Res bakåt i tiden med Heritage Key
By IT-mamman | August 29, 2010
Jag testar spel som är tänkta att vara ett stöd i undervisningen. Och då menar jag inte spel där man klickar och får höra någon säga “rätt” eller “fel” hela tiden. Jag menar spel som liknar dem många spelar hemma, och som för handlingen framåt. Där man lär sig saker medan man spelar och där man interagerar med andra.
I Heritage Key kan man resa tillbaka i tiden och hjälpa till att resa stenarna i Stonehenge. Eller så kan man antingen besöka Maya-kulturen eller människorna som levde i Egypten för länge sedan. Man skapar sin avatar, går in i teleporten och tar sig dit. Inget visum, inget tjafs.
Heritage Key är inte bara ett spel utan till spelet finns också podcasts, bloggar, twitterflöden och andra kanaler där man kan lära sig mer om histora. Precis som det brukar finnas till de onlinespel många spelar hemma.
Jag kollade in Stonehenge och fick äntligen se hur det gick till att resa stenarna. Tungt, ja, men lärorikt. Ett hopklipp av vad jag gjorde där kan ni se här:
Jag tänker mig sådana här spel som en del av undervisningen. Inte att man lämnar eleverna helt och hållet själva med spelandet, utan att man gör något tillsammans av det. Fakta från olika håll kollas upp, man upplever, diskuterar och sätter saker och ting i samband. Läraren är viktig i sådana sammanhang. Han eller hon för lärandet vidare.
Engelskan kan visserligen vara svår, men erfarenheten säger att eleverna är mästare på att luska ut saker och ting om de verkligen vill veta. Historia och språkundervisning på en gång. Ser man vad de klarar på fritiden när många av dem spelar, är det ofta mer än vad man kan ana som händer där.
Jag vet att utbildningsföretag funderar på om de ska utveckla spel för svenska skolan, men att många är osäkra på om skolan verkligen vill ha det. Man vet att eleverna lär sig när de är engagerade, men efterfrågas inte spel, vågar man inte satsa på det. Synd. Det kan vi göra något åt, vi som jobbar inom skolan.
Förväntar vi oss stordåd av eleverna, är chansen större att det är stordåd de åstadkommer.
Topics: Engelska, SO | 1 Comment »
It´s right here
By IT-mamman | August 29, 2010
Framtiden är här. Just nu.
Topics: Blandat | No Comments »
Digitalt berättande med Photoshow och Photovisi
By IT-mamman | August 21, 2010
Sommarlovet är slut. Det betyder redovisning i form av “Mitt sommarlov”. Eller? I fler och fler klassrum avskaffar man detta för att ingen ska behöva känna att man måste klämma fram massa saker som man har gjort. Det är svårt för den som ingenting har gjort. Anne-Marie Körling har ett tips på vad man kan göra istället – hur man kan få barnen att berätta om.. Ja läs själva.
För det är ju det, barn behöver få berätta. Om de vill. Vi får inte bli rädda för att fråga, inte vara rädda för att visa oss intresserade. Så många barn går till skolan utan att känna att det de gör där hemma är värdefullt.
En värld hemma, en annan i skolan. Har vi en aning?
Kan det vara så att barnen känner på sig vad som är bra att ha gjort på sommarlovet och inte? Jag tänker på killen som började i förskoleklass och där läraren frågade vad han tyckte om att göra hemma. Han svarade: “Spela data!” Läraren såg inte så glad ut, utan frågade genast: “Ja, men om du inte spelar data, vad gör du då?”
Som om det inte var okej. Inga frågor om vilka spel det var, hur de gick till eller annat som han hade kunnat berätta massor om.
Jag vill berätta. Det gör jag med bilder och tipsar samtidigt om två tjänster – en för bildspel och en för collage.
På Photoshow.com kan man göra bildspel med musik, text och stickers. I gratisversionen har man inte så mycket att välja på, men det funkar.
En annan tjänst för att visa bilder är Photovisi. Där blir det fasta collage av bilderna och det finns en mängd olika bakgrunder att välja mellan.
