Kategoriarkiv: Film

Så arbetar vi med källkritik på lågstadiet

internetVi arbetar med källkritik i min trea. Läroplanen är ju tydlig med att det måste ingå redan på lågstadiet. Bra, eftersom barn redan tidigt kommer i kontakt med en mängd olika källor.
Så hur gör vi? Jag vill dela med mig av vårt arbetsätt, ifall någon vill hämta inspiration. Jag vet att man som lärare kan känna sig osäker på hur man kan arbeta källkritiskt med eleverna.

Källkritik i praktiken
Under hösten har vi varit en redaktion som har arbetat med att intervjua, genomföra undersökningar och göra reklam. Vi har arbetat med att själva vara källor. Vi har funderat på det där med killar och tjejer i media – hur de presenteras och kommer till tals. Vi har granskat källor och kommit på oss själva med att vara kritiska till i stort sett allt. Bra! Att vara kritisk på ett bra sätt är inget negativt. Det hela mynnade ut i en tidning som vi laddade upp på Calameo, för att få den blädderbar och kunna lägga ut den på vår blogg. Här kan ni se hur det blev.

Vi gjorde även ett klassiskt nyhetsprogram, med allt från nyheter om brand på skolan, till reportage om när Uno Svenningsson plötsligt klev in genom klassrumsdörren, till sportreportage, bokprat och väder.

Skärmavbild 2014-11-22 kl. 14.06.55

Några elever hade tidigare vid lunchen pratat med sportkommentatorsröster och vi nappade på det. I en match mellan sy- och-träslöjdslaget fick de utlopp för sin berättarteknik. Men först hade vi intervjuat en sportjournalist om vad man kan behöva tänka på. Och en webbredaktör. Och så en studioman. Det är så vi jobbar. Med viktiga, för eleverna angelägna grejer. Vi filmade mot den gröna väggen, vår green screen, som vi har i ett rum på skolan. Perfekt när man vill lägga in väderkartor och andra bakgrunder i en produktion. Här kan ni se den färdiga filmen. Visa den gärna för era elever och låt dem kanske inspireras till att göra något liknande.

Var det här bara en kul grej? Nej, det var hårt arbete. Det var viktigt. Vi tog tekniken till hjälp där den behövdes, inte tvärtom. Vi började inte i den, men hade med den på vägen. Bloggen är vår yta för att lägga ut material. Det är vårt ställe där vi övar att bli trovärdiga källor.  Det är så vi rullar.

Vi har arbetat en hel del utifrån en  lärarhandleding som jag har gjort för årskurs 3-6. Jag gjorde den eftersom det fanns så lite material som vänder sig till dem som arbetar med yngre åldrar. UR:s Är det sant-filmer är helt fantastiska att lära utifrån. Vi har kunnat ta med oss det vi lärt när vi sedan tittar på Lilla Aktuellt och se om de verkligen låter olika sidor i en fråga komma till tals o.s.v.

Vi har undersökt hur sökmotorer fungerar och ooohat och aaahat över hur många sökresultat man kan få upp, hur olika det ser ut i olika sökmotorer (Google är ju inte den enda) och resonerat om vad som händer med resultaten som hamnar långt ner i söklistan  på en helt annan sida än den man först ser. Vilka resultat hamnar överst och varför? Det är intressant att tänka på det ur ett demokratiskt perspektiv. Vi har blivit än mer nyfikna på hur internet fungerar och läst om det på .SE:s sajt. Barn vet mycket men absolut inte allt bara för att det händelsevis råkar handla om det som har med internet att göra.

Redan i årskurs ett kollade vi upp hur det där med böcker och film fungerar. Vem har skrivit? Hur gör man en bok? Illustratör, vad är det? Hur jobbar en producent? Och när vi närmade oss läsning och skrivning genom att vara nyfikna på det här viset, kom vi i kontakt med olika källor. Det blev naturligt i allt vi gjorde. ”Upphovsman” var ett ord som fanns i vår vardag. I och med det kunde jag hjälpa mina elever att ställa frågor om det var okej att använda material utgivna av andra, att se andra som källor och att se oss själva som källor. Vi skapade material, mycket medvetna om att man måste ställa sig olika viktiga frågor. Ett frö av källkritik var sått. I slutet av året vann vi Webbstjärnan i kategorin åk. 1-5 för vårt arbete, som vi delade med oss av på vår webbplats. Det var stort!

