Kategoriarkiv: Koda

Programmering på lågstadiet

beebotJag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle engarera så.  Men nu hände det.

För mig är det inte så exotiskt att låta eleverna programmera redan på lågstadiet. I England finns det på schemat och i Finland kommer man igång 2016.  I Estland har man varit igång en tid. Här och där sker det i klassrummen även i Sverige. I vår mattebok (Ja, vi har en) finns programmeringstänket med i form av en sköldpadda som ska instrueras med pilar att ta sig vidare i ett rutsystem. Likande appar finns till pekplattan. Eleverna lär sig tänka logiskt och lösa problem, matematik alltså.  Och i ämnet teknik ska eleverna utveckla följande:

Undervisningen i ämnet teknik ska syfta till att eleverna utvecklar sitt tekniska kunnande och sin tekniska medvetenhet så att de kan orientera sig och agera i en teknikintensiv värld. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar intresse för teknik och förmåga att ta sig an tekniska utmaningar på ett medvetet och innovativt sätt. (Lgr11, s.269)

Jag hade beställt ett bi, en Bee Bot, till skolan. Den kom i torsdags. Jag startade den, körde några vändor på bordet i personalrummet och tänkte att eleverna skulle få prova nästa dag. Eleverna och jag testade först gemensamt, sedan fick de arbeta i par om två. Jag tänkte att risken fanns att biet skulle upplevas som barnsligt och att det inte skulle ske så mycket lärande ändå. Min farhåga. Det blev inte så. Hej, vad de gick igång! De skrev koder, testade och fick testa igen. De flesta upptäckte hur viktigt det är att vara exakt när man skriver kod. Det blev felsökningar åt höger och vänster och diskussioner om vad som skulle förbättras. Vi utvecklade uppgiften till att låta andra testa den kod man skrivit. Skulle de hamna med biet där det var tänkt? Hemlighetsmakeri och så exakta koder som möjligt.  Om bilden nedan kunde tala så skulle ni få höra de intressanta diskussioner som uppstod!

beebot_samarbete

Vill du läsa upplägget, som jag skrev ner i efterhand, kan du göra det här.

Att få reda på hur något fungerar och att själv testa i praktiken – det är något jag vill låta mina elever vara med om. I ettan fick de göra enkla spel i Sploder, för att förstå att spel görs av någon. De fick skriva manualer till sina  spel för att lära sig göra beskrivningar.  På samma sätt fick de intervjua författare, illustratörer, en filmproducent och en skådespelare innan de själva skulle skriva berättelser, göra film och agera. Vi intervjuade spelutvecklare och vi gjorde spel. Nu har vi gått vidare till att i olika grad använda Scratch. Några har nosat på det, några fördjupar sig i det. Vi tittar på koden till spel som andra har gjort, vi kopierar och förfinar den efter våra behov och vi lär oss att bygga upp något från grunden. Häromdagen var det en som ville visa klassen hur hen hade lärt sig programmera Björnen sover i Scratch.  En presentation med bildstöd. Matematik, teknik, svenska och musik. (Här kan ni förresten se Scratch-katten i min trädgård och få några bra länkar.)

Måste jag som lärare kunna något av det här? Ja, jag är elevernas lärare. Men jag kan också lära en hel del samtidigt som eleverna. Jag tror inte jag behöver gå en universitetskurs i programmering för att klara det på den här nivån. Det där med Björnen sover var jag i och för sig inte beredd på. Och jag kan inte föreställa mig allt, det kommer hända ändå. Det jag inte kan göra är att säga Sånt där kan inte jag lära mig. Det är inte att vara en förebild som en livslångt lärande varelse. Så jag hamnar i Lärande gropen, jag sliter mitt hår och jag visar eleverna mitt intresse för att lära. Det är inte exotiskt, men nödvändigt.

Nästa vecka ska vi programmera varandra på engelsklektionen: turn right, turn left. Ja, det borde funka.

Ni som vill komma igång på ett enkelt sätt samtidigt som ni känner samhörighet med tusentals andra kodande barn, anmäl er till programmeringstimmen som sker över hela världen vecka 50. Inga förkunskaper krävs för att vara med. Hittas på code.org.

Share

Länklista

I min bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen finns en del länkar.
De är bara en liten del i det stora hela, men jag lovar i boken att jag ska försöka hålla dem uppdaterade här på bloggen. Nu har det gått en tid sedan boken skrevs och en del länkar har slocknat, andra har bytts ut. Därför finns en någorlunda uppdaterad lista under fliken Boken. Varsågoda!

