Kategoriarkiv: Text

Nu kommer ABC-raketen

UR:s nya programserie Livet i Bokstavslandet har mottagits väl. Nu släpps appen som UR har filat på den senaste tiden: ABC-raketen, väldigt passande på självaste författaren August Strindbergs födelsedag den 22 januari.

Jag har fått kika in under förarbetet. Dromedaren Jamal och jag var på UR i maj och då pågick arbetet för fullt. Nu ryktas det om att de har ännu en språkutvecklande app på gång. Vi håller utkik!

Här hittar du appen på Google Play: https://play.google.com/store/apps/details?id=air.se.ur.raketen

Här hittar du appen på itunes: https://itunes.apple.com/se/app/id787216503?mt=8&affId=1990154

Jamal hade svårt att slita sig från sin nya vän Björne.
Jamal hade svårt att slita sig från sin nya vän Björne.
Share

Läslust och läsvana – välkomna till vårt klassrum

Det talas mycket om läslust och om hur man kan få barn och unga att läsa. Vid Bok och Biblioteksmässan 2013 hade Läsrörelsen ett digert program. Jag hade några programpunkter för dem och hann gå på några av deras seminarier. Det jag valde att fokusera på var hur vi vuxna måste försöka kliva i barnens skor (hugga av en häl enligt Askungens systrars metod får väl gå) och sätta sig in  i hur man kan närma sig läsning ur ett barnperspektiv.

I vår klass, årskurs 2, har vi tagit oss an läsningen genom att involvera vårt gosedjur Jamal. Vi har gjort det genom att närma oss författare, illustratörer, producenter och skådespelare för att ta reda på hur de gör när de producerar de verk vi tar del av. Och vi har själva provat på deras metoder och blivit skapare av berättelser. Vi har haft en kittlande, spännande resa när vi gjort det här. Vi har övat ansiktsmimik till högläsningen, vi har gett varandra respons på läsning och texter – vi har blivit ett med litteraturen.

Författaren Annelie Drewsen, som bland annat skrivit böckerna om Adam och nu Stella, har varit en god förebild och mentor för oss. Vårt samarbete tog sin början vid förra bok och Biblioteksmässan och fortsatte under året. Vid årets mässa skickade hon med en fråga till eleverna där hon bad om hjälp med innehåll till sin nya bok. Vi satte igång att spåna i ett gemensamt Google-dokument (Länkadressen kan göras barnvänlig och lättåtkomlig på korta.nu) och tankarna tilläts fara kors och tvärs i spånande i smågrupper. Det var spännande!

Samarbeta_text

Tillbaka till Bok och Biblioteksmässan. Efter ett seminarium högg jag tag i författaren Jo Salmson och bad om en bild till mina elever. Döm om om deras förvåning när jag visade dem den. de hade trott att hon var en karl! Det gjorde att vi kunde prata om varför vi hade gjort den bilden för vårt inre. Och när de fick reda på att hon egentligen heter Catharina Wrååk gav det anledning att söka reda på nätet varför hon använde ett annat namn. Och om vi kunde lita på vad vi hittade för information. Spännande det med!

För att få hjälp att gå djupare in i texter har vi i höst börjat använda bilderna ur Läsfixarna. Du kan ladda ner bilderna här. Varje elev har fått alla fyra figurer på sitt inplastade bokmärke och kan lätt använda sig av de olika alternativen för att förstå och hjälpa andra att förstå en text.

Många pratar om att det är bra att läraren själv läser egen bok samtidigt som elverna. Detta för att de ska se att vuxna läser. Jag kan ärligt erkänna att jag inte hinner det. Vi läser varje morgon innan dagen har börjat (de som vill) och fortsätter även sedan klockan har ringt in. Det blir en lugn, bra start på dagen. Boken som kallas Väskboken halas upp ur väskan och man tar vid där man slutade läsa hemma. Sedan åker den ner i väskan igen. Vi har boksamtal och stämmer av, lånar nytt och tipsar eller varnar varandra för böcker man har läst. I slutet av  varje dag läser jag ur högläsningsboken. Det är då alla deltar aktivt i vår gemensamma text, vi smakar på ord och funderar tillsammans, något jag lärt av den person jag tycker är alla barns egen läsambassadör, Anne-Marie Körling.

Men jag hinner inte läsa själv. Jag vill finnas till hands. Jag vill störa och vara intresserad. Istället har jag börjat ta med böcker som jag själv läser hemma och berätta för eleverna om varför jag läser just dem. Jag vill att de ska veta om min läsning. Sist jag tog med en bok var det en elev som sa: ”Den låter jättespännande!” Nu var boken på engelska. Vi pratade om att man kan få längta till böcker som man kan läsa när man är äldre. Boksamtalet tog nya vägar.

