Taggarkiv: Barnaboken

Jag önskar

Jag läser i en bok om sexåringen:

Från att ha varit en trygg femåring som stod nära sina älskade, ska sexåringen ut i vargavintern.

Och några stycken ner:

Till tröst önskar han sig vanligen ett litet djur.

Där ler jag och tänker på allt tjat om kanin hit och kanin dit. Jag som inte gillar pälsklädda djur..

De olika åldrarna som gås igenom i boken visar på en utveckling som jag med tre barn, och x antal hundra elever bakom mig, känner igen:

Ett år: Det goda livet
Två år: Kung över tillvaron
Trotsåldern: Jag vill, jag vill inte!
Tre år: Humoristen
Fyra år: På rymmen
Fem år: Fridens lilja

Sex år: Det svåra livet
Sju år: Skolbarnet
Åtta år: Magikern (Tänk va, så sant!)
Nio år: Sökaren
Tio år: På plats i livet
Elva år: Tricksaren
Tolv år: Relationsforskaren
Tretton år: Allvaret
Fjorton år: Ensamheten
Femton år: Vuxen?
Sexton år: Integriteten

Jag läser återigen ord som jag läste när mina två äldsta var små och som hjälpte mig där vi bodde långt från släktingar och hjälpande händer. En bok som jag läste sönder, men som min syster nu i veckan på nytt köpte till mig.

Jag läser om hur det lilla barnet vill vara delaktig i det föräldern gör, inte vara medelpunkten, utan vara med i själva sysselsättningen; den som är medelpunkten. Att vara viktig. Jag läser om barn som mår bra av att få vara med när föräldern diskar, snickrar eller gräver i jorden. Som inte kräver att alla släpper allt de har för händerna och ibland gästspelar i barnens värld. Just det, gästspelar. Som istället får vara en del av det viktiga.

Boken jag läser är Barnaboken av Anna Wahlgren.

Jag skriver om den här på bloggen eftersom synen på barn som kommer fram där; barnet som kompetent varelse, är viktig. Att man behöver titta på barnet, klura ut vad trygghet är och se till att barnet känner sig värdefull, inte kvävd. Jag tilltalas av det vuxenansvar vi måste ta. Ett barn har inte helikopterperspektivet i nödsituationer utan behöver en trygg vuxen, en som visar att den har koll på läget.

Jag ser paralleller till lärar-elev-förhållandet i skolan. En trygg vuxen som tar barnet vidare till nya utvecklingszoner. Som visar att vi klarar det här och du är viktig för att det ska fungera. Elever och lärare som inte gästspelar i skolan utan som jobbar med på-riktigt-saker ihop.

De ord jag läser är skrivna av en mamma med stor kärlek till sina barn. Jag ställer inte upp på den den ryktesspridning som florerat på nätet kring henne. Det är en mamma som ville klura ut och ta reda på hur barnen kunde få må bra. Jag önskar att vi tog oss tid att klura på detta även i skolan och om vi tycker oss ha ont om tid; att vi kan ta hjälp av varandra och av varandras klura-ut-erfarenheter.

Anna Wahlgren vill med sin bok ge:

Åt föräldrarna: råg i ryggen.

Åt barnen: frihet från skuld.

Jag önskar detsamma till lärare och elever. Så in i bomben önskar jag det.

Share