Share

Ettor som programmerar spel

Det finns olika sätt att göra dataspel. Man kan programmera med invecklad kod eller så kan man dra och släppa olika kommandon i en editor. Programmet Scratch brukar nämnas för det sistnämnda alternativet.

Men nu var det så att mina ettor ville göra spel, eftersom de gör en webbplats för andra barn, och de resonerade som så att barn brukar vilja hitta spel på webbplatser. Scratch kändes inte riktigt rätt i det läget. De kommandon man brukar kunna få till där handlar mer om att få en figur att röra sig. Att fixa ett helt spel tar ganska lång tid om man är sju år. Rätta mig gärna, jag vet att det går att göra hela spel, men som sagt, det kändes inte som om Scratch var grejen för oss nu.

Jag hittade istället en webbtjänst, Sploder, där man med dra- och släppfunktion kan skapa egna banor. Det går också att rita egna figurer. Spelen blir i flash, så vi skippade våra två iPads och tog våra datorer till hjälp istället.

Eleverna fick arbeta två och två, bestämma innehåll och hur många levels, nivåer, de ville skapa i sitt spel.

När de var klara fick de göra spelbeskrivningar. I Centrala innehållet i svenska för årskurs 1-3, Lgr11, står att man ska arbeta med:

• Instruerande texter, till exempel spelinstruktioner och arbetsbeskrivningar, och hur de kan organiseras med logisk ordning och punktuppställning i flera led.

Spelinstruktioner alltså.

Vi la ut allt på vår webbplats så att andra kunde använda våra spel. Det trillade snart in några uppmuntrande kommentarer från föräldrar och syskon. Roligt! När faddrarna kom på besök i klassen fick även de prova på att spela. Stolthet och lycka!

Innan jag lät eleverna börja hade jag själv testat Sploder lite. För att se vad det var, men inte för att kunna allt. Det jag märkte var att man kan välja att använda stora automatvapen i spelen. Vi pratade om det i klassen och kom överens om att inte ta just dem. Om våra spel riktar sig till andra barn, är det bra att tänka på innehållet. Men vissa svärd behövdes för att ta kål på fladdermöss och monster.. Några skrev i sina spelbeskrivningar att man bör tänka på att inte slåss. I verkligheten alltså. Det kan verka oviktigt, men jag tycker det är viktigt att prata om innehållet i olika spel. Inte bara stanna vid att varna, utan istället resonera kring det.

Uppdaterat: Jag ljög visst om hur jag registrerade konton. Inte meningen, men jag testade olika saker och så blev det som det blev. Beskrivningen som kommer nedan och som jag skrev först funkar i vissa webbtjänster. I Sploder fick jag dock ta bort plustecknet och så blev det som om det vore helt nya mejladresser. Inte helt ok, men eftersom man inte behövde klicka på någon länk i något bekräftelsemejl, så fungerade det. I andra webbtjänster, till exempel i WordPress, kan man göra så här:
Man måste nästan alltid skapa inloggningskonton utifrån epostadresser för att kunna logga in. Eleverna är för unga för att själva ingå avtal. Eftersom en ny epostadress behövs för varje nytt konto kan man göra så här:

  • Jag använder den gmail-adress som jag står för, men som är klassens egen.
  • För varje ny epostadress jag behöver använda för varje nytt konto, tar jag klassens gmail och lägger till +01, +02, +03 innan snabel-a (klassensmejl+01@gmail.com o.s.v.). Då känner tjänsten av att det är en ny epostadress och ett nytt konto kan skapas, men alla eventuella bekräftelsemejl går till klassens enda gmail, oavsett vilken siffra jag har lagt till.  Jag vet inte om jag kan förklara bättre än så. Hur som helst så gör det att ingen elev blir ansvarig, utan ansvaret tar jag på mig.

De elever som ville skapa spel hemma fick be sina föräldrar skapa konton.

Sploder är kanske inte nytt och det finns säkert sådant som är bättre, men det fungerade bra för våra behov just där och då.

Uppdaterat igen: Eleverna har gjort en egen instruktionsfilm till hur Sploder fungerar. Se den här.

