Taggarkiv: elever

Barn som vill utveckla spel

Många barn vill spela spel, men de vill också göra egna. Det är inget konstigt. Det finns en längtan.

Lyssna på Thomas Suarez som berättar om hur han gjorde. Han menar att barn som vill utveckla spel, sällan kan hitta den hjälp de behöver hos vuxna. Han har därför startat en app-klubb på skolan, som är uppbackad och påhejad av en lärare.  Thomas säger i videoklippet nedan att:

Det här är en resurs för lärare. Och lärare borde lägga märke till och ta dessa resurser på allvar och använda dem på ett bra sätt.

Lyssna på hans glädje över att få vara med och påverka och utveckla. Funderingarna kommer på köpet.

 

Jag är ingen hacker, men jag samlar de länkar som jag kan hitta om hur man kan lära sig att koda. De finns uppe i menyn under kategorin Spel/ Koda. Tyvärr är det mesta på engelska