Topics: Bild, Publicera | 5 Comments »
Besök på The Blue School, New York
By IT-mamman | August 19, 2010
I somras besökte jag The Blue School på Manhattan i New York – skolan som säger:
Our mission is to cultivate creative, joyful and compassionate inquirers who use courageous and innovative thinking to build a harmonious and sustainable world.
Hans Renman, Business Creatives Sweden, som tidigare hade varit där, introducerade mig för rektor Brad Choyt och så blev jag inbjuden att komma dit när jag ändå var i krokarna på semester.
Brad Choyt i ett av klassrummen. Eftersom skolan snart skulle flytta till nya lokaler var mycket av materialet nedpackat.
Brad berättade om verksamheten som riktar sig till yngre barn, men som kommer byggas ut i takt med att barnen blir äldre och sedan omfatta det som har sin motsvarighet i vår grundskola. Han berättade om hur skolan startats av The Blue Man Group. Ni vet de där blåa människorna som bankar på rör och sånt.
De har sin teater inte långt därifrån och deras egna barn går på skolan. Kreativitet är viktigt för gruppen och det var därför de startade en skola som skulle ta vara på det.
Vad är det då som är speciellt med skolan? Inget som borde vara speciellt, kan man tycka, men det lärarna gör är att lyssna noga och klura ut vad som intresserar barnen. De vill verkligen ta vara på barnens drivkraft och engagemang. Sedan bygger man undervisningen utifrån det. Alla barn kan utveckla lärandet och i Vygotskij-anda hjälper lärarna barnen vidare. Kursplanerna anpassas efter vad lärarna upptäcker i barngrupperna.
Brad förklarade att han vill att lärarna ska misslyckas ibland. Jag frågade lite undrande varför.
- Om de inte misslyckas någon gång betyder det att de inte har vågat prova.
Rätt och fel-tanken har inte fått fäste på skolan. Kreativiteten har. Jag gillar! Och så frågar jag vidare om allt och inget.
Sedan frågar jag typiska skolfrågor. Sådana som jag vet att det pratas om i många lärarrum. Hur får lärarna tid? Krävs det inte väldigt mycket av dem?
Brad tittar en aning oförstående på mig.
Vi kräver mycket av våra lärare. Det ingår i deras jobb att jobba hårt. Och de har ett långt sommarlov.
Så berättar han om arbetsglädjen. Att många av lärarna är artister, konstnärer och har pedagogisk utbildning. Vi hejar på lärare på väg åt olika håll tillsammans med några elever. Sommarskolan här är i full gång, precis som på så många andra ställen i New York. Vänligheten flödar, man småpratar, frågar vad som är på gång, ger uppmuntrande ord och går vidare. Det märks att det här är en skola där man trivs. Det känns så.
Ljusrummet - rummet dit man får gå när man behöver. Bara för att få vara.
Jag får vara med när några av de yngre barnen har högläsning. Läraren väver in samtal med barnen i läsningen, lyssnar på deras frågor och leder in dem på sådant som de nappar på. “Kanske vi också skulle prova att…?”, “Vad tror ni om det?”
Sedan ger de sig ut på en Upptäcka-staden-vandring, men innan de går ber Brad barnen tala om för honom om skulpturerna har vuxit något sedan sist och barnen lovar att ta reda på det.
Sedan sätter vi oss på kuddarna på golvet i hans skrubb, rektorsexpeditionen, och pratar vidare. Om det kreativa, om hur mycket lättare man lär sig om man är intresserad, om man blir tagen på allvar, blir lyssnad på. Om varför skolan finns. Läs gärna mer om skolans tankar här.
Jag lämnar mötet lycklig. Smiter in i den öppna trädgården, The Creative Little Garden, som ligger på en tvärgata inte långt därifrån. Samlar intrycken där i hammaocken och lyssnar på vattnet som porlar. Kontakten med skolan slutar inte där. Möten leder vidare, människor som tänker tillsammans kan skapa något ihop. Det är fint. Nu vill jag förvalta det väl.
Må det kreativa ständigt få finnas i vår närhet.
