På tröskeln till 2013

Ett nytt outforskat år. Det bara ligger där framför oss. Orört.

Jag vill inte spekulera för mycket i vad som kommer att hända, men en sak vill jag spåna kring. Det kommer att bli sämre innan det blir bättre.

Va?

Uttalandet är hämtat från Nikke Lindqvists bloggrubrik till ett inlägg där han bland annat skriver:

Kloka människor omkring mig har sagt att felet med sociala medier är att vi plötsligt faktiskt kan läsa vanliga människors tankar. Och de tankarna är inga vackra, stora tankar, utan oftast små, trångsynta elakheter.

Och jag tänker att, ja, det kan nog stämma.

För några år sedan innan gemene man hade kastat sig ut i de sociala medierna, var tonen ganska trevande och hjärtlig i dessa medier. De som kommenterade varandras bloggar (det var ytterst få lärare som bloggade under förra årtiondet) hade oftast en trevlig ton. Man kunde tycka olika, jovisst, men tonen – den var sällan tillplattande. Det handlade inte så mycket om en minsann-mentalitet, utan mer om nyfikenhet och lycka över nyfunnen vänskap.

Den där lyckan kan man se i mångas uppdateringar på Twitter och andra ställen nu också. Människor som lovprisar olika forum för just nyfunnen vänskap. Det är väldigt fint. För det ger människor något. Alla går vi igenom olika faser och den där lyckofasen; kan man hitta den, då har man något att glädjas över.

Men. När så många nu kastar sig ut i sociala medier, då hamnar en del lite snett ibland. Det kanske inte är meningen, men så faller man in i ett sätt att ta plats. Man plattar till, trots att man kanske inte ser på sig själv som en som egentligen sysslar med sådant. Härskartekniker används utan att man kanske är medveten om det. Man kan hitta människor som gör så i olika facebookgrupper. Man kan hitta dem på Twitter. Man kan hitta dem på många ställen, precis som man kan hitta dem i personalrum.

Oförmåga att lyssna och ovilja att lära av andra drabbar till slut andra. En chef addar en anställd som vän på facebook. Människor som blivit addade berättar hur de inte har vågat neka chefen tillträde till den personliga sfären. Andra berättar om hur de måste ta del av sin chefs sexistiska skämt i nämnda forum. Chefen har inte koll på att det ibland till exempel kan vara värt att fundera på om det är bättre att använda sig av facebookgrupp, än att vara personlig vän med anställda. Och vem ska våga föreslå chefen ett mer genomtänkt användande av sociala medier? (Lugn, det handlar inte om min chef, så ingen behöver slå på stora trumman över detta.)

Tonen visar sig även var hård i kommentarsfält på nyhetssajter och bloggar, som vågar ta upp viktiga samhällsfrågor. Där är det ofta vuxna som kommenterar hetskt och hatiskt. Vi kan förfasa oss över ungdomars nätvanor, men ta en en titt på en 50-årig medelsvenssons sätt att interagera med andra. Ryggdunk där, tillplattande där. I köttrymden likväl som i cyberrymden. Det är inte alltid vackert.

Så det får nog bli sämre innan det bli bättre. Det är ju ändå bra att fler och fler deltar i debatter och forum. För demokratins skull. Men jag försöker att inte delta i snäva facebokgrupper och Twittertrådar där luften inte är fri och där diskussionen inte leder någonstans. Facebook har många skogsdungar där luften är klar och hög.

Jag ser med tillförsikt fram emot 2013 och vill önska dig ett riktigt gott nytt år – ett år då köttrymden likväl som cyberrymdens yta kan användas till att skapa goda relationer och lyfta andra. Ett år då vi vågar prata om det.

 

 

Share