Vilka delar i läroplanen har vi arbetat med när det gäller ovanstående moment? Bland annat:

Lgr11, Svenska, Syfte:
Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt tal- och skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Det innebär att eleverna genom undervisningen ska ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära.

Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier.

Eleverna ska även stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer. Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker och kritiskt värderar information från olika källor.

Lgr11, Svenska, Centralt innehåll åk. 1-3:

  • Muntliga presentationer och muntligt berättande om vardagsnära ämnen för olika mottagare. Bilder och andra hjälpmedel som kan stödja presentationer.
  • Texter som kombinerar ord och bild, till exempel film, interaktiva spel och webbtexter.
  • Källkritik, hur texters avsändare påverkar innehållet.
  • Hur ord och yttranden uppfattas av omgivningen beroende på tonfall och ords nyanser.

Viktiga grejer alltså. Tack för din tid – hoppas du fick någon idé att spinna vidare på!

Share

Bokstavsarbete, Skypemöten och andra på-riktigt-grejer

Skärmavbild 2013-04-21 kl. 09.21.33I veckan var det dags, Skådespelaren skulle prata på Skype med klassen. Det hade varit bestämt sedan länge, men eftersom Skådespelaren har många järn i elden hade det varit svårt att få till ett möte som passade.

Vi bänkade oss, slog på projektorn, loggade in på Skype, delade ut lapparna med frågorna som var bestämda sedan tidigare och så.. ringde hon. Lite för tidigt. Jag hann inte få igång filmkameran med en gång (Jo, vi hade fått lov att filma och lägga ut materialet på vår webbplats) och snubblade runt lite grann medan vi sa hej.

Det blev ett roligt möte. Ett sånt där möte där en människa ägnar sig helt och fullt åt andra. Ni kan se det här. Efteråt gick barnen runt och sjöng signaturmelodin till barnprogrammet där Skådespelaren har huvudrollen, högt och ljudligt i korridorerna. De pratade om hur roligt det hade varit att få träffa henne och hur roligt det var att själva vara skådespelare! För det är de i sin kommande film. ”Vi är filmstjärnor!” berättade de för Skådespelaren. Och hon pratade om vikten av att ha ett bra och genomtänkt manus innan man börjar att filma. ”Det har vi!” ropade barnen.

Möten är viktiga. Under året har min klass på olika sätt fått träffa författare, illustratörer, en filmproducent och nu en skådespelare. De har fått se människorna bakom olika verk som de har kommit i kontakt med. De har fått klura på frågor och lägga pannan i djupa veck. Och de har använt det som de har fått reda på till att själva skapa. Det har blivit böcker med tydlig handling och viktiga illustrationer. Filmen som de arbetar med nu blir kort och koncis – filmproducenten sa att det var viktigt. Folk orkar inte se hur långa filmer som helst. Genom allt eleverna gör finns en röd tråd. Handlingen ska stegras, det ska hända något som gör att det var värt att börja läsa boken eller titta på filmen och det hela ska avslutas på ett genomtänkt sätt. Barnen ger varandra respons och talar om vad det var som gjorde att just det här arbetet blev bra. Och de ställer frågor. De vill vidare.

Allt det här går att göra när man går i ettan. Vi kan börja i det viktiga och spännande. Vi behöver inte vänta med att prata om röd tråd i berättelser tills efter att bokstavsarbetet är avklarat. Om vi gör det under hela arbetet kommer barnen att förstå vad man ska ha bokstäverna till. Det är viktigt. (En text är inte bra bara för att den är: ”Åh, så lång!”) Vi analyserar och förbättrar. Vi är kompetenta människor som kan utveckla vår kompetens. Gott!

