Appar. Jag har tidigare skrivit om hur dessa ibland verkar kunna förblinda oss. Kommer vi inte på något bra att säga om dem, kan vi alltid dra till med: ”Man tränar turtagning!” Som om turtagning vore ett syfte som stod med fetstil i läroplanen.

De kritiska blickarna, de som funderar över varför en del appar vill få in barnen i en fålla där kreativitet inte alls uppmuntras, verkar ibland vara som bortblåsta. Blickarna som genomskådar den rätt- och fel-tanke som råder i många av apparna. Blickarna som ifrågasätter varför man får guldstjärnor om man har listat ut apputvecklarens idé och som inte förlöser barnens nyfikenhet på att pröva sina egna vingar.

Idag ramlade jag på en ny blogg som drivs av Petra Jankov Picha och Hanna Kastås: App-o-Mama som finns inom bloggen Gadgette.

Det första jag såg var en nyanserad bild som målades upp av de appar som hade testats. Man såg fördelar, men ställde sig också undrande inför några saker. Det är dit vi behöver komma. Vi kan pröva, vi kan utbrista i ooh och aah, men vi måste också genomskåda det som för våra barn bort ifrån den entreprenöriella tanken. Det som inte tillåter barnen att pröva galna idéer och se om de faktiskt bär.

För det finns en hel del bra grejer. Grejer som kan användas utvecklande. Vi behöver hjälpa varandra att hitta dem.