Jag spinner vidare på förra inlägget om förskolebarn som själva håller i kameran och sedan gör film, i detta fallet i gratistjänsten Animoto.
Här har vi en kille som har fotograferat saker som man förstår betyder mycket för honom: lego, simglasögon och annat. Jag anar att han växte av att få göra den.
Tack Carina Hasselgren för din kommentar där du delade med dig av länken till filmen som din son har gjort!
Varsågoda – ett mästerverk av Albin:
Femåringen tittar uppfordrande på mig:
-Mamma, jag vill göra film. En sån där som du gjorde med bilder. Men jag vill ta korten själv och välja musik. Jag ska göra det, inte du.
Tja, varför inte? Klart hon klarar det. Jag som brukar predika att barn och elever ska få producera och använda språket, måste ju låta min egen dotter få göra det. Så med kameran i högsta hugg, gav vi oss ut i snödrivorna.
Hur det gick? Se filmen och bedöm själva. Den finns i den film jag gjorde för att dokumentera dotterns arbete. Efter att ha blivit visad hur man gjorde, kunde hon mycket riktigt själv. Många bilder blev en aning sneda, men i hennes ögon var de vackra. Jag tror hon växte mycket mer av att göra den filmen, än att se på den som jag gjorde där hon var med på de raka fina bilderna. Något att tänka på i förskolorna. Programmet heter Animoto, är gratis och ligger på webben.