13-åringen visade mig en grej idag. Han hoppade ner bredvid mig i soffan och sa:

”Mamma, starta Spotify.” Öh, jaha.

”Klicka på AppFinder.” Jag gjorde snällt som han sa.

”Nu väljer du TuneWiki.” Okej. TuneWiki la sig i vänstermenyn i Spotify.

”Starta en låt.” Det blev en med Johnossi (Nostalgi från vår första gemensamma konsert).

”Bra, låten måste vara igång. Nu klickar du på TuneWiki.”

Och se på den! Texten rullar fram. Det som sjungs precis just nu i min Spotify markeras i fetstil. Ljuvligt!

Jag har tidigare varit storförtjust i halvtaffliga KaraokeParty.com som man kan använda på musik- eller språklektioner. Där man behöver uppgradera till premiumkonto för att få lyssna på mer än Främling. Typ. I Spotify funkar allt perfekt! Kanske inte med en gång, men efter att folk har hjälpt till att fixa och rätta till saker, så gör det det. Vissa låtar har information om att texten inte är synkad än och då kan man hjälpa till att synka genom att klicka på N-tangenten eller på texten vid radbyte. Och en del låtar har ingen text. Green Day har till exempel låtit ta bort texten till sina låtar. Synd. Men många låtar har text och det tackar vi för. Det är så gott som perfekt.

Min mamma tyskläraren hade varit överlycklig över Spotifys möjligheter. Hon brukade sno mina band med Nena och 99 luftballons (Åhh, kommer ni ihåg den låten?!) och lät eleverna jobba med texten och skråla. Då fanns inget Internet i skolan. Hon gjorde vad hon kunde för att arbeta elevnära. Ibland undrar jag hur det hade varit om mamma fick vara lärare idag istället för glad pensionär. Hon skulle ha upptäckt många möjligheter i skolans värld så som den ser ut just nu.

(Inlägget är godkänt av son och mamma.)