Påhittade statusuppdateringar för historiska personer är något jag har skrivit om tidigare. Men inte förrän nu har jag hittat ett enkelt sätt att själv kunna berätta vad en historisk person skulle kunna ha sagt. Eller en fejkad person som Kapten Krok. Jag gjorde ett försök på Fakebook på ClassTools:
Bilderna kom fram automatiskt. Jag hade kunnat välja egna, men lät programmet göra det åt mig.
Varför skulle man kunna vilja använda det här i skolan?
Kanske för att det är ett sätt att tänka i andra banor kring en person. Vad skulle den ha sagt i en viss situation? Vem skulle ha svarat? Vem skulle ha gjort tummen upp? Det sätter igång fantasin. Därför. I ett sammanhang. För att det är roligt.
Förra inlägget skrev jag om respons. Här följer ännu ett om vad respons kan leda till. I inlägget om lärarinnan Albertina Andersson bad jag om hjälp att komma på andra historiska personer som finns på facebook. Scary Mary gav mig flera länkar och jag tackar ödmjukast för dem:
Läs historia, vänd och vrid på det du får veta, sätt in det i ett sammanhang och fundera vidare. Om facebookuppdateringar kan hjälpa dig att fundera på hur personer som levde förr tänkte, kan det här vara ett sätt. I annat fall, läs bara för underhållningsvärdet!
Det var ett av det mest trista ord jag visste under min skoltid. Det dök upp ibland och var alltid lika grått, trist och eländigt. Bilderna i boken förstärkte känslan. Jag pluggade snabbt in årtalen och namnen och så hoppades jag slippa den stackars Spinning Jenny-maskinen ett tag.
Så dök det upp i veckan igen. Sonen hade prov och bad mig förhöra. ”Men bara på de sidor jag säger, inte på en massa snack runt omkring!” Han känner mig. Så jag frågar på texten och får bannor så fort jag går utanför. Slinter ibland och vill dra paralleller, men dras snabbt tillbaka av sonen. ”Fråga på texten!”
Jag frågar på texten. Men börjar ändå fundera. Jag hade glömt att snubben som uppfann Flygande skytteln (ett annat av de ord jag hade på trista-listan under min skoltid) liksom uppfinnaren till Spinning Jenny fick fly hals över huvud för att folk retade upp sig så på dem eftersom de i och med sina uppfinningar tog jobben ifrån andra. Folk slog sönder deras hus och Flygande-skytteln-uppfinnaren, John Kay, tvingades i landsflykt. Vart flydde han? Till Frankrike. Ett land som några år senare skulle få uppleva Franska revolutionen. Var det så smart att fly dit? Jag bara frågar. Det skulle han ha tänkt på.
Vad hände med honom där då? Jag börjar fantisera och tänka mig in i hur han blir vän med några aristokrater för att sedan bli jagad av den uppretade pöbeln. ”Nej, inte nu igen!” Stackars krake. Eller så hann han dö innan allt satte igång igen, han borde ju ha varit ganska gammal då.
Industriella revolutionen och Franska revolutionen börjar få ljus igen. Mr Kay hjälper mig att binda dem samman. Jag skulle vilja vara elev igen och låta Mr Kay traska genom historien. Berätta den genom honom. Jag skulle vilja kunna välja mellan att filma hans berättelse, antingen med hjälp av kompisskådisar eller med bilder från Unlockning archives (Just nu verkar flera av deras sidor ligga nere, men jag hoppas det bara är tillfälligt) eller andra bilder som blivit fria att använda för att upphovsmannen sedan länge är död. Kanske lägga in dem i Pikistrips och göra en berättande serie. Jag skulle vilja intervjua Mr Kay. Göra en inspelning och kanske lägga ut som podcast. Om han vill prata med mig alltså.
Jag kanske gör en Glogster om honom och hämtar inspiration från den som redan har gjort en. Om någon annan har intresserat sig för min Kay före mig, kan det kasta ljus över det jag vill veta. Jag tackar och tar emot!
Kanske tar jag reda på mer genom Qwiki som både berättar och visar bilder om olika historiska händelser, platser och annat. Om jag har registrerat mig för att få en invite alltså. Tycker det är lite synd att man inte kan bidra till Qwiki själv utan bara titta på andras material, men det lämnar vi så länge.
Min tidslinje som jag gör på Timetoast hjälper mig att strukturera. Där kan jag länka vidare till andra ställen på webben och där kan jag lägga upp bilder. Med hjälp av embed-koden lägger jag in den här på bloggen:
Jag funderar på paralleller mellan vår tid och industriella revolutionen. Det står nämligen i läroboken att ett barn som föddes kring sekelskiftet 1800 i Storbritannien fick uppleva fler förändringar än någon tidigare fått göra under hela sin levnad. Är det samma sak nu? I den kommunikativa revolutionen. Framkallar det också känslor, fast av ett annat slag? Allt detta nya.
Jag går och sätter på mer kaffe. Mr Kay följer med mig ut i köket. Nu lämnar han mig inte.
Jag testar spel som är tänkta att vara ett stöd i undervisningen. Och då menar jag inte spel där man klickar och får höra någon säga ”rätt” eller ”fel” hela tiden. Jag menar spel som liknar dem många spelar hemma, och som för handlingen framåt. Där man lär sig saker medan man spelar och där man interagerar med andra.