I ett av seminarierna på Bok och Bibliotek var det en känd barnboksförfattare som samtalade med en lärarutbildare om hur vi kan skapa läslust. Barnboksförfattaren var tveksam inför ordet läslust och menade att läsning är ett mekaniskt verk som först kan förväntas fylla ett upplevelsebehov när barnet blivit äldre och tragglat sig genom en viss mängd text. Lärarutbildaren som forskat på området höll inte riktigt med, men författaren, som envisades med att kalla lärarutbildaren vid fel namn seminariet igenom, stod på sig. Han visste. Det vilade något ledsamt och uppgivet över seminariet.

Jag skulle vilja att vi tog på oss de där för små skorna. Att vi närmade oss läsningen på ett spännande, ibland tragglande, men lustfyllt sätt. Att barnen tidigt får en relation till litteratur som de kan ta på. Inte en pådyvlande relation som bara de redan läsmotiverade kan ta till sig. Annars får vi fortsätta klia oss i huvudet och sucka över att läsningen och läsförståelsen sjunker. Och vem vinner på det? Inte barnen.

Ur Lgr11, kapitel 1:

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.

Share

Att hjälpa eleverna skapa läslust

”Titta, vad konstigt! Ska det inte vara ett frågetecken här? Det är ju en fråga, men det är ett utropstecken. Konstigt.”

Utropstecken

En elev kommer och drar mig i tröjan. Hen vill veta.

Jag blir så glad och talar om det för eleven. Vi tar kort på det märkliga. Jag blir så glad för att:

  • eleven tänker till över språket. Skiljetecken gör skillnad.
  • eleven går på djupet i texten och märker nyanser.
  • eleven vågar fråga och ser frågan som en utmaning.

Jag läste några inlägg och kommentarer nyligen angående Världsbokdagen. Några förfasade sig över att tid vid datorer gör att barnen kommer längre från böckernas värld. En skarp gräns mellan böcker och teknik alltså. Men måste det vara så? Kan det vara så att när vi sågar datorer och förminskar barns fascination över vad man kan använda dem till, så stjälper vi även bokläsandet? Då hjälper det inte hur många vackra fina inbundna böcker vi ger dem. Det blir som att äta grönsaker fast man inte vill. Pliktskyldigt. ”Ja, jag smakar väl då!” Sedan inget mer.

Den elev som kom och drog mig i tröjan är omgiven av böcker. Vi läser skönlitteratur i långa banor från dag 1. Vi rådbråkar våra hjärnor och tränger in i texter tillsammans. Men vi gör något mer. Vi använder datorer. (Jag har tidigare skrivit om det här.)

Vi tar kontakt med författare, illustratörer, skådespelare, producenter – och vi skapar med pekplattor, datorer , pennor och kritor. Vi arbetar noga med manus och tydlig handling. Vi ger varandra respons och ber andra om samma sak. Arbetet skapar nya frågor och nyfikenhet att lära mer. Det skapar nyfikenhet inför skiljetecken, eftersom dessa förändrar nyanserna i en text.

Sådant kan man arbeta med i årskurs ett.

Kan vi fundera över om vårt (ibland) suckande över datorer faktiskt skapar gränser och utanförskap kring läsning?

Kan vi fundera över hur vi kan möta elever med nyfikenhet och respekt inför deras eventuella fascination kring vad man kan göra med teknik?

Och där någonstans kan vi kanske hitta nyckeln till att hjälpa dem tränga in även i böckernas värld. Vi kan använda tekniken till att göra läsningen spännande! Vi kan skapa och dela och fråga i ett vidare nätverk av människor. Vi kan möta olika tankar och innehåll.

Hittar man nycklarna till läslusten, då kan skyttegravskriget avslutas och vi kan ägna oss åt de viktiga texterna och medierna istället. För vi har inte råd att skapa ett utanförskap kring läsning. Vi har inte det.

 

 

Share

Länklista

I min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen finns en del länkar.
De är bara en liten del i det stora hela, men jag lovar i boken att jag ska försöka hålla dem uppdaterade här på bloggen. Nu har det gått en tid sedan boken skrevs och en del länkar har slocknat, andra har bytts ut. Därför finns en någorlunda uppdaterad lista under fliken Boken. Varsågoda!

Share

Ettor lär av författare, av andra elever och skriver boken Jamals äventyr

Nu är den klar. Boken. Elevernas alltså.

De är sju år, de går i ettan och har skrivit en egen bok. Inte genom att få en dunk i ryggen och kommentarer som: ”Vad långt du har skrivit – bra.” utan på ett annat sätt. Istället har vi försökt arbeta som kanske en del författare jobbar. Man kan lära sig sådant när man är sju år.

