Just nu är en pirat på väg söderut. En annan pirat finns i vårt kök. Han är tysk. Snart ska även han få komma iväg på nya äventyr. Mycket är på gång. Se upprinnelsen till det hela och följ med senare i sommar när vi rapporterar mer. Det handlar om geocaching. Mer avslöjar jag inte nu..
Jag testar Little Bird Tales där man kan ladda upp egna foton, rita i dem, skriva och spela in sin röst. Tanken är att barn ska få skapa och dela det de gör med varandra. Inte stoppa i en byrålåda. Jag testade att skriva med å, ä, och ö. När berättelsen laddas blir det konstiga tecken, men sedan fungerar det.
Att arbeta i programmet, som är gratis och ligger på webben, är lätt. När berättelsen är klar klickar man i att den ska vara publik. Då går det att bädda in den med koden man får. Annars funkar det att eposta den. Men klart att det ska vara publikt – man är väl stolt över det man har gjort! Eller.. Tja, ta inte för allvarligt på mitt försök, det var inte så genomtänkt, om man säger så. Programmet är däremot genomtänkt. Kanske kan vara något för dem som gillar Storybird?
Förra inlägget ledde till att nya serier har skapats på olika håll. Kanske inte så många, men ändå. Jag tänker på det där med den spridningseffekt sociala medier ger. Till skillnad från hur det är när vi kanske berättar på lärarrummet om något vi har gjort. Till skillnad från när det stannar inom väggarna. Jag tänker på vad elever kan uppleva när de får berätta om nya upptäckter de gjort och hur de känner när de får respons på det de delar med sig av.
Jag, vuxna människa, blev iallafall glad av att få reda på att några hade provat att göra serier efter att de läst mitt inlägg.
Tack Kristina Alexanderson för serien. Älskar dina kloner. Tack Janis för att du mejlade och berättade och sedan gjorde ännu en. Tack Mats för att du nappade. Tack ni som hörde av er via Twitter. Tack ni andra som läser.
Jag har testat Chogger, en gratistjänst där man kan göra serier av sina egna bilder. Och där å, ä, ö funkar!
Maj Björk och Caroline Liberg skriver i Vägar in i skriftspråket – tillsammans och på egen hand (Natur och Kultur 2003) hur viktigt det är med skaparlusten hos eleverna. Hur de ibland behöver börja med bilden för att få igång berättandet och skrivandet. Ju yngre barnen är desto viktigare kan det vara, men det fortsätter vara viktigt även sedan barnen blivit äldre. Att släppa det lustfyllda hämmar kreativiteten och därmed skapandet. Och att skriva är att skapa. De barn och ungdomar som har svårt att få styr på pennan när de ritar och skriver har stor hjälp av datorn. Jag har sett elever som tidigare vägrat arbeta i skolan kasta loss sedan de fått börja med att skapa på det här sättet. De har inte fått göra ”roliga grejer” på datorn som belöning sedan de tragglat med pennan och slitit sitt hår, de har fått börja i det. Och fortsätta. De har gjort stordåd.
När jag testade Chogger laddade jag först upp bilderna på BeFunky och valde Cartoonizer för att få serielook-effekt på dem. Sedan registrerade jag mig på Chogger, valde New Drawing och laddade upp bilderna en och en genom att klicka på kamerasymbolen. Det man bör tänka på är att genast klicka på pilsymbolen i verktygsraden när man har laddat upp en bild, annars råkar man rita på bilden när man ska flytta den eller ändra storlek. Men det är ingen fara om man glömmer bort det. Med bakåtpilen kan man alltid ångra misstag.
I Chogger kan man både rita egna bilder och ladda upp färdiga. Många valmöjligheter alltså. Man kan också lägga in pratbubblor och textrutor.
Här är ännu ett sommarminne:
Svårt att se texten, jag vet. Jag borde ha lagt till en rad och haft större rutor i varje rad. Men man lär sig av sina misstag.
När man laddar upp serien gör man det antingen från datorn (Jag tog en skärmdump = bild av skärmen) eller så bäddar man in den med embed-koden man får. Det går att göra serien privat eller offentlig. I användarvilkoren står att man ska vara minst 13 år och att man då behöver föräldrarnas tillstånd. Är man över 18 får man bestämma själv. Vill man använda tjänsten med yngre elever får läraren skaffa ett klasskonto som läraren ansvarar för.
Jag testade också att låta semesterbilderna få serielook på Convert to Cartoon. Det var lite enklare än på BeFunky eftersom man inte gavs lika många valmöjligheter. En smaksak. Annars gillar jag BeFunky och allt man kan göra när det gäller bildredigering där.
