Ulrika Ryan, Lund, tilldelades Guldäpplet 2012 – stort grattis!

De tre finalisterna var alla värdiga äpplet, men bara en kunde vinna. Ulrika Ryans arbete med matematik för yngre elever är väldigt intressant. Inspirerad av Att skriva sig till läsning låter hon sina elever kommunicera matematik två och två tillsammans. De startar inte i matteboken utan i det konkreta. Hennes elever använder också datorn till att spela mattespel, rita grafer och programmera för att förstå matematik.

Ylva Pettersson, en av de andra finalisterna, är gymnasielärare från Skara som låter sina elever skriva Wikipediaartiklar i historieundervisningen. Hon förklarade elevernas engagemang när de får vara med och bidra på riktigt i sitt skolarbete.

Daniel Barker var ännu en av finalisterna. Han flippar sitt klassrum, det vill säga, han låter eleverna se inspelade lektioner i förväg och i efterhand för att kunna använda lektionstiden till diskussioner och annat viktigt.

Det var bara kort om var och en. Sök efter deras namn så hittar ni mer information. Jag ska erkänna att innan maj i år hade jag inte haft nöjet att råka träffat på någon av dem på nätet. Alldeles nyligen hittade jag Ylva Pettersson på Twitter. Och i samband med prisutdelningen fick jag höra om Ulrika Ryans arbete. Det är ju så, vi tar olika vägar och hittar inte allt på en gång. Men jag är väldigt glad att få ha lyssnat på just dessa och lära mer. Guldäpplet gör just det – lyfter fram lärares arbete i ljuset.

Naturligtvis finns långt fler lärare som gör ett fantastiskt arbete värt att uppmärksamma. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Vi kan få lyftas i olika sammanhang och vi kan få vara glada för varandras skull. Jag blev oerhört glad att se pristagarnas kommuner finnas med på plats och gratulera. De uttryckte hur viktigt det var för dem och hur glada de var för sina anställda. Sådan support behövs för att kunna göra ett gott arbete i vardagen.

Jag fick också ett äpple, Guldäpplejuryns särsilda pris.

Det är jag väldigt, väldigt glad över. Mitt pris handlar om det jag har gjort för att lyfta det digitala i undervisningen under några år tillbaka, men också om det jag gör i skolan nu. När det hela började,  2007, fick jag kontakt med en liten skara lärare som famlade ganska ensamma i den digitala sfären. Under de senaste åren har denna lärarskara vuxit explosionsartat. Nu finns det så många som driver och drar och jag välkomnar och känner att jag inte behöver delta i alla sammanhang. Men om jag har fått betyda något för andra under mina år där jag har delat med mig, så är det värt mycket för mig. För andra har fått betyda mycket för mig med. Utan dem hade jag inte kunnat utvecklas på samma vis. Tankar som stöts och blöts, och får lov att göra det; de behövs.

Det var en hektisk dag, den där Guldäppledagen. Tal, mingel, föreläsningar, intervjuer och stand up. Och Max Entin som satt där och tecknade mitt i allt:

Inte en lärares vanliga vardag, men en fin uppskattardag. Tack!