Det började med att eleverna intervjuade Sören Olsson (som skrivit Sune-böckerna tillsammans med Anders Jakobsson), Martin Widmark och Helena Willis (författaren och illustratören till LasseMaja-böckerna), Gunilla Bergström (Alfons Åbergs skapare) och Annelie Drewsen (författare till Adam-böckerna) om hur man gör när man skriver en bok. De träffade inte dessa öga mot öga, men spelade in sina frågor på vår pekplatta och så tog jag med mig den och spelade upp deras frågor för nämna personer på Bokmässan förra året. Alla svarade och lät sig spelas in. Av detta gjorde eleverna ett TV-reportage. På webben alltså.

I inslaget bad eleverna andra om ytterligare hjälp för att kunna göra en bok. Vi visste att den skulle handla om vår dromedar (Ja, vi har en sådan i klassen och han har fått namnge den webbplats som vi har i Webbstjärnan; Jamlas kompisar.) Vad ville man läsa om i boken? Snart kom det in förslag. Både får vuxna och barn. Klassen arbetade i par och valde bland förslagen. Sedan började de skriva.

Under arbetets gång, stannade de då och då upp för att läsa igenom, läsa upp för klasskompisar och för att ta emot frågor och uppmuntran. Från de andra eleverna. Att tidigt öva att en text kan utvecklas tror jag är viktigt. En kort text kan vara bra, en lång text med, men ingen text bemöts med att den är bra bara för att den är lång. Går den kanske till och med att korta ner för att bli ännu mer kärnfull? Och vilka frågor skulle man kunna ställa till de andra i klassen när man får höra vad de har skrivit? (Sådant måste övas, det är ingen mystisk inneboende frågarförmåga som antingen finns eller inte finns.) Och sedan: Hur kändes det att få frågor om texten? Tyckte ni att texten blev bättre efter ändringen?

Under arbetet pratade vi om hur de olika kapitlen skulle knuytas ihop. Om Jamal hade fått ihop det med en annan dromedar i ett kapitel, så måste denne kanske finnas med i några kapitel längre fram. Hur skulle deras vänskap utvecklas? Vid ytterligare genomläsning ändrade vi ännu lite mer och försökte knyta ihop boken tillsammans.

När en bok skrivs brukar det finnas med en textredaktör på något vis. Jag fick ta en rollen och eleverna fick godkänna eventuella språkändringar.

Så skulle eleverna illustrera boken. Precis som Helena Willis i LasseMaja-böckerna. Och som Markku Huovila i Adam-böckerna. Annelie Drewsen tog sin filmkamera, gick till Markkus ateljé och gjorde ett reportage åt oss. För att förklara hur en illustratör arbetar. Det. Tänk. Till oss! I reportaget gjorde Markku en Adam-figur som Annelie skickade till klassen. Nu finns den i vårt klassrum och ingår i vårt nästa arbete; att använda Adam i en ny produktion. Vi anade att man inte bara kan ta en illustratörs figurer och göra så utan att fråga, så vi frågade Markku om vi fick , och han svarade ja. Det. Tänk. Stort.

Det Markku berättade i inslaget var bland annat att han brukar göra en Adam-figur som han klipper ut och sedan göra olika bakgrunder som han sätter in Adam i. Han tecknar alltså inte figurerna direkt på pappret där bakgrunden finns. Vi provade att göra på liknande sätt med vår dromedar. Fast vi tog kort på den, klippte ut och satte in Jamal i olika tecknade miljöer. (Vi utgår från att det är OK att använda kortet på dromedaren i vår bok utan att fråga om lov. Gosedjurs-dromedarer säljs i massupplagor på sina håll i världen och verkshöjden är svår att fastställa, så vi tror att det vi gör är OK.)

Jag lägger inte ut mina elevers arbeten här. Men gå gärna in och titta på deras arbete med boken Jamals äventyr. Och läs den gärna. Kanske vill någon skriva en kommentar till dem på deras webbplats – det kan betyda mycket för dessa författare som just har börjat pröva sina vingar!

Ni som har hjälpt oss, det finns tack till er i boken. Det är ovanstående nämnda, men också:

2-3B Forsbacka skola, Frida, 1A Engelbrektskolan, F123 Herrljunga, 5A Backluraskolan, 3B Rebbelberga skola, Helen, Nollfemmorna Kristinedalskolan, 5B Backluraskolan.