Topics: Blandat, På gång | 1 Comment »
Licensierad under Creative Commons
By IT-mamman | August 18, 2010
Nu har jag fått en spark i baken av självaste Joakim Jardenberg. Jag bad ju om det i förra inlägget.
Alltså är materialet på bloggen nu listat under Creative Commons och fritt att använda om man hänvisar, länkar och anger licens. I högersplaten står det mer om det. Visst material kommer jag att undanta från licensen (Sorry, Joakim!), men det är sådant som bara jag har fått löfte om att använda och som inte ligger under samma licens.
Om du undrar om det här med Creative Commons, kan du läsa hos Kristina Alexanderson, på Kolla källan och på Creative Commons sida. En bra manual för lärare finns på Länkskafferiet. Det finns självklart fler bra ställen – dela gärna med dig i kommentarsfältet.
På Creative Commons kan du förresten skapa din egen licens-knapp, så blir det lättare för andra att hänvisa till dig. Den som vill använda ditt material klickar bara på licens-knappen du har lagt ut och väntar sedan en stund på att koden ska laddas upp, kopierar den och klistrar in koden under det han/ hon har använt. Klappat och klart. Min ser ut som den du ser i widgeten till höger.
Sharing is caring. Erkännande är caring.
Vi pratar mycket i skolan om fria resurser och tipsar varandra om var vi kan hitta fritt material. Men är vi själva bra på att dela med oss av vårt eget?
Som avslutning, läs vad Fredrik Lyreskog skriver om det kollektiva arbetet med tidskriften Intangible Artifacts och om hur man bland annat använde sig av Creative Commons. Jag skrev om det mitt under redaktionens brinnande arbete med att få tidningen färdig, men det tål att läsas igen. Och tidningen tål att bläddras i. Jag är lite stolt över att min New York-bild kom med (Se sidan 58-59) och att jag fastnade på bild (Se sidan 44). Jag gör inte alltid det. 
Topics: Publicera, Uncategorized | 5 Comments »
Creative Commons och en synnerligen bra diskussion
By IT-mamman | August 15, 2010
Om du har en stund över, kolla in klippet nedan. Det är från SSWC (Sweden Social Web Camp) som jag tidigare skrivit om och det är ett bra exempel på hur man kan träffas och spåna fram idéer på en konferens, eller UNconference, som det kan kallas. I klippet kommer diskussionerna igång efter ungefär halva tiden. Det handlar om upphovsrätt, CC-licens och vad som behöver till i skolan för att få igång lärande av idag.
Joakim Jardenberg, Kristina Alexanderson och Johan Grafstrom håller i det hela men bjuder in till samtal. Det fina är att om du, liksom jag, inte var med under träffen på Tjärö, kan du ändå prata med dem via Twitter eller bloggar. Diskussionerna fortsätter nämligen även när man inte ser varandra.
Den här filmen har jag snott från Joakim Jardenberg med hans tillåtelse, eftersom allt på hans sajt ligger under Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige License.
Själv jobbar jag på att CC:a innehållet i min blogg, men har inte riktigt kommit dit än. Det beror nog på att folk ibland har tagit text och bilder från min blogg utan att fråga. Någon biblioteksblogg låter allt mitt material gå in på deras sajt med hjälp av rss. Jag kommer inte ihåg vilken sajt det var, men det känns inte bra att man gör så utan att ställa den enkla frågan om det är okej. Jag vill gärna veta vem jag jobbar åt om jag jobbar åt någon. Vi måste bli bättre på att ge erkännande åt varandra.
Men jag hoppas ta mig i kragen och lägga CC-stämpeln på min blogg. Om ett tag. När jag funderat vidare. Hjälp mig gärna på traven genom att ge mig en spark i baken. Jag lovar att det kommer funka!
Topics: Blandat, På gång | 6 Comments »
Mer UNconferences åt folket!
By IT-mamman | August 12, 2010
Imorgon drar Sweden Social Web Camp, SSWC, igång. Precis som förra året håller man till på ön Tjärö i Blekinge.
