De senaste inläggen har handlat en hel del om tidig läsning och skrivning. Jag tycker det är så vansinnigt spännande varje gång man får följa ett barn på dess väg att utforska detta. Alla elever jag haft i de tidiga skolåren, mina egna och andras barn – alla hjälper de mig att förstå lite mer. Nu senast fick jag fatt i en pusselbit som 6-åringen berättade om. Hon kom hem från Fritids och berättade att hon lärt en kompis läsa. Jag frågade hur hon hade gjort.

”Jag sa att hon skulle skriva PÄRM och att hon skulle hacka fram ordet. Så här: pppp äää rrrrrr mmmmm. Och hon skulle känna efter vilka bokstäver hon kände inne i kroppen. Och så gjorde hon det och nu kan hon läsa!”

Så klart. Känna inuti kroppen. Skriva och läsa hand i hand. Okej!