Fler tjänster där man kan göra serier på olika sätt hittar du här.
För att höja nördstämpeln tänker jag nu tipsa om en riktigt nördig julklapp: Social Media Monopoly. Gatorna är utbytta mot IT-nördiga grejer och spelplanen och korten finns att skriva ut här, billigt och bra. Det var Scary Mary som tipsade så all cred till henne!
När jag ändå håller på tänker jag bjuda på en IT-pepparkaka. Har dekorerat den själv. Jo då. Du kan baka egna här.
Det var allt för nu. Kommer tillbaka med mer djuplodade grejer en annan gång!
Spinning Jenny.
Det var ett av det mest trista ord jag visste under min skoltid. Det dök upp ibland och var alltid lika grått, trist och eländigt. Bilderna i boken förstärkte känslan. Jag pluggade snabbt in årtalen och namnen och så hoppades jag slippa den stackars Spinning Jenny-maskinen ett tag.
Så dök det upp i veckan igen. Sonen hade prov och bad mig förhöra. ”Men bara på de sidor jag säger, inte på en massa snack runt omkring!” Han känner mig. Så jag frågar på texten och får bannor så fort jag går utanför. Slinter ibland och vill dra paralleller, men dras snabbt tillbaka av sonen. ”Fråga på texten!”
Jag frågar på texten. Men börjar ändå fundera. Jag hade glömt att snubben som uppfann Flygande skytteln (ett annat av de ord jag hade på trista-listan under min skoltid) liksom uppfinnaren till Spinning Jenny fick fly hals över huvud för att folk retade upp sig så på dem eftersom de i och med sina uppfinningar tog jobben ifrån andra. Folk slog sönder deras hus och Flygande-skytteln-uppfinnaren, John Kay, tvingades i landsflykt. Vart flydde han? Till Frankrike. Ett land som några år senare skulle få uppleva Franska revolutionen. Var det så smart att fly dit? Jag bara frågar. Det skulle han ha tänkt på.
Vad hände med honom där då? Jag börjar fantisera och tänka mig in i hur han blir vän med några aristokrater för att sedan bli jagad av den uppretade pöbeln. ”Nej, inte nu igen!” Stackars krake. Eller så hann han dö innan allt satte igång igen, han borde ju ha varit ganska gammal då.
Industriella revolutionen och Franska revolutionen börjar få ljus igen. Mr Kay hjälper mig att binda dem samman. Jag skulle vilja vara elev igen och låta Mr Kay traska genom historien. Berätta den genom honom. Jag skulle vilja kunna välja mellan att filma hans berättelse, antingen med hjälp av kompisskådisar eller med bilder från Unlockning archives (Just nu verkar flera av deras sidor ligga nere, men jag hoppas det bara är tillfälligt) eller andra bilder som blivit fria att använda för att upphovsmannen sedan länge är död. Kanske lägga in dem i Pikistrips och göra en berättande serie. Jag skulle vilja intervjua Mr Kay. Göra en inspelning och kanske lägga ut som podcast. Om han vill prata med mig alltså.
Jag kanske gör en Glogster om honom och hämtar inspiration från den som redan har gjort en. Om någon annan har intresserat sig för min Kay före mig, kan det kasta ljus över det jag vill veta. Jag tackar och tar emot!
Kanske tar jag reda på mer genom Qwiki som både berättar och visar bilder om olika historiska händelser, platser och annat. Om jag har registrerat mig för att få en invite alltså. Tycker det är lite synd att man inte kan bidra till Qwiki själv utan bara titta på andras material, men det lämnar vi så länge.
Min tidslinje som jag gör på Timetoast hjälper mig att strukturera. Där kan jag länka vidare till andra ställen på webben och där kan jag lägga upp bilder. Med hjälp av embed-koden lägger jag in den här på bloggen:
(Riksantikvarieämbetet har lagt upp mängder av fria bilder på Flickr. Dyk ner i denna guldgruva om du vill och behöver bilder till din berättelse.)
Jag funderar på paralleller mellan vår tid och industriella revolutionen. Det står nämligen i läroboken att ett barn som föddes kring sekelskiftet 1800 i Storbritannien fick uppleva fler förändringar än någon tidigare fått göra under hela sin levnad. Är det samma sak nu? I den kommunikativa revolutionen. Framkallar det också känslor, fast av ett annat slag? Allt detta nya.
Jag går och sätter på mer kaffe. Mr Kay följer med mig ut i köket. Nu lämnar han mig inte.