Flera av dem deltar också i Webbstjärnan och jobbar med webbpublicering. Kika in till dem och ta del av deras arbeten också! Alla arbetar vi olika men med hopp om att kunna ge eleverna viktiga verktyg att ta sig vidare i det livslånga lärandet. Främst tror jag att sådana verktyg handlar om mod och nyfikenhet att kunna ta sig vidare. Ibland är digitala verktyg en hjälp för detta, ibland analoga. Men jag vill inte hindra mina elever att utforska dessa verktyg. Och det, det gör vi tillsammans. Jag som pedagogisk ledare som kan hjälpa, guida och samtidigt själv delta i det livslånga lärandet. Det gör mitt jobb till ett av världens kanske mest spännande.

Vill du publicera egna böcker, kan du göra det på olika nättjänster, bland annat Calameo. Jag har tidigare skrivit om hur man gör här.

 

 

 

Share

Gör en blädderbar tidning på nätet

När eleverna skriver berättelser vill de gärna att det ska ha ett syfte. Ett sådant kan vara att andra får läsa vad man har skrivit – att andra får en läsupplevelse, precis som man själv kan få när man läser andras böcker.

Ibland laddar vi upp berättelser på Calameo i vår klass. Det är en gratis nättjänst som tar många olika format, men vi brukar använda oss av pdf. Texter sätts samman med inskannade bilder, laddas upp och kan sedan läsas av världen. Både på dator och pekplatta. Som blädderbar bok. Det blir väldigt snyggt och eleverna verkar vara stolta över vad de har gjort. Exempel på hur det kan se ut finns här och här.

Vi laddar upp både böcker skrivna på dator och böcker skrivna i appen BookCreator. Visst kan andra läsa de sistnämnda böckerna i epub-format, men om de inte äger en iPad blir det inte så himla snyggt. Bokkänslan försvinner i pdf:en på något vis (Varning: eget tyckande). Själva uppladdningen sker dock från dator. Det funkade inte när vi testade från iPad. Men dokument kan alltid mejlas från iPad till dator och så är problemet löst.

Så hur gör man?

  • Skaffa konto på Calameo. Logga in och klicka dig in på Create a publication.
  • Ladda upp ett dokument genom att klicka på Browse.

Nu kommer finliret.

  • Skriv in en titel. Välj typ av publikation och kategori (Inte jätteviktigt, men möjligheten finns).
  • Välj mellan Public eller Private. Jag anser inte Private vara ett alternativ om man vill bli en författare som gör nytta och hjälper andras läsning framåt. Men det kan ju finnas skäl till andra val.
  • Under More options kan du välja om boken ska läsas från vänster till höger eller tvärtom. Bra med alternativ om man skriver böcker på arabiska eller gör Mangaböcker.
  • Vid Sharing options väljer du om kommentarer ska tillåtas. Jag brukar välja bort det för att undvika spam. Kommentarer kan vara väldigt uppbyggligt och bra, men jag vill helst att eleverna får dem direkt på bloggen där boken sedan finns. Där kan kommentarerna modereras.
    Att boken ska kunna laddas ner är en bra funktion. Då kan farmor och gammelmorfar göra det i lugn och ro, om de vill.
    Du kan välja att licenciera verket under Creative Commons. Bra! Tänk bara på att eleverna inte kan göra det innan de har fyllt 16 år om de inte har föräldrarnas tillstånd. Jag gör inte detta rakt av innan vi har hunnit komma in på vad Creative Commons är och innan föräldrarna vet vad det är.
  • Under Personalize your publication väljer du utseende på publikationen. Du kan också lägga in egen musik eller ladda upp eget ”vända-blad-ljud” Eller ta bort ljudet helt.
  • Klicka på Start uploading.
Sedan då?

Du hittar alla dina uppladdade verk under fliken Your Publications. Håll muspekaren över en av böckerna, så får du upp länkar för att redigera eller dela publikationen. Du kan välja att bädda in eller länka till boken. I vår klass har vi gjort som så att vi har lagt in en skärmavbild av boken och länkat den till rätt ställe på Calameo. Den inbäddade varianten blev inte lika bra.

För att få ut boken från appen BookCreator klickade vi på molnet som hittas under boken i appen. Då kom alternativ för att exportera upp. Vi valde Email och sedan Email as PDF. Därefter valde vi iBooks border. Pdf:en laddades sedan upp på Calameo så som finns beskrivet ovan. (OBS, ljudet kommer inte med, så om ni har ljudikoner; gör en kopia av boken i BookCreator och ta bort ikonerna innan boken laddas upp.)

Hoppas det här kan vara till hjälp för någon. Klassens senaste bok kommer snart att finnas på deras webbplats. Det är en berättelse som de har skrivit gemensamt utifrån tips från författare, illustratörer och andra elever runt om i Sverige. Inte dåligt alls. Med internet finns möjligheter som man kan ta tillvara om man önskar och vill.

Share