Taggarkiv: barn

Barn som vill utveckla spel

Koda, Spel, Spela, , , ,

Många barn vill spela spel, men de vill också göra egna. Det är inget konstigt. Det finns en längtan.

Lyssna på Thomas Suarez som berättar om hur han gjorde. Han menar att barn som vill utveckla spel, sällan kan hitta den hjälp de behöver hos vuxna. Han har därför startat en app-klubb på skolan, som är uppbackad och påhejad av en lärare.  Thomas säger i videoklippet nedan att:

Det här är en resurs för lärare. Och lärare borde lägga märke till och ta dessa resurser på allvar och använda dem på ett bra sätt.

Lyssna på hans glädje över att få vara med och påverka och utveckla. Funderingarna kommer på köpet.

 

Jag är ingen hacker, men jag samlar de länkar som jag kan hitta om hur man kan lära sig att koda. De finns uppe i menyn under kategorin Spel/ Koda. Tyvärr är det mesta på engelska, vilket ställer till det för en del barn. Jag har planer på att göra något åt det och har kontakt med en programmeringstjänst angående det. Inte för att jag egentligen kan, men för att det är så förbenat viktigt. Vi får se vad som kan bli av det hela. I ett nätverkssamhälle är vi många som kan hjälpa till och bidra med det just vi kan. Låt oss göra det.

Share

Jag önskar

Opinion, , , ,

Jag läser i en bok om sexåringen:

Från att ha varit en trygg femåring som stod nära sina älskade, ska sexåringen ut i vargavintern.

Och några stycken ner:

Till tröst önskar han sig vanligen ett litet djur.

Där ler jag och tänker på allt tjat om kanin hit och kanin dit. Jag som inte gillar pälsklädda djur..

De olika åldrarna som gås igenom i boken visar på en utveckling som jag med tre barn, och x antal hundra elever bakom mig, känner igen:

Ett år: Det goda livet
Två år: Kung över tillvaron
Trotsåldern: Jag vill, jag vill inte!
Tre år: Humoristen
Fyra år: På rymmen
Fem år: Fridens lilja

Sex år: Det svåra livet
Sju år: Skolbarnet
Åtta år: Magikern (Tänk va, så sant!)
Nio år: Sökaren
Tio år: På plats i livet
Elva år: Tricksaren
Tolv år: Relationsforskaren
Tretton år: Allvaret
Fjorton år: Ensamheten
Femton år: Vuxen?
Sexton år: Integriteten

Jag läser återigen ord som jag läste när mina två äldsta var små och som hjälpte mig där vi bodde långt från släktingar och hjälpande händer. En bok som jag läste sönder, men som min syster nu i veckan på nytt köpte till mig.

Jag läser om hur det lilla barnet vill vara delaktig i det föräldern gör, inte vara medelpunkten, utan vara med i själva sysselsättningen; den som är medelpunkten. Att vara viktig. Jag läser om barn som mår bra av att få vara med när föräldern diskar, snickrar eller gräver i jorden. Som inte kräver att alla släpper allt de har för händerna och ibland gästspelar i barnens värld. Just det, gästspelar. Som istället får vara en del av det viktiga.

Boken jag läser är Barnaboken av Anna Wahlgren.

Jag skriver om den här på bloggen eftersom synen på barn som kommer fram där; barnet som kompetent varelse, är viktig. Att man behöver titta på barnet, klura ut vad trygghet är och se till att barnet känner sig värdefull, inte kvävd. Jag tilltalas av det vuxenansvar vi måste ta. Ett barn har inte helikopterperspektivet i nödsituationer utan behöver en trygg vuxen, en som visar att den har koll på läget.

Jag ser paralleller till lärar-elev-förhållandet i skolan. En trygg vuxen som tar barnet vidare till nya utvecklingszoner. Som visar att vi klarar det här och du är viktig för att det ska fungera. Elever och lärare som inte gästspelar i skolan utan som jobbar med på-riktigt-saker ihop.

De ord jag läser är skrivna av en mamma med stor kärlek till sina barn. Jag ställer inte upp på den den ryktesspridning som florerat på nätet kring henne. Det är en mamma som ville klura ut och ta reda på hur barnen kunde få må bra. Jag önskar att vi tog oss tid att klura på detta även i skolan och om vi tycker oss ha ont om tid; att vi kan ta hjälp av varandra och av varandras klura-ut-erfarenheter.

Anna Wahlgren vill med sin bok ge:

Åt föräldrarna: råg i ryggen.

Åt barnen: frihet från skuld.

Jag önskar detsamma till lärare och elever. Så in i bomben önskar jag det.

Share

Ord till min dotter

Opinion, , ,

– Jag är cool och snygg!!

Dottern står framför spegeln och tittar på spegelbilden som visar en 5-åring i fotbollskläder med tofsar i håret. Hon är glad och strålar mot sig själv.

– Jag är verkligen cool och snygg!!

Mina ord till dig, min dotter, måste därför tyvärr bli:

Kära dotter!
Om du är lycklig över något, glad över det du åstadkommit, förväntansfull över vad som ska komma – uttala det inte.

Kära dotter, jag ska läsa litteratur för dig om dem som i svunna tider har fått stå tillbaka. Litteratur som stämmer in även idag. Om människor som inte ska tro att de är något.

Så lilla barn, jag älskar dig för mycket för att du ska gå in i Webb 3.0-samhället utan att veta spelreglerna. Du har alla möjligheter att ta dig ton, påverka, dela och kommunicera. Kvinnor använder sociala medier som aldrig förr. De tysta flickorna som höll sig till skolans spelregler om att snällt räcka upp handen och vänta på att få svara, de provar nu att själva ge sig talutrymme. Det finns tysta pojkar som också tar sig fram på ett annat sätt tack vare sociala medier. Det är bra.
Men akta dig. Webb 3.0-samhället och Sverige är inte synkade. Vi klipper med ögonfransarna och handlar i det tysta. Vi står inte framför spegeln i hallen och säger högt och tydligt: ”Jag är cool och snygg!!” Vi stänger badrumsdörren om oss, låser och viskar sedan fram det. Knappt hörbart.

Det är så vi gör. Men är det bra?

Sir Ken Robinsson säger att det inte är evolution av gamla skeenden vi ska syssla med i skolan utan revolution. R-e-v-o-l-u-t-i-o-n. Det smakar främmande. Det smakar viktigt.

Kära dotter,
Du ska få blomma ut. Du ska se dig själv i ögonen i spegeln och du ska få uttala vilka uppmuntrande ord du vill. Om du vill prova att uttala tankar högt så andra hör – fine. Bra. Jag ska stötta dig.
Du förstår, mamma ska lyssna på punk ikväll. Green Day på Ullevi. Punk, min dotter. Det handlar om revolution!

Det handlar om ditt liv.

Share