Taggarkiv: twitter

Alla dessa sociala medier

januari 7, 2010I mediaDr. P.O, Facebook, Gudrun Schyman, Linkedin, Sociala medier, twitteritmamman

Alla dessa sociala medier – kan det vá nåt?

Dr. P.O förklarar vad som är skillnaden mellan Linkedin, Facebook och Twitter. Det gör han väldigt pedagogiskt och bra, så läs hans inlägg för att få veta mer.

För övrigt gillar jag hans blogg väldigt mycket. En twittrande doktor i logistik som skriver vaket om skolfrågor och annat intressant. En av dem som jag får ut mest av på Twitter just nu. Följ honom!

Som en del gamla läsare kanske har lagt märke till, uppdaterar jag inte bloggen lika ofta nu som förr. Det beror på att jag förutom mitt vanliga IT-pedagogjobb har fått en del andra åtaganden, men också på att jag kommunicerar mer via Twitter istället. Ibland vill man formulera sig längre och då är bloggen bra, men ibland vill man koncentrera sig till 140 tecken och då är Twitter bra. Där får man lättare igång en dialog än på en blogg, där man ibland kan känna att folk gärna läser men inte säger något tillbaka. Vilket de är i sin fulla rätt att göra. Så klart.

Äntligen har jag upptäckt hur jag vill använda Twitter. Jag samtalar med andra, inte bara pedagoger, om allt mellan himmel och jord. Vi skämtar, pratar strunt och ibland dödligt allvar. Tips om bra artiklar kommer också ibland. Jag vill inte vara en RT-maskin som bara prånglar ut vad andra skriver. Inte heller vill jag bara prata skola. Jag vill prata om det världen pratar om. Skolan blir annars så lätt en egen ö mitt i världen med sina egna idéer utan fast förankring.
Jag vill se vad IT-nördar, journalister, kreti och pleti pratar om. För att skaffa mig koll. Hur funkar sociala medier i livet? Jag vill vara med och se hur folk skaffar sig jobb via Twitter, hur de får värdefulla kontakter och hur de samspelar.
Jag vill särskilt följa politiker nu inför valet för att se hur de handskas med verktyget. Basunerar de bara ut sitt budskap eller lyssnar de in? Hur kommunicerar de? Gudrun Schyman har fattat galoppen, andra politiker trevar sig fram.

Därför kommer jag fortsätta skriva en väldig blandning av livets alla diskussionsämnen på Twitter framöver. Den som vill följa mig är välkommen, den som inte vill behöver inte. Det är så Twitter fungerar.

Ett nynnande Twitter

december 7, 2009Sociala mediernynna, twitter, vänneritmamman

Jag satt en kväll och nynnade i soffan. Och avkrävde min man svar om vilken låt det kunde vara. Hade totalt glömt bort det, men ville veta. Han flinade, himlade med ögonen och slängde ut en fråga på Twitter:

Så slängde han även in strofen ”She said goodbye” – det enda jag kunde komma ihåg. Snart kom det första svaret från @oskcar:

Och det var rätt! This Love med Maroon 5. Bara så där.
En annan satte igång att humma och nynna på andra sidan Sverige och dunkade in:

Men blev genast nedtagen på jorden. 😉

Det roliga, tycker jag, är alla samtal som sker på Twitter. Ibland får man världens tips som man har nytta av i jobbet, ibland småpratar man om väder och vind, ibland blir någon tillfrågad om den vill komma på anställningsintervju och ibland börjar folk nynna och googla för att hjälpa någon annan att hitta rätt. Det är det som jag tycker är storheten i det hela.
Mitt nätverk blir större och jag blir hela tiden slagen av den vänlighet som finns där. Här är en liten bild av några av mina twittervänner och deras vänner, vilka jag på något sätt kommer lite närmare genom mina vänner. Jag hittar vidare ut i världen. (Tjänsten där man får reda på hur kontakterna på Twitter ser ut hittade jag hos Öpedagogen.)

