Igår kväll gick det ut en fråga på Bloggy från Karina Adelsköld (Lilla gumman). Hon skulle prata WoW i P1 och undrade vad folk hade för tankar om hur social man egentligen är i online-spel och om man knyter kontakter där. Snart ramlade svaren in (Nedan syns en del av dem) och idag lästes några av dem upp i programmet.
Det är det här jag är så fascinerad av: Att man kan kasta sig in i ett samtal på nätet och påverka på ett helt annat sätt än man kunde förr. Kreti och Pleti kommer till tals. Det kan skrämma vissa, men jag tror att det är bra. Dumheter faller till marken – bra saker överlever.
Här kan ni förresten höra programmet. Börja si så där 17 minuter in, så hamnar ni i det när det har kommit igång ordentligt. En grej de tar upp är den sociala biten av spelandet. En annan är föräldraengagmanget – det obefintliga och det befintliga. En av debattörerna har dragit igång en sajt för föräldrar som vill bli mer insatta i WoW och som hittas här. Gå in och ta kontakt om det kan vara något för dig.
Jag var på en föreläsning för lärare idag. En väldigt bra och givande sådan om mål och bedömning. Om hur man som lärare kan behöva ändra sin undervisning efter vad eleverna visar sig behöva. Om hur elever behöver känna engagemang för att kunna lära sig långsiktigt. Om hur vi behöver knyta an till elevernas vardag. Om att vi har en hel del att lära från spelutvecklare som har koll på den proximala utvecklingszonen, som ligger en liten bit ovanför det vi kan och där vi kan lära oss lite mer än vad vi kan idag. Att vi precis som i spel kan lockas att gå vidare om vi känner att det är viktigt. Att vissa spel kanske har en plats i skolan. Detta rev ner en del skrattsalvor från åhörarna. Va? Lära av spel? Ta in spel i skolan? Just där skrattade inte jag. Kanske borde jag ha gjort det. Kanske borde jag inte ha nickat uppskattande? Men jag är bara en vanlig människa. En liten människa som vill undersöka möjligheter. Och som fascineras av utvecklingen som sker runt omkring oss alldeles, alldeles nära.