Där kommer folk umgås, prata, utbyta tankar och idéer och sedan lämna ön en aning rikare på livet. Det alla har gemensamt är att de tycker webben är en bra grej. För bara ett par timmar sedan la Kristin Heinonen och Tomas Wennström ut en kort film om hur denna UNconference går till. Alltså hur deltagarna själva bestämmer vad man ska prata om. Det gör man i The Grid i stora tältet:
Folk vill prata och diskutera, inte bara sitta och lyssna på timmeslånga föreläsningar. Det senare kan man ibland lika gärna göra i soffan hemma framför YouTube.
Jag önskar att vi kan få till samma konfrenslösningar för skolan. En riktig mötesplats där man skriver upp sig i en grid. En mötesplats där man får träffa alla man pratat med i bloggar och på Twitter. Få prata vidare med varandra och sedan fortsätta att hålla kontakten via webben.
På senare tid har det dykt upp TeachMeet-träffar. Det är ett bra steg på vägen, eftersom folk får dela med sig av sina idéer under enkla former. Men det är fortfarande envägskommunikation. Jag önskar mer UNconferences åt folket!
I filmen nedan finns lite av min upplevelse från förra årets SSWC. Mycket får, sol och kärlek. I år följer jag alla som är där på avstånd. Mycket kärlek till er!
Uppdaterat: Anders Mildner på SvD skriver om UNconferens-företeelsen och vad det kan göra för att förbättra arbetsinsatsen på jobbet. Spännande läsning.
Topics: Blandat, Funderingar | 1 Comment »
Drag-On-Tape
By IT-mamman | August 6, 2010
I online-tjänsten DragOnTape använder man flera YouTube-klipp som man sätter ihop för att kunna se i en följd utan avbrott. Kan vara en bra grej för klasser där elever ska visa upp filmer de gjort. Filmerna ligger kvar på sina ursprungliga platser och man förändrar inget i själva klippen, utan det sker bara en slags länkning dit.
Man letar alltså fram klippen och drar dem till en tidslinje. Därefter måste man spara.
Sedan får man möjlighet att dela länken på Facebook och andra ställen, eller så kan man spara länken och använda den som man vill. Någon bädda-in-funktion finns tyvärr inte.
Lite buggigt verkar det vara, men det kan nog bli bra med tiden. Om ni tittar hur mina två klipp ser ut, märker ni att man får en del skrot framför filmen när man kör igång den. Markören måste vara över helskärmsläget för att det ska bli bra.
Som sagt, här finns möjligheter, men helt snyggt är det inte.
Topics: Film | No Comments »
En titt in i världen utanför skolan
By IT-mamman | August 5, 2010
Jag hämtar ofta inspiration utanför skolan. Och därmed hoppas jag att skolan och världen ska kunna bli ett, inte två. Ett kliv utanför byggnaderna ger nya perspektiv.
Idag vill jag kliva in i företagsvärlden och väljer då mediaföretaget UppdragsMedia. Varför? Jo, de är just nu i skrivande stund i full gång med att producera en 80-sidig tidning, Intangible Artifacts. Och det är inte vilken tidning som helst. Den består nämligen av redaktionellt material som kommer från en bloggstafett som Martin Palacio på företaget Veidekke Bostad startade för ett tag sedan. Crowdsourcing.
Vem som helst kan i realtid läsa om hur arbetet går via Twitter. Man kan lägga sig i deras arbete, komma med kommentarer, skicka in bilder och allmänt vara ett pain in the ass. De vill det. Tidningen blir bättre då. Och det skapar uppmärksamhet kring deras produkt. Man ger och tar helt enkelt.
Nu senast la de ut denna film från kontoret. Studiebesök – man tackar:
Själva utkastet till tidningen kan ni se nedan (Klicka och bläddra). Ja, det är jag som är med på en av bilderna mot slutet. Ja, jag är stolt över det. Ja, jag säger det trots att jag är svensk. 
Tidningen kommer bland annat att distribueras på Sweden Social web Camp, SSWC den 13 augusti. Där, på ön Tjärö i Blekinge skärgård, samlas samlas folk som är intresserade av webben, av samarbete och utveckling. Jag var med förra året. Då var vi inte många med skolbakgrund som hittat dit. I år kommer några fler. Jag ska följa dem från avstånd och glädjas med dem som kunde åka. För jag vet att de kommer ha många fruktbara samtal, många idéer kommer födas och många människor kommer att fortsätta sitt samarbete även sedan de lämnat ön. Då via nätet.
