Jag minns det. Skräcken. Det var för några år sedan. Jag hade blivit tillfrågad om jag ville komma och föreläsa och jag hade hört mig själv svara ja. Vägen till bilden nedan skedde inte utan vånda:

Christina Löfving by kalexanderson CC: BY; NC, SA

Anne-Marie Körling blev min räddning. En van föreläsare. En vänlig själ. Hon svarade som alltid på mitt panikmejl med orden: Ring mig!

– Vad är det värsta som kan hända? frågade hon.
– Att tekniken inte kommer funka, att jag står där som ett fån och inte får igång presentationen. Typ det.
– Då är du där i god tid och ser till att det funkar. Mer?

Och så höll vårt samtal på. Det finns alltid lösningar på problem. Hon gav mig också rådet att alltid ha en pappersnäsduk i kavajfickan – mer om det kan du höra i Skolsnack där Fredrik Svensson och jag pratade om denna viktiga detalj när vi träffades på Bett i London.

Nu har det gått några år. Jag har varit runt och föreläst över hela landet, via länk i Finland och så på plats i London några gånger. Jag har föreläst i Kunskapskanalen på TV. Jag har studerat hur andra gör, funderat över vad jag själv kan göra bättre och jag har utvecklats utan att på något vis ha utvecklats färdigt ännu. Nu tycker jag till och med att det där berget, som det kändes som jag skulle bestiga när jag skulle föreläsa, mer känns som en kulle, ibland en liten sandhög. Och då tänker jag att det är dags att låta andra kliva fram – få ta på sig klätterutrustningen och känna kittlandet i magen. Jag vill fortsätta utmanas och ge mig på farligheter, men göra sådant som också ger mig själv nya insikter. Paneldebatter är utmanande! Men att föreläsa? Jag kommer göra det igen, men det måste få gå ett tag mellan varje gång. Så jag inte tröttnar på min röst och mina egna tankar.

Nu delar jag istället med mig av mina tips till dig, så att du kan ta tjuren vid hornen och kliva upp på scenen! Brasklapp: Mina tips kanske inte passar dig. Det kan finnas mycket bättre tips på annat håll, men om du har googlat dig hit, får du fortsätta läsa om du vill.

Tips nr 1. Förbered dig. Och förbered dig igen. Åhörarna kan ha rest långväga för att höra dig. De vill inte mötas av: ”När jag började förbereda den här föreläsningen kl. 03.00 i natt, så kom jag på..” De vill känna att du tar dem på allvar. Därför har du tagit reda på vilken målgrupp det är som ska lyssna och du har anpassat ditt material just för dem. Kör igenom din föreläsning någon dag innan. Tänk igenom den tyst för dig själv. Det gör att du ser om tiden håller, du kan känna dig lugn och du kan improvisera mer på själva föreläsningen om du skulle vilja det. Men förbered dig.

Tips nr. 2. Använd hängsle och livrem. Ta backup på något smart sätt. USB-minne kan vara grejen om uppkopplingen fallerar i salen med tjocka betongväggar. En skärmdump på en webbsida som du vill visa kan funka om uppkopplingen inte gör det. Långväga gäster ska inte ha åkt 30 mil förgäves – de måste få något. Om datorn går sönder ska det gå att köra presentationen på någon annans. Jag tar alltid med extra minihögtalare om jag har ljud i min presentation. Och ja, jag har fått låna ut dem till andra föreläsare som hamnat i klistret. Det är inte överambitiöst, nej då.

Tips nr 3. Var på plats i god tid. Testa tekniken. Spana in rummet. Varva ner. När åhörarna kommer in, välkomna dem. Du bjuder in att lyssna även om ni är på deras hemmaplan.

Tips nr 4. Tyck att det är roligt att möta åhörarna. Om du inte tycker det, jobba på det. De ska känna att du gillar vad du gör. De har bjudit dit dig, de vill höra vad du har att säga – det är ju fantastiskt roligt! Det är skönare att lyssna på en glad, engagerad människa än en som är butter och oengagerad. Simple as that.

Tips nr 5. Om något strular – ta kommandot över situationen. ”Nähä, nu kom inte den som skulle ha.. så då får väl jag..” är ingen bra inledning. Det gör att åhörarna får känna sig obekväma till ingen nytta. Gnissla lite tänder om du vill innan du går upp på scenen, men lägg det sedan åt sidan. Ring ett förargat telefonsamtal efteråt till den ansvarige om det behövs. Men åhörarna ska inte behöva ta det. En gång var jag med om att min inskickade presentation, som skulle ligga klar, inte fanns. (Den gången var det dåligt bevänt med livrem..) Jag hade åkt 50 mil. Vad göra? Jag vinkade till publiken för att de inte skulle känna katastrofen närma sig, sa till arrangören som ursäktade sig inför publiken att det absolut inte var någon fara och var beredd att köra utan presentation. Då fick arrangören plötsligt fram keynoten och jag körde. Allt går. Det är innehållet som är det viktiga.

Tips nr. 6. Våga köra utan presentation, våga testa något annat om det kan få budskapet att gå fram på ett bättre sätt. Jag inledningstalade förra året tillsammans med några andra på Framtidens lärande på Stockholm Waterfront inför mer människor än jag någonsin gjort förut. Utan slides. Men till det tillfället hade jag också med en film på mina elever. Den startade när jag ropade på deras hjälp. De fick prata. Det funkade bättre än slides just då. Vi gjorde det tillsammans.

Tips nr 7. Om du ändå måste ha en presentation (Jag har oftast det), öka typsnittet. Inget under 32 i storlek. Det går inte att se. Använd ett tydligt typsnitt, inget snirkligt som inte gör sig för dem som glömt glasögonen hemma. Använd hellre en bild som förstärker det du ska säga än att ha en massa text. Om åhörarna ska sitta och läsa samtidigt som du pratar blir det inte bra. Skala bort. Jag är rätt dålig på det själv och tror att alla mina bilder är viktiga. Det är de inte. Jag ska jobba mer på det.

Jag vet att många vill föreläsa. Man kan lockas av att få åka runt och bo på hotell, casha in pengar och knappt lyfta ett finger. För visst är det så det är att föreläsa? Nja, inte för mig. Hotell är roligt at bo på någon gång ibland, om det inte blir för ofta. Och casha in? Det vanligaste är att beställaren säger i en bisats: ”Och förresten har vi inte riktigt ekonomi för att betala för så mycket mer än din resa, men du får se det som att det kan ge nya uppdrag.” Den är bra. Kostnaden finns alltid. Den läggs ofta på föreläsaren. Så du kommer inte bli rik. Men du kommer lära dig så oerhört mycket om det ämne du fördjupar dig i. Om det handlar om att berätta om din undervisning, kommer du att lära dig reflektera än mer över den. Det gagnar dina elever och det gagnar dig i din profession. Så våga!

Och du, vänta inte på att bli hittad, delta och bidra på det sätt du kan. Säg: Här är jag, jag vill hjälpa till. Det kommer tacksamt tas emot.