Jag skriver inte mer ingående än så här om vårt arbete i klassen. Vill ni se vad eleverna gör kan ni istället hälsa på hos dem på webben. Men jag är så stolt och glad över dem och en sak vet jag – att vara lärare, det är ett av de mest spännande yrken som finns. Vilka möten vi får vara med om, både i klassrummet och utanför!

(Jag kallar skådespelaren för Skådespelaren. Kanske av samma anledning som jag kallar orten där jag bor för Hålan. Det är onödigt att i tid och otid strö googlingsbara ord omkring sig till höger och vänster tycker jag. Skådespelaren har sitt namn på barnens webbplats och det kanske räcker för henne. Jag är inte ute efter att slå mynt av hennes kändisskap och dra hit sökningar på hennes namn. Därför gör jag så, om någon undrar.)

 

 

 

Share

Länklista

I min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen finns en del länkar.
De är bara en liten del i det stora hela, men jag lovar i boken att jag ska försöka hålla dem uppdaterade här på bloggen. Nu har det gått en tid sedan boken skrevs och en del länkar har slocknat, andra har bytts ut. Därför finns en någorlunda uppdaterad lista under fliken Boken. Varsågoda!

Share

Att räkna årsringar och baka 2011

6-åringen ska åka till Farmor på Stora Ön och jag ber henne kolla en sak åt mig. Några år innan vår äldste son föddes planterade jag tre björkar på farmors tomt (Ja, jag hade fått lov) och nu har en blivit nedsågad. Så jag vill veta hur många år den var. Vi gissar på att den kan ha varit runt 20. För att ta reda på det där med ett träds ålder pratar vi om årsringar och hur man kan se om den vuxit bra eller dåligt ett visst år. Och så pratar vi om hur mycket en björk kan dricka. Kanske så mycket som hela vårt badkar på en dag! Wow.

Dottern går igång och funderar ut hur hon ska göra för att jag ska få veta allt om björken.

-Farmor har papper och om jag får ett kan jag skriva upp hur många ringar det var. Så jag inte glömmer. Och så kan jag göra en film! Som kan visas på TV!

Inget är för svårt. Allt är möjligt. Hon tittar på filmer från när hennes storebröder var små. Filmer som skickas trådlöst till TV:n från pappas dator på våningen nedanför. Sånt är inget konstigt för en 6-åring. Det är heller inget konstigt att vara ute i naturen och räkna årsringar, fundera på ålder och tid och vattenmängd och att göra något digitalt av det. Inte antingen eller. Bara naturligt synkat. Som livet är synkat vad vi än pysslar med. Inte uppdelat utan i ett sammanhang.

Ungefär som att man kan baka och göra ett TV-program av det. Och att man kan lära sig läsa bara för att man så gärna vill ta reda på vad det står. För att det är viktigt. Inte bara öva lyssna-efter-ljud-i-början-av-ord i enskilda övningar utan i på-riktigt-sammanhang. Som när man bakar bröd, förlåt, chokladbollar.

För att man så gärna vill. Stod inte ni och låtsades vara med i matlagningsprogram någon gång när ni var små? Det gjorde allafall  jag. Nu kan man göra det på riktigt!
Varsågoda, ett matlagningsprogram gjort av ett förskoleklassbarn:

Share

När Mr Kay fick ett ansikte

Spinning Jenny.

Det var ett av det mest trista ord jag visste under min skoltid. Det dök upp ibland och var alltid lika grått, trist och eländigt. Bilderna i boken förstärkte känslan. Jag pluggade snabbt in årtalen och namnen och så hoppades jag slippa den stackars Spinning Jenny-maskinen ett tag.

Så dök det upp i veckan igen. Sonen hade prov och bad mig förhöra. ”Men bara på de sidor jag säger, inte på en massa snack runt omkring!” Han känner mig. Så jag frågar på texten och får bannor så fort jag går utanför. Slinter ibland och vill dra paralleller, men dras snabbt tillbaka av sonen. ”Fråga på texten!”