Alla syns inte på bilden. Men man får ett litet hum om det hela. Världen är full av irl-kontakter och, som Cecilia N sa i en kommentar, url-kontakter. Jag gillar båda orden! För mig är det ingen större skillnad mellan dem.

irl = in real life

url = adressen man skriver in i webbläsarfönstret

Anne-Marie Körling har också skrivit om den här nynnar-händelsen på sin blogg.

Förbannat svårt eller förbannat lätt

november 7, 2009Opinion, PubliceraSociala medier, transperens, twitteritmamman

Emanuel Karlsten, redaktör på Dagen och flitig användare av sociala medier, betonar vikten av transperens. Att diskutera öppet, att ta in synpunkter från andra och att inte vara rädd för detta:

När vi står inför svåra beslut eller står i processer och sedan öppet delar det vi vet och tänker så ger vi den som vill lyssna förtroende. En känsla av att de får vara våra konfidenter. Det är klart att de då kommer att lyssna extra noga, att de även kommer vilja bidra själva. ”Du har delat något med mig, jag vill hjälpa tillbaka.”

Det är inget konstigt. Men för många är det nytt och därför håller de för ögonen och hoppas att allt ska vara som förut. Men, som Karlsten säger (med något annan ordföljd):

Nätverkandet som händer på nätet har alltid har skett, men nu sker det inför öppen ridå. Vi har alltid stått och skrattat, käkat lunch och nickat intresserat åt oväsentligheter med dem vi sedan kunnat rapportera hemskheter eller succéer om.
Ingenting har ändrats. Men allt har ändrats. Det är kanske webbens revolution i ett nötskal.

För ett litet tag sedan hittade jag ännu en skola, Vinstagårdskolan, som har börjat twittra under @vinstagard. Ett av tweeten var en länk till ett av föräldraföreningens protokoll från senaste mötet. Jag kan inte säga om det är just så Twitter ska användas, men visst är det intressant? Nya vägar, nya möjligheter.

Framför allt är det en verklighet att förhålla sig till. Lärarna som ska hjälpa eleverna vidare i livet måste därför ta del av det som är livet, vare sig det sker i gamla väl beprövade forum eller på för dem nya arenor. De måste. Måste.

Jag avslutar med något som min kollega M snappade upp härom dagen som Stig Roland Rask sagt:

Det är märkligt att lärare som kräver att elever ska lära sig varje dag, ska ha så förbannat svårt att lära sig själva.

Vi lärare utforskar Twitter

november 3, 2009Opiniontwitteritmamman

Japp, vi provar Twitter i det nätverk jag håller i i min kommun. Bland annat. Och tycker olika. Vissa lärare trevar, medan andra kastar sig in i allt det nya.
Jag tror att vi lärare måste ta reda på vilka kanaler som finns och lära oss att kanalerna ändras, att de ser annorlunda ut om ett tag och att det inte är farligt att prova.

Alldeles nyss skrev jag en tweet om att jag var smått orolig att Bambuser (webbtv där man filmar själv eller kollar andras produktioner) skulle börja ta betalt av en liten småanvändare som mig. Det ryktades om det i Computer Sweden. Och alldeles nyss fick jag ett svarstweet från en av grundarna om att de inte alls skulle göra det. Bara så där.

Samma sak när jag hade problem med inloggningen på mitt konto på Pusha. Efter ett tweet om det svarade Pushas grundare och tog reda på vad som var problemet.

Vi pratar med varandra över nätet på ett sätt som vi inte hade gjort annars. Jag hade inte letat upp mejladressen och författat ett meddelande. Jag hade inte ringt. Vi kommunicerade via en smidigare väg.
Och jag gillar det! Jag gillar småpratet, lika väl som allvarspratet. Jag gillar att utforska nya vägar att påverka.
Och jag tror att lärare måste känna till dessa vägar. Det är inte bara insändare som gäller om man vill komma till tals. Det finns andra sätt.

Kan vi välja att inte ta reda på vilka?

När lärandet är en del av verkligheten

september 14, 2009OpinionKörling, twitteritmamman

Sociala medier har jag skrivit om förut. Men det är ett alltid aktuellt ämne, så här kör jag en vända till.
Lärare behöver nämligen in och nosa och se vad det är. För att fatta. För att vara en del av verkligheten. Och för att fatta behöver man prova aktivt, inte stå vid sidan om och titta lite lojt. Risken är då att man säger att det inte är något att ha. Därför har jag tvingat 25 inte ont anande lärare i min kommun, som har anmält sig till ett nätverk jag håller i, att regga sig på Twitter. Moahahaaa!

