Igår kväll gick det ut en fråga på Bloggy från Karina Adelsköld (Lilla gumman). Hon skulle prata WoW i P1 och undrade vad folk hade för tankar om hur social man egentligen är i online-spel och om man knyter kontakter där. Snart ramlade svaren in (Nedan syns en del av dem) och idag lästes några av dem upp i programmet.
Det är det här jag är så fascinerad av: Att man kan kasta sig in i ett samtal på nätet och påverka på ett helt annat sätt än man kunde förr. Kreti och Pleti kommer till tals. Det kan skrämma vissa, men jag tror att det är bra. Dumheter faller till marken – bra saker överlever.
Här kan ni förresten höra programmet. Börja si så där 17 minuter in, så hamnar ni i det när det har kommit igång ordentligt. En grej de tar upp är den sociala biten av spelandet. En annan är föräldraengagmanget – det obefintliga och det befintliga. En av debattörerna har dragit igång en sajt för föräldrar som vill bli mer insatta i WoW och som hittas här. Gå in och ta kontakt om det kan vara något för dig.
Jag var på en föreläsning för lärare idag. En väldigt bra och givande sådan om mål och bedömning. Om hur man som lärare kan behöva ändra sin undervisning efter vad eleverna visar sig behöva. Om hur elever behöver känna engagemang för att kunna lära sig långsiktigt. Om hur vi behöver knyta an till elevernas vardag. Om att vi har en hel del att lära från spelutvecklare som har koll på den proximala utvecklingszonen, som ligger en liten bit ovanför det vi kan och där vi kan lära oss lite mer än vad vi kan idag. Att vi precis som i spel kan lockas att gå vidare om vi känner att det är viktigt. Att vissa spel kanske har en plats i skolan. Detta rev ner en del skrattsalvor från åhörarna. Va? Lära av spel? Ta in spel i skolan? Just där skrattade inte jag. Kanske borde jag ha gjort det. Kanske borde jag inte ha nickat uppskattande? Men jag är bara en vanlig människa. En liten människa som vill undersöka möjligheter. Och som fascineras av utvecklingen som sker runt omkring oss alldeles, alldeles nära.
Det var verkligen bra och tankvärda svar jag fick. Inte minst från dig! Önskar att jag fick göra fler program i P1 så jag kunde ha med dig och andra i studion..
Heja Dig!
Du är ingen liten människa för mig utan en stor upplevare som vågar. Fortsätt med det du har u så rätt!!
och till Karin
Bra program!!
Karin, mungiporna hänger uppe vid mina öron. Jag är säker på att de andra precis som jag gärna hade velat invadera studion! Men om inte det går så är jag så glad och nöjd att få följa dig på Bloggy!
Jonas, du är också en upplevare av stora mått. Så glad att få följa dina eskapader!
Hej – jag har en på min skola som rosar din blogg – och jag tänkte du skulle veta det. Hon såg ditt namn i min bok… och tänk… om inte bloggen fanns skulle jag svårligen ha funnit dig, och det hade gjort mitt liv en aning fattigare. Bara så du vet… Anne-Marie tänkte detta samtidigt som jag läste ditt inlägg… och som alltid bidrar till en utvidgning av det jag kan och behöver lära.
A-M, världen är stor och liten på en och samma gång. Våra liv är fattiga utan varandra, så är det. Och det är en ganska skön tanke. Att behöva varandra.
Hälsa din kollega! Säg att jag gärna vill att hon kommenterar om hon inte har gjort det tidigare. Vill säga hej till henne.
Tack, snälla IT-mamman för tipset! Nu har jag förkovrat mig i WoW. Intressant värre. Skall försöka lyssna på de andra programmen också för att lära mig mer.
Roligt att höra programmet om WOW!
Själv satt jag och spelade WOW en månad i julas, som en del av kursen IT- och lärande. Min slutsats blev också att det är otroligt socialt! Att lösa problemen i grupp, att chatta med andra samtidigt som man spelar och så vidare…
Hej IT-Jennie och Lena! Kul att ni gillade programmet. Måste ha varit en bra kurs, Lena, om man fick prova på sådant.