Jag frågar på texten. Men börjar ändå fundera. Jag hade glömt att snubben som uppfann Flygande skytteln (ett annat av de ord jag hade på trista-listan under min skoltid) liksom uppfinnaren till Spinning Jenny fick fly hals över huvud för att folk retade upp sig så på dem eftersom de i och med sina uppfinningar tog jobben ifrån andra. Folk slog sönder deras hus och Flygande-skytteln-uppfinnaren, John Kay, tvingades i landsflykt. Vart flydde han? Till Frankrike. Ett land som några år senare skulle få uppleva Franska revolutionen. Var det så smart att fly dit? Jag bara frågar. Det skulle han ha tänkt på.
Vad hände med honom där då? Jag börjar fantisera och tänka mig in i hur han blir vän med några aristokrater för att sedan bli jagad av den uppretade pöbeln. ”Nej, inte nu igen!” Stackars krake. Eller så hann han dö innan allt satte igång igen, han borde ju ha varit ganska gammal då.

Industriella revolutionen och Franska revolutionen börjar få ljus igen. Mr Kay hjälper mig att binda dem samman. Jag skulle vilja vara elev igen och låta Mr Kay traska genom historien. Berätta den genom honom. Jag skulle vilja kunna välja mellan att filma hans berättelse, antingen med hjälp av kompisskådisar eller med bilder från Unlockning archives (Just nu verkar flera av deras sidor ligga nere, men jag hoppas det bara är tillfälligt) eller andra bilder som blivit fria att använda för att upphovsmannen sedan länge är död. Kanske lägga in dem i Pikistrips och göra en berättande serie. Jag skulle vilja intervjua Mr Kay. Göra en inspelning och kanske lägga ut som podcast. Om han vill prata med mig alltså.
Jag kanske gör en Glogster om honom och hämtar inspiration från den som redan har gjort en. Om någon annan har intresserat sig för min Kay före mig, kan det kasta ljus över det jag vill veta. Jag tackar och tar emot!
Kanske tar jag reda på mer genom Qwiki som både berättar och visar bilder om olika historiska händelser, platser och annat. Om jag har registrerat mig för att få en invite alltså. Tycker det är lite synd att man inte kan bidra till Qwiki själv utan bara titta på andras material, men det lämnar vi så länge.

Min tidslinje som jag gör på Timetoast hjälper mig att strukturera. Där kan jag länka vidare till andra ställen på webben och där kan jag lägga upp bilder. Med hjälp av embed-koden lägger jag in den här på bloggen:

(Riksantikvarieämbetet har lagt upp mängder av fria bilder på Flickr. Dyk ner i denna guldgruva om du vill och behöver bilder till din berättelse.)

Jag funderar på paralleller mellan vår tid och industriella revolutionen. Det står nämligen i läroboken att ett barn som föddes kring sekelskiftet 1800 i Storbritannien fick uppleva fler förändringar än någon tidigare fått göra under hela sin levnad. Är det samma sak nu? I den kommunikativa revolutionen. Framkallar det också känslor, fast av ett annat slag? Allt detta nya.

Jag går och sätter på mer kaffe. Mr Kay följer med mig ut i köket. Nu lämnar han mig inte.

Share

Körlings barn

Min vän Anne-Marie medverkade förra veckan i TV-programmet Körlings barn. Som titeln avslöjar, handlade det om henne, hennes elever och barn hon har runt omkring sig. Jag såg, kände igen mig och blev lycklig. Äntligen fungerar klippet och ni kan se det här.

Ska ni se något om lärande och om lärares förhållningssätt till elever och innehåll, ska ni se detta. Jag önskar att ni ser det!
Hon frågar bland annat: ”Skulle du vilja vara elev i din egen klass?” En jätteviktig fråga. Det finns skolor som genomsyras av välkomnande, nyfikenhet och öppenhet. Det finns också skolor där man med en gång känner att här får jag en tillsägelse om jag andas för högt, här skriker vi på varandra och här skäller vi för allt. Bara i fall att, för att vara på den säkra sidan.

Därför är Anne-Maries fråga så viktig och det här programmet så viktigt för lärare att se. Jag önskar att ett arbetslag någonstans i Sverige antar utmaningen att se programmet och sedan diskutera hur man kan jobba vidare på just den skolan. Vågar någon?

Share