Skolan har mycket att lära. Inte på ett “jasså-har-vi-gjort-fel-sätt” utan på ett öppet sätt.
Samarbete föder bra produkter, öppenhet likaså.
Topics: Det stod i tidningen, Funderingar | 2 Comments »
Närhet, avstånd, djup och ytlighet
By IT-mamman | July 27, 2010
Idag fick vi besök här hemma av Kristina Alexanderson med familj. Kristina har jag lärt känna genom de avtryck hon lämnar i sin blogg och på andra ställen i diskussioner på nätet. Jo, vi har lärt känna varandra där på nätet. Man gör det. Människor är verkliga där.
Man kan se på nätdiskussioner som flyktiga och ytliga. 140 tecken på Twitter är inte mycket, så hur kan man vara djup där? Men om samtalen inte uppstår överhuvud taget, hur ska man då lära känna olika människor? Olika sorters människor? Ett samtal leder vidare och där skapas djupet. Vare sig man möts öga mot öga eller på nätet.
Just att våga kasta sig ut och prata med folk utan att man tar de vanliga vägarna för kontakt är något jag gillar. Lite som på vår resa i USA, där folk pratade med varandra utan att känna varandra, och det på ett helt annat sätt än det jag är van vid här hemma. Det må betraktas som ytligt, men det kan leda vidare till något annat. Eller det kan stanna där och det är ingen big deal med det.
Att skriva på nätet är att bjuda på sig själv, på sina tankar, erfarenheter och kunskaper. Det kan sticka i ögonen på folk att man gör det, men det är smällar man får ta. Jag vill inte vara utan dem som inspirerar mig och får mig att fundera vidare. Aldrig någonsin.
Bilden nedan knäpptes på Manhattan i somras och tillägnas alla vänner nära och i det som kallas fjärran.
Tycker du om den? Länka gärna hit, men ta inte är du snäll. Det var ett jox att knäppa den..
Topics: Funderingar | 8 Comments »
Mötas nära och i fjärran
By IT-mamman | July 25, 2010
-Mamma, det är så annorlunda här. Folk kommer fram och pratar med oss och alla säger “Excuse me” och “I´m sorry” hela tiden. De är liksom vänligare här än hemma.
Sonen har spanat in ett nytt fenomen och börjar själv prova på att prata med folk på samma sätt som han bemöts.
Vi är i USA och reser runt, ser Obamas hus och fattiga avlägsna platser i bortre Pennsylvania. Vi rycks med av kommersen vid Niagarafallen och insuper dofterna och ljuden på Manhattan.
Folk samlas utanför ett kafé för att se VM i fotboll ihop på gatan.
Jag hajar också till inför hur vänliga folk är. Ungdomar sitter på pizzerian utan att ta av sig kepsen och bara för att jag sträcker mig efter en sak strax intill, utropar de genast “Oh, I´m sorry!” Utan att ha gjort något galet. Bara för att vara vänliga. Trots kepsen.
En del ser inte ut som vi..
..andra står med en cello i Central Park. Och vill språka lite grann.
Att mötas är att lära. Att bemötas vänligt föder vänlighet.
Jag minns att jag vid en arbetsplats för länge sedan, kanske en där jag gjorde en av mina olika praktikperioder, föreslog att vi skulle säga hej på morgonen. Att det kunde vara en bra start att mötas så. Några kollegor tyckte inte det: “Man kanske pratar med någon om något viktigt och då kan man inte avbryta samtalet bara för att nicka hej till någon annan. Det går inte.” Så morgnarna fortsatte som de brukade. Man tog inte notis om arbetskamraterna. Det var ett sätt att mötas det också.
Det går att närma sig försiktigt.
Det går att inte vilja lyssna.
Det går att mötas.
Hur som helst, att träffa andra människor är utvecklande. Att träffa människor från olika förhållanden och bakgrund är nödvändigt för att få perspektiv på livet. Men hur gör man det om man inte har råd att resa? Om man inte kan ta sig utanför villaförorten eller höghusområdet hur lätt som helst?
Skulle du få möjlighet att prata med ett barn som spelar onlinespel eller rör sig på nätet i största allmänhet, skulle du få höra berättelser om olika möten. Bra som dåliga. De är värda att lyssna på. Och jobbar du inom skola skulle du kunna få till möten mellan elever i vitt skilda delar av Sverige och världen. Du har möjlighet att göra det.
Välkommen att titta i de olika kategorierna här på bloggen för att hitta vägar för samarbete. Eller kom med tips – uppskattar om du vill använda kommentarsfältet som en mötesplats!
Topics: Funderingar | 3 Comments »
Twiddla – rita, prata och samarbeta kring viktiga grejer
By IT-mamman | June 12, 2010
Idag hittade jag Twiddla. Jag säger bara OJ! Det här verkar öppna upp för samarbete på hög nivå.
Twiddla är en slags whiteboard som man kan bjuda in ett obegränsat antal deltagare till. Där kan man rita, ladda upp bilder, chatta eller prata med ljud. Konferens alltså. Hittar man en bra webbsida kan man, om man lagt in knappen Twiddle this i sin verktygsrad i webbläsaren, bjuda in andra att se webbsidan i Twiddla. För att få Twiddle this i verktygsraden högerklickar man på en länk. Instruktioner finns på sajten.
Så här såg det ut när jag twiddlade GP om hur det blåser döda getter och annat här just nu.
Twiddla laddas inte ner . Den funkar i alla webbläsare, är gratis med vissa begränsningar (Läs mer i deras FAQ), men om man jobbar inom skola kan man även söka gratis premiumedlemskap och få mer innehåll.
Nu utmanar jag er alla intresserade att prova! Förra inlägget om Twiducate nappade Öpedagogen på och så här såg det när hon provade det med elever. Vem blir näste att prova?
Topics: Bild, Blandat, Text | 8 Comments »
Twiducate – ett slags Twitter för skolan
By IT-mamman | June 7, 2010
Twiducate är ett slags Twitter för skolan. Om jag har fattat det rätt.
Jag skaffade konto och bjöd in min elev, Testnisse. Som lärare fick jag förmånen att skriva in en egen klasskod som alla ska logga in med. För varje elev jag sedan bjöd in genererades ett lösenord till denne.
Administrationen visade sig vara enkel. Via tre ikoner når man i tur och ordning startsidan, sidan där man skriver in sina användaruppgifter och sidan där man byter profilbild. Inget lull-lull, bara rakt på.
Sedan är det bara att börja diskutera. Man kan göra det inom klassen eller välja att gå utanför och posta inlägg till världen. Alla kommer till tals. Det är bra.
Någon mer som vill testa?
Topics: Blandat, Publicera, Text | 6 Comments »
Ord till min dotter
By IT-mamman | June 5, 2010
- Jag är cool och snygg!!
Dottern står framför spegeln och tittar på spegelbilden som visar en 5-åring i fotbollskläder med tofsar i håret. Hon är glad och strålar mot sig själv.
- Jag är verkligen cool och snygg!!
Mina ord till dig, min dotter, måste därför tyvärr bli:
Kära dotter!
Om du är lycklig över något, glad över det du åstadkommit, förväntansfull över vad som ska komma – uttala det inte.
Kära dotter, jag ska läsa litteratur för dig om dem som i svunna tider har fått stå tillbaka. Litteratur som stämmer in även idag. Om människor som inte ska tro att de är något.
Så lilla barn, jag älskar dig för mycket för att du ska gå in i Webb 3.0-samhället utan att veta spelreglerna. Du har alla möjligheter att ta dig ton, påverka, dela och kommunicera. Kvinnor använder sociala medier som aldrig förr. De tysta flickorna som höll sig till skolans spelregler om att snällt räcka upp handen och vänta på att få svara, de provar nu att själva ge sig talutrymme. Det finns tysta pojkar som också tar sig fram på ett annat sätt tack vare sociala medier. Det är bra.
Men akta dig. Webb 3.0-samhället och Sverige är inte synkade. Vi klipper med ögonfransarna och handlar i det tysta. Vi står inte framför spegeln i hallen och säger högt och tydligt: “Jag är cool och snygg!!” Vi stänger badrumsdörren om oss, låser och viskar sedan fram det. Knappt hörbart.
Det är så vi gör. Men är det bra?
Sir Ken Robinsson säger att det inte är evolution av gamla skeenden vi ska syssla med i skolan utan revolution. R-e-v-o-l-u-t-i-o-n. Det smakar främmande. Det smakar viktigt.
Kära dotter,
Du ska få blomma ut. Du ska se dig själv i ögonen i spegeln och du ska få uttala vilka uppmuntrande ord du vill. Om du vill prova att uttala tankar högt så andra hör – fine. Bra. Jag ska stötta dig.
Du förstår, mamma ska lyssna på punk ikväll. Green Day på Ullevi. Punk, min dotter. Det handlar om revolution!
Det handlar om ditt liv.
Topics: Funderingar | 11 Comments »
Ett tack till alla som får mig att växa
By IT-mamman | May 30, 2010
I fredags gjorde jag något jag inte hade kunnat tänka mig att göra för bara några år sedan.
Jag föreläste på PIM-galan i Göteborg dit landets alla PIM-femmor och deras examinatorer var inbjudna.
För mig är det stort. Ett hedersuppdrag. Jag älskade det. Att få prata inför pedagoger jag beundrar. Pedagoger som har kämpat sig igenom uppgifter för att de vill ha utveckling i förskolan och skolan. Jag beundrar verkligen det.
För några år sedan gillade jag inte att prata inför en större grupp människor. Elever och föräldrar gick bra, men andra… Nej. Vem var jag att säga något som andra skulle lyssna till?
Pedagogiska tankar om förändring och utveckling fick ligga och gro i det tysta. På arbetslagsmöten fanns inte tid att prata om sånt och på fikarasten ville alla koppla av med annat.
Så hade vi turen att få vårt tredje barn. Föräldraledigheten använde jag till att ta hand om dottern och att tänka. Vad ville jag? Egentligen? Det blev några utbildningar i svenska som andraspråk samt i IKT. Ett lyckokast. För i den ena kursen skulle vi blogga.
Sen kunde jag aldrig sluta.
Min kurs fortsätter ständigt. Alla mentorer jag skaffat mig där ute genom bloggen – det går inte att beskriva vad det betyder.
Mina tankar utmanas ständigt. Jag vågar sätta ord på dem. De tas emot med nyfikenhet och helt utan snörpighet. De ifrågasätts. På ett konstruktivt sätt. Utan att förminskas. Den där jante som alla pratar om att avliva, men som lever kvar eftersom det oftast bara är tomma ord, den känner jag sällan av i samtalen på nätet.
Genom att tänka högt har jag fått förfrågningar från alla tänkbara håll. Jag får vara med i arbetet att tänka fram en nationell IKT-strategi (skriver IKT som en hyllning till Jonas som hjälpte mig så hjältemodigt i fredags), vara med i TänkOm och utbilda lärare och skolledare som utrustar sina elever med datorer. Jag får föreläsa. Och prata om det jag brinner för, nämligen att vi lärare kan hjälpa varandra att bli bättre på att få barnen att känna sig sedda. Att få dem att känna att skolan finns i världen och världen i skolan. Att det är en och samma sak. Att få dem att känna att det de gör i skolan och på fritiden har betydelse. Att vi utbildar eleverna att nå sin fulla potential. Att vi tar bort taket för lärande.
Om vi visste vad många av eleverna gör på sin fritid, vilket lärande de sysslar med, skulle vi baxna. Om vi bara ställde frågorna.
Det är vad jag får göra nu. Tack vare att jag har kanalen för att tänka högt. Det är så stort för mig så ni anar inte.
Jag är så tacksam för responsen jag fick via twitter från några av er som lyssnade i fredags. Det betyder mer än ni tror.
Tack. Vi ska vara rädda om varandra.
Bild: House without a roof av Len van Yperen Creative Commons: BY, NC, SA
Topics: Funderingar | 13 Comments »