 

 

Share

Programmera i skolan – en ingång

Via en kommentar hittade jag en intressant blogg om programmering i skolan. Simon Rybrand är lärare på gymnasiet, men skriver att han tror att det han tipsar om också kan användas på högstadiet. Jag tänker att det finns så många som vill lära just sådant som Simon skriver om. Här kan det finnas en ingång. Kika in! 

Share

Barn som vill lära sig programmera

Barn som vill lära sig programmera – hur hjälper man dem?

Eftersom jag inte är helhaj på att programmera själv, så är det inte så lätt. Men det finns sajter där de kan få hjälp med grunderna. Jag har skrivit om några sådana tidigare och du hittar dem bland annat här och här.

I somras fick vi en fråga från Twittervännen @ReneeGoth som jobbar för Roborobo om vi ville testa deras robotkit. Tja, varför inte. Om det inte finns några förbehåll, så kan jag visst testa (Nej, skicka inga förfrågningar från annat håll nu – jag hinner inte). Och dessutom kunde 13-åringen få vara testpilot.

Vi satte igång med kitet en sensommarkväll. Det var ett skruvande och pillande med små, små muttrar. En 13-åring, en 16-åring och en mamma satt där i ca en timme och hjälptes åt. Fredagsmys fast utan chips liksom. I kitet fanns delar till en mängd olika robotar, men man kunde bara bygga en i taget. Delarna skulle sedan återvinnas till nästa robot så att säga. Och det tog tid att bygga. Finmotoriken sattes på prov.

Vi hade lite problem med att få igång programvaran för programmeringen i datorn, men det berodde på att vi inte kände till funktionen för autokonfigurering som fanns i programvaran. Med support från dem vi fått låna kitet av gick det sedan vägen.

Här hade 16-åringen tröttnat. 13-åringen däremot fortsatte på egen hand. Programvaran installerades i hans PC och sedan var det drag och släpp som gällde. Olika kommandon i olika ordning gav olika resultat. En robot blinkade på olika vis, en annan körde enligt den ordning 13-åringen bestämt. Han var nöjd.

Här kunde det ha tagit slut. Klart liksom.

Men programmeringen gav mersmak. En bok i html letades fram. Javascript fanns att hitta på nätet. 13-åringen kunde inte från början, men han lärde. Snart hade han kodat ett test med olika svarsalternativ. Just nu är han inne på att programmera en annan grej. Något som verkar svårt för en itmamma, men som jag tror att han reder ut med lite hjälp från olika håll. Vid ett tillfälle lyssnade jag med ett halvt öra när han berättade om en programmeringsuppgift som han hade på gång. Jag frågade om han hade fått uppgiften i skolan, när han tystnade och tittade på mig som om jag var det dummaste på jorden. Men visst kan man väl få sådana utmaningar i skolan? Visst?

Lgr 11, kap 2.2:

Läraren ska

• ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande

• stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan

• ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel

Lgr11, Teknik, Syfte, kap. 3.19:

Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar intresse för teknik och förmåga att ta sig an tekniska utmaningar på ett medvetet och innovativt sätt. (..) Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man kan lösa olika problem och uppfylla behov med hjälp av teknik. Eleverna ska även ges förutsättningar att utveckla egna tekniska idéer och lösningar.

Visst?

 

 

Share

Barn som vill utveckla spel

Många barn vill spela spel, men de vill också göra egna. Det är inget konstigt. Det finns en längtan.

Lyssna på Thomas Suarez som berättar om hur han gjorde. Han menar att barn som vill utveckla spel, sällan kan hitta den hjälp de behöver hos vuxna. Han har därför startat en app-klubb på skolan, som är uppbackad och påhejad av en lärare.  Thomas säger i videoklippet nedan att:

Det här är en resurs för lärare. Och lärare borde lägga märke till och ta dessa resurser på allvar och använda dem på ett bra sätt.

Lyssna på hans glädje över att få vara med och påverka och utveckla. Funderingarna kommer på köpet.

 

Jag är ingen hacker, men jag samlar de länkar som jag kan hitta om hur man kan lära sig att koda. De finns uppe i menyn under kategorin Spel/ Koda. Tyvärr är det mesta på engelska, vilket ställer till det för en del barn. Jag har planer på att göra något åt det och har kontakt med en programmeringstjänst angående det. Inte för att jag egentligen kan, men för att det är så förbenat viktigt. Vi får se vad som kan bli av det hela. I ett nätverkssamhälle är vi många som kan hjälpa till och bidra med det just vi kan. Låt oss göra det.

Share