I Heritage Key kan man resa tillbaka i tiden och hjälpa till att resa stenarna i Stonehenge. Eller så kan man antingen besöka Maya-kulturen eller människorna som levde i Egypten för länge sedan. Man skapar sin avatar, går in i teleporten och tar sig dit. Inget visum, inget tjafs.
Heritage Key är inte bara ett spel utan till spelet finns också podcasts, bloggar, twitterflöden och andra kanaler där man kan lära sig mer om histora. Precis som det brukar finnas till de onlinespel många spelar hemma.
Jag kollade in Stonehenge och fick äntligen se hur det gick till att resa stenarna. Tungt, ja, men lärorikt. Ett hopklipp av vad jag gjorde där kan ni se här:
Jag tänker mig sådana här spel som en del av undervisningen. Inte att man lämnar eleverna helt och hållet själva med spelandet, utan att man gör något tillsammans av det. Fakta från olika håll kollas upp, man upplever, diskuterar och sätter saker och ting i samband. Läraren är viktig i sådana sammanhang. Han eller hon för lärandet vidare.
Engelskan kan visserligen vara svår, men erfarenheten säger att eleverna är mästare på att luska ut saker och ting om de verkligen vill veta. Historia och språkundervisning på en gång. Ser man vad de klarar på fritiden när många av dem spelar, är det ofta mer än vad man kan ana som händer där.
Jag vet att utbildningsföretag funderar på om de ska utveckla spel för svenska skolan, men att många är osäkra på om skolan verkligen vill ha det. Man vet att eleverna lär sig när de är engagerade, men efterfrågas inte spel, vågar man inte satsa på det. Synd. Det kan vi göra något åt, vi som jobbar inom skolan.
Förväntar vi oss stordåd av eleverna, är chansen större att det är stordåd de åstadkommer.
Jag testar Glogster – en slags poster där man kan lägga in text, bild, film och ljud.
Det är otroligt lätt att arbeta med verktygen. Man klickar, drar och laddar upp, väljer bakgrunder och ramar. Det enda som inte funkar är å, ä och ö, men det kan man leva med. Det går ju att skriva på engelska.
Jag testade lite grann (OBS! Inget mästerverk. Bara ett test) och bäddade sedan in den här på bloggen med koden jag fick. Det går också att posta den direkt till Facebook och andra ställen.
I skolan är det säkert perfekt att jobba med. Recensioner, arbeten om olika ämnen med filmer från öppna arkiv – man kan göra massor!
Lund-Jonas, Ystad-Joachim, Nacka-Per och Kungsbacka-Mats berättar om hur de har jobbat ihop över nätet. Trots att de aldrig har träffats tidigare står de nu här och har en föreläsning ihop.
Jo, de har faktiskt träffats. På nätet. Men de har aldrig ”kött-lanat” (Uttryck som jag hittade genom Gatarski) tidigare. Men ändå funkar det. Hur då?
Per berättar om hur de använder Twitter, Google docs, Skype, Delicious (där man kan dela med sig av länkar), bloggar och annat.
I Ystad har man igång 184 skolbloggar . F-6 har skrotat hemsidorna och använder sig istället av bloggar. Intressant. 7-9 kommer nog snart…
Joachim menar att blogg är enklare att använda än hemsida. Dessutom får folk tillgång till att kommentera. Man har också möjlighet att prenumerera via rrs. Föräldrar behöver inte aktivt gå in och titta om det har hänt något. Med rrs-flödet får de veta om det finns något att läsa eller inte.
Bloggen ger en transperens i skolan och man kan lära av varandra.
Mats berättar hur de använder mobiler i undervisningen med gratistjänsten Mobilestudy. Där gör man olika quiz som man bluetoothar över till elevernas mobiler. Larsnäs berättar att man använder det i matematik, SO, spanska och engelska och han upplever att eleverna gillar det. Eleverna kan också skapa konton där de kan lägga in frågor. Det finns många färdiga quiz som ligger på Mobilestudy-sidan. Han tar upp den pedagogiska biten av att använda quiz, vilket man ibland kan ifrågasätta. Mats menar att det är ett komplement och att man får tänka till hur man använder det för att hjälpa eleverna i just den klass man jobbar.
Jonas som jobbar som IKT-pedagog på Gunnesboskolan i Lund berättar om hur de ser skolbiblioteket som hjärtat i skolan. Där finns skön- och facklitteratur, tekniska hjälpmedel men även läroböcker. Alla behöver inte ha en kemibok om inte klasserna läser kemi samtidigt. Det ger pengar över till annat. Informationssökning är jätteviktigt. Eleverna utbildas i detta minst två gånger per termin från och med årskurs fyra. Man pratar oerhört mycket om etik. Filterna ska sitta i huvudet. Att stoppa hjälper inte. Eleverna måste veta hur de ska handskas med det de möter på nätet. De ska bli medvetna om farorna, men framförallt ska man visa på allt positivt man kan göra där.
Jonas avslutar med: Framtiden är redan här! Vi kan inte blunda längre. Vi måste agera nu.