Twitter funkar som så att du måste prata med andra för att de ska prata med dig. Kastar du ur dig en fråga är chansen större att du ska få svar om du tidigare ha småpratat lite. Om känner folk igen dig, vill de hjälpa dig att sprida din fråga vidare till sina vänner.
När man sedan har provat aktivt, hjälpt folk med sitt kunnande och tagit emot deras kunnande, då är det helt OK att välja att stanna eller vandra vidare. Helt OK. Men man måste prova för att få veta.

En som provar är Anne-Marie Körling, nyfiken lärare och vän. Jag besökte hennes klassrum i våras och blev imponerad av vad jag såg. Eleverna mötte en skoldag där deras lärande var viktigt. Och de jobbade därefter. Som de jobbade! Läs Anne-Maries nyfikenhet på Christer Fuglesang och hur hon tänker undervisning kring det.
Läs också om hur hon tänker kring 6-åringen som redan kan läsa och vilka pedagogiska utmaningar man kan mötas av eller inte mötas av i skolan.

Lärare som är en del av verkligheten och som tänker lärande utifrån den vardag barnen lever i, är glädjande att träffa på!

Har Twitter en plats i skolan?

augusti 15, 2009I mediaskola, Sociala medier, twitteritmamman

I somras skrev 15-åringe Gustav Holmström ett uppmärksammat blogginlägg om ungas medievanor och att de inte är så kompetenta som vuxna tror. Han skrev också att vuxna ofta tänker: ”Strular tekniken? Grabba tag i närmsta pojkspoling så löser det sig!” och om hur fel det är. Ett Twitterkonto är det inte många som klarar att registrera och att använda, menade han, eftersom de skulle tröttna halvvägs.
Snabbt spred sig länken till blogginlägget på Twitter. Idag skrev Jonas Hällebrand om det hela på sin blogg.

Jag tackar Gustav för inlägget! Bra att du slår hål på myten om att alla ungdomar är så insatta i hur en dator används!
Frågan är vad vi pedagoger gör med den insikten vi kanske har fått. Fortsätter vi att tänka att skolan ska lämna datorerna utanför undervisningen eller tänker vi att vi nu måste ta oss i kragen och ge ungdomarna en utbildning som rustar dem för livet här och nu? Ett liv där datorer har väldigt mycket med oss att göra. För även om ungdomar inte finns på Twitter, är det ingen anledning att strunta i att ta in den kanalen som en del av nyhetsflödet i skolan. Just för att de inte finns där, kan vi behöva visa dem vägen in. Hjälpa dem att analysera och fundera. Idag heter en av kanalerna Twitter, imorgon kan den heta något annat. Grejen är inte just den eller den tjänsten, utan att vi lär oss vad vi kan få ut av olika kontaktvägar. Att vi inte lämnar eleverna att själva råka ramla på dessa vägar eller inte. Alla ungdomar läser inte en dagstidning eller kollar på nyheter, men det är ingen anledning att inte ta in de medierna i skolan.

Säg att en katastrof har inträffat i världen. Om man följer @krisinformation eller söker på #myndighetsinfo får man senaste information om det senaste. Söker man på en hashtag (#) med ett sökord som gäller det som har hänt, får man se vad folk säger om händelsen över hela världen. Detta kan ge viktigt underlag för att söka vidare, att lära sig kolla upp fakta och att se vad som är sant och vad som är tyckanden.

På Twitter Resources for Teachers finns länkar till fler tips på hur Twitter kan användas. (Jag har tappat bort varifrån jag fick tipset om länken på Twitter, men om du känner att jag har snott den från dig, lämna en kommentar så ska jag ge dig credit!)

Sociala medier intresserar mig väldigt och därför ska jag vara med på Sweden Social Web Camp på TJärö till helgen. Nördigt, va?! Cirka 250 har anmält sig och Gustav Holmström är en av dem. Hoppas han vill snacka skola med en tant som mig!