I fredags gjorde jag något jag inte hade kunnat tänka mig att göra för bara några år sedan.
Jag föreläste på PIM-galan i Göteborg dit landets alla PIM-femmor och deras examinatorer var inbjudna.
För mig är det stort. Ett hedersuppdrag. Jag älskade det. Att få prata inför pedagoger jag beundrar. Pedagoger som har kämpat sig igenom uppgifter för att de vill ha utveckling i förskolan och skolan. Jag beundrar verkligen det.
För några år sedan gillade jag inte att prata inför en större grupp människor. Elever och föräldrar gick bra, men andra… Nej. Vem var jag att säga något som andra skulle lyssna till?
Pedagogiska tankar om förändring och utveckling fick ligga och gro i det tysta. På arbetslagsmöten fanns inte tid att prata om sånt och på fikarasten ville alla koppla av med annat.
Så hade vi turen att få vårt tredje barn. Föräldraledigheten använde jag till att ta hand om dottern och att tänka. Vad ville jag? Egentligen? Det blev några utbildningar i svenska som andraspråk samt i IKT. Ett lyckokast. För i den ena kursen skulle vi blogga.
Sen kunde jag aldrig sluta.
Min kurs fortsätter ständigt. Alla mentorer jag skaffat mig där ute genom bloggen – det går inte att beskriva vad det betyder.
Mina tankar utmanas ständigt. Jag vågar sätta ord på dem. De tas emot med nyfikenhet och helt utan snörpighet. De ifrågasätts. På ett konstruktivt sätt. Utan att förminskas. Den där jante som alla pratar om att avliva, men som lever kvar eftersom det oftast bara är tomma ord, den känner jag sällan av i samtalen på nätet.
Genom att tänka högt har jag fått förfrågningar från alla tänkbara håll. Jag får vara med i arbetet att tänka fram en nationell IKT-strategi (skriver IKT som en hyllning till Jonas som hjälpte mig så hjältemodigt i fredags), vara med i TänkOm och utbilda lärare och skolledare som utrustar sina elever med datorer. Jag får föreläsa. Och prata om det jag brinner för, nämligen att vi lärare kan hjälpa varandra att bli bättre på att få barnen att känna sig sedda. Att få dem att känna att skolan finns i världen och världen i skolan. Att det är en och samma sak. Att få dem att känna att det de gör i skolan och på fritiden har betydelse. Att vi utbildar eleverna att nå sin fulla potential. Att vi tar bort taket för lärande.
Om vi visste vad många av eleverna gör på sin fritid, vilket lärande de sysslar med, skulle vi baxna. Om vi bara ställde frågorna.
Det är vad jag får göra nu. Tack vare att jag har kanalen för att tänka högt. Det är så stort för mig så ni anar inte.
Jag är så tacksam för responsen jag fick via twitter från några av er som lyssnade i fredags. Det betyder mer än ni tror.
Tack. Vi ska vara rädda om varandra.
Bild: House without a roof av Len van Yperen Creative Commons: BY, NC, SA
Du och jag, och flera du och jag! Vi är så många här. Här! Och du har mycket att ge mig, och en annan mig, och en tredje mig. Och vi vill ge dig, och en annan dig, och flera dig. Vi vill säga välkommen och säga var och en av oss gör allt så mycket större och möjligare. Jag tog Jante i hand en gång sedan dess har jag slutat hälsa.
Min vackra ITpedagog – jag har mycket att tacka dig, och dig, och dig för.
Anne-Marie
Glad var jag för att höra dig på PIM-galan, känns så bra att det finns lärare där ute som försöker, (men vi borde vara fler)det är en så spännande tid vi lever i. Jag jobbar på en förskola men har ”fel” högskoleutbildning (konstnärlig sådan)men har en bra rektor som tycker att den tillför. kolla gärna in min lärarresurs ang geocaching med förskolebarn.
http://sites.google.com/site/geocachingenlarandelek/
Min twitter är friaviolett, jag fortsätter följa din blogg.
fridens Liljor
Ann-Charlotte
Fina uppmuntrande Anne-Marie! Vi är många som behöver varandra! Det är bra.
Ann-Charlotte, så glad jag blir att du lämnar avtryck här! Och vilken guldgruva din sajt är! Manualer och allt. Jag tror en kollega har pratat om dig men att han inte riktigt kom ihåg var du jobbade. Har du pratat om det på GR någon gång? Kan det ha varit där? Hur som helst, glad att ha hittat dig. Ska verkligen läsa in mig på det du skriver! Tack!
Det glädjer mig att du är så glad. Jag blir glad av att du är glad och hoppas du får fortsätta att vara glad i och genom ditt arbete.
Vill bara tacka för en mycket inspirerande föreläsning på PIM-galan. Vi fick många bra tips och tankar om framtidens (och nutidens) undervisning. Vi ligger långt efter i kalmar men nu har vi mängder av idéer med oss från götet. TACK!
Mvh, Linda
Tack kära Öpedagog!
Hej Linda! Menar du det? Så bra. Så roligt. Ni gör säkert mycket som är bra i Kalmar, men kan vi hjälpas åt med utveckling så är mycket vunnet. Tack för din kommentar! Uppskattar den. Lycka till!
Det är vi som ska tacka och hylla dig för att du får oss att växa. 🙂
Nu tar du i, IT-Christina! Men tack ändå. 😉 Och detsamma tebax!
Jag vill bara säga ett TACK för dina tankar på blogg o twitter- det inspirerar!!! Lärare 6-9 som jobbat/jobbar med IKT i skolan ( ämnesredaktör Länkskafferiet ) sedan 1994 och nu tjänstledig o tänker…
Hej Elisabeth och tack för ditt gensvar på det jag skriver! Jag har fått lära mig att det är fult att bli glad för sånt, men jag blir verkligen glad för respons. Så jag skiter i alla som ser ner på dem som blir glada och tackar och tar emot. Det betyder mycket att det finns sådana som du som tar dig tid att skriva. Tack!
Vill också passa på att säga att Länkskafferiet ligger högt på min gilla-lista. Tänk vidare, tänk mer och fortsätt vara en som gör skillnad!
Ja, jag känner också att jag växer tack vare att du ”tänker högt”. Jag är en frekvent följeslagare här, även om jag är mycket dålig på att kommentera nu för tiden (läs sedan jag börjat arbeta). Idag har jag dock gjort slag i saken. 😉
Du är också välkommen in till mig för lite avkopplande hjärngymnastik om du vill….
Tack IT-mamman! Du får MIG att växa!!!
Jag läser din blogg och känner mig som lärare alltmer stärkt i mina tankar om IT och våra elever.
Jag går en IKT-kurs och har skrivit ett inlägg i min IKT-blogg om hur ”IT förenar”, även mellan generationer.
Om du vill så kolla eliekb.blogspot.com, inlägget den 6:e juni.
Nu har jag återigen hittat in till dig, Marie! Hittade fin hjärngymnastik där! 🙂
Lisa, tack för det du skrev på din blogg. Och det du skrev här. Om någon läser detta: Gå in till Lisa och läs inlägget från 6 juni! Se så – det är otroligt uppmuntrande och bra!