Taggarkiv: bok

När jag själv äntligen utsattes för formativ bedömning

Jag skriver en bok. En bok om en relevant skola där engagerande arbetssätt är A och O. En skola där digitala verktyg kan hjälpa till att öka motivationen hos elever, därför att de är viktiga verktyg när man vill arbeta med på-riktigt-uppgifter. Alltså uppgifter som har betydelse även för andra. Jag skriver om en skola där sociala medier är en naturlig del, eftersom de är en naturlig del i samhället, precis som skolan är. En handbok.

Att skriva boken har varit en resa. Och är fortfarande, eftersom jag inte är helt klar med den än. Det har varit en resa dels för att jag har gjort mycket efterforskning, för att själv lära mer. Dels för att jag har varit i kontakt med så många olika människor för att få deras syn på olika saker. Men också för att min förläggare har visat mig på verklig formativ bedömning. Kanske för första gången i mitt liv. Aldrig tidigare har någon gått in för att diskutera text och tanke med mig på det vis som hon har gjort.

Och på något vis är det skrämmande. Det där om att ingen tidigare i mitt liv någonsin har gjort det. En kommentar från en lärare om att något ska ändras, och så har det varit klart. Men nu. Nu har jag fått utvecklas. Levla. Det är en otrolig förmån att få vara med om en sådan resa.

Jag önskar att alla elever ska få uppleva verklig formativ bedömning. Framåtsyftande. Nu finns verktygen då det är möjligt att göra det på en mängd olika sätt. Även när det inte finns tid att sitta ner en lång stund med var och en. Det går ändå.

Jag vägrar stanna i en klagan om att tiden är slut eller att man inte har lust. Finns en klagan ska den fram i ljuset och bollas runt tills man hittar en utväg. Men för att det ska vara möjligt att hitta lösningar, måste de vuxna som finns i elevernas närhet kunna komma överens. Ta sitt vuxenansvar för att inte trycka ner varandra eller tysta glädjeyttringar. Jag skriver om det också. Utifrån forskning. Det är dödligt intressant. Och viktigt.

Jag hoppas du vill läsa min bok. Den kommer ut på Liber under senare delen av året. Innan dess ska jag få ännu mer formativ bedömning av en textredaktör. Undrar så vad det ska innebära. Förväntansfull..

Share

Digital kompetens i undervisningen av Ulf Jämterud

Just nu läser jag en mängd pedagogisk litteratur för att strukturera ihop mina tankar med andras. En av de böcker jag läser är Digital kompetens i undervisningen – Handbok för lärare i samhällsvetenskapliga ämnen av Ulf Jämterud, Natur & Kultur.

Den vänder sig i första hand till lärare som undervisar i grundskolans senare del eller i gymnasieskolan. En välskriven bok som ger en bra överblick över digitala verktyg och vad de kan användas till. Om man har jobbat en hel del med digitala verktyg finns det mycket man redan känner igen och kan hoppa över, men det finns även sådant man säkert inte har full koll på. Jag som har börjat intressera mig en hel del för ungdomars spelande, hittade mycket jag tidigare inte kände till.

Ulf Jämterud tar upp intressanta resonemang kring plagiatkontroll och annat som med all sannolikhet diskuteras eller borde diskuteras på skolorna. Kan oreflekterad plagiatkontroll till och med ställa till det?

Det här är en bok som borde finnas i varje arbetslag bland dem som arbetar med äldre elever. Den går att bläddra i och komma tillbaka till för den som inte orkar sträckläsa. Till boken finns en webbplats, digitalkompetens.nu, där man kan hålla koll på uppdaterade länkar. Det är nästan ett måste att en sådan webbplats finns eftersom boken ska hålla i många år, men webbplatser tenderar att ändras.

Jag skriver det här för att jag vill, inte för att Ulf Jämterud skulle ha bett mig om det. Det finns ett tack till mig som bloggare i boken och det gör mig glad. Mina texter har haft mening för någon. Det finns också tack till många andra av de bloggare jag lärt känna under åren. Det är nog så att tillsammans kan vi hjälpa varandra att hitta vidare.

Med digital kompetens kan våra elever hitta vägar att hjälpa varandra vidare. Något att fundera på och göra något åt.

Share

En personlig present med driv

Jag öppnar ett personligt inslaget paket. Kortet, allt, vittnar om att det är ett speciellt paket. När jag tar fram innehållet och stryker med handen över boken vet jag att det är en mycket, mycket speciell present.

I förordet kan jag läsa:

Systerdottern är min och jag är mostern.

Får många år sedan fick jag den pysselbok hon skrev då. Med blyertsteckningar och blyertsord. Det var fint. Det var en mycket speciell present det också. Under åren har hon behållt sin kreativa ådra och gjort något av det. I och med boken jag fick idag kan jag lära mig hur jag ska göra mina egna knappörhängen, bullringar och annat. En bok bara till mig. Formgiven och genomtänkt. Med datorn gick det lätt att dra bilder till rätt plats, att skriva text som blev snygg och få allt så där som hon ville ha det.

Kanske kan en uppriktigt menad fråga leda till att den som får frågan bär den inom sig och gör något av den, om inte nu, så kanske sedan. Ställer vi uppriktigt menade frågor i skolan? Något som får eleven att fundera och vilja. Som sätter igång ett driv?

Jag letar ständigt efter de frågorna. I min hand håller jag ett av alla svar. Tack Matilda!

Share

Vet du hur Kiribatis flagga ser ut?

-Men mamma, kan du ingenting? Du är ju lärare!

Sönerna vinner lätt över mig i flaggspelet. Kiribatis flagga är ingen match. Jag får poäng på Polens flagga och känner mig stolt. Sönerna fnyser.

-Varför måste man kunna flaggor? frågar jag.

De förstår inte frågan. Att kunna huvudstäder och veta var de ligger, det förstår jag. Att kunna koppla världshändelser till kartan ser jag en poäng i. Men flaggor? När behöver man kunna det? Se vilka länder som är representerade vid olika evenemang? Vi kan inte riktigt komma på något bra svar, men spelar vidare. Det märks att sönerna har ägnat åtskillig tid åt att plugga in flaggor. Deras huvuden är fulla av dem. Kul när man spelar och vinner, men sen då?

Det där med kunskap är knepigt. Vad är kunskap?

Jag skulle vilja säga: Kunskap är föränderligt.

Och just därför måste lärarna vara nyfikna, vakna och våga prova. Det man en gång lärde sig på sin lärarutbildning var säkert bra, men det måste byggas på. Man kan inte säga att man är fullärd. Inte heller kan man likt en fågelunge sitta och gapa och vänta på att bli fylld med kunskap. Man får faktiskt ta tag i sina studerartalanger och hugga i lite själv. Precis som eleverna förväntas göra.

Det allra mest spännande med lärarjobbet, har alltid varit det som inte har varit självklart. När någon inte verkar lära sig, vad gör jag som lärare då? När någon saknar motivation, hur ska jag locka fram glöden? Det är urspännande! Som ett detektivarbete!
Tyvärr har jag vid utvecklingssamtal flera gånger suttit och pratat om brister hos eleven och att denne måste anstränga sig lite mer. Ibland utan att ens ägna en tanke åt att jag borde ändra något. Men inte alltid. Det är inte alla barn jag har förstört. Bara en del. Men det grämer mig att jag inte alltid har kunnat se vad alla elever behöver.

Att ägna sitt detektivarbete åt att ta reda på hur varje barn lär sig, vad som är den tändande gnistan, det betalar sig på sikt. Det ger verkan.

Det var av den anledningen jag frågade ut sonen och lät honom beskriva sitt bokprojekt här på bloggen. Han fick massor av tips från er läsare och blev väldigt uppmuntrad. Tack! Jag är oftast försiktig med att skriva om mina barn, eftersom det kan reta folk, men han hade så bra idéer och varför kunde inte han dela med sig av dem istället för att jag gjorde det? Att skriva för publik ger en kick och skapar en känsla av att det man gör är viktigt.
När han kom och berättade att han gett sig ut på Google Earth för att se hur det såg ut i en stad, slogs jag av vilken bra research det var. Det hade jag inte kommit på att låta mina elever göra. Tankekarta innan en berättelse – that was it. Oftast. Men med datorn kommer nya möjligheter. Ser vi dem? Vill vi se, eller är det vi alltid har gjort gott nog? ”Ansträng dig lille vän!”
Skriva med blyerts för att sedan skriva rent på dator, är det så författare gör? Fy vad jobbigt om man kommer på att man vill peta in ett helt nytt stycke i texten. Hur ska det få plats? Sudda, dra pilar – nej då får det vara. Hur gör en författare?
Sonen gav sig ut på diverse strövtåg i skogen för att få ännu mer inspiration kring sin bok. Datorn är ett sätt, träden ett annat. Det ena utesluter inte det andra. Men om vi lärare utesluter några av möjligheterna gör vi oss skyldiga till att begränsa lärandet.

Ett mycket svårt brott som oftast lämnas utan påföljd.

Share

En nyfödd en

En nyfödd en är här! Jag har skrivit om den några inlägg ner på sidan, men det är först idag som den ser dagens ljus.
Det handlar om boken Vägen till skriftliga omdömen, en bok som hjälper till med tips om hur man ger skriftliga omdömen och hur man bedömer sina elever, byggda på Anne-Marie Körlings erfarenheter som lärare.
Det finns ett tack till mig i boken
och det är stort för mig – det har jag aldrig tidigare varit med om. Det ät väldigt fina tackord, ord att vara rädd om.
Jag tackar och bugar för förtroendet att ha fått vara med under graviditeten. Nu väntar jag bara på att få se underverket. Kram till Anne-Marie, en vän i nöd och lust!

Share

En måste-ha-bok är född

Nu finns den, alldeles nyfödd och varm: Vägen till skriftilga ömdömen av Anne-Marie Körling. Det är en måste-ha-bok för alla som jobbar inom skolan.

Du kan bläddra i den här och tjuvläsa lite. Jag har fått läsa den under resans gång till färdig bok och jag älskar den. Varför? Jo, det här är en bok som ger eleverna en chans att få utvecklas och uppmuntras. Att bedömas är inte negativt – om det görs på rätt sätt. Anne-Marie Körling, som 2006 fick Svenska Akademiens svensklärarpris och 2007 Microsofts Innovativa Lärarpris, delar med sig av erfarenheter på ett ödmjukt men konstruktivt sätt. Hon ger raka, tydliga och handfasta tips från sin egen undervisning och visar på alla möjligheter som finns. Vygotskijs tankar genomsyrar hela boken och inspirerar och uppmuntrar.

Skulle jag investera i en bok till mitt arbetslag skulle det vara just den här boken. 98 kronor kan göra skillnad. För eleverna och för dig. Jag ser inte detta inlägg som reklam för boken – jag ser det som att jag delar med mig av något mycket, mycket viktigt.

Anne-Marie föreläser både inom Sverige och utomlands och hon har en blogg där hon delar med sig av sina undervisningstankar och idéer. Jag har haft turen att få bli hennes vän och jag vet att det hon gör, det gör hon med hela hjärtat. Med elevernas bästa för ögonen.

Share