad de pratar om i gruppen. Jag uppskattar henne för det. En lyssnande människa som inte pratar om det hon inte ska prata om. En människa att lita på. Vill jag läsa gruppens utkast, gör jag det på Skolverkets hemsida. Där kan man påverka och komma med synpunkter i olika omgångar allt eftersom arbetet fortskrider.

Imorgon blir det mer viktigt prat, så jag lovar att rapportera mer sedan. Om det inte blir här, blir det på Twitter. Ni hittar @itmamman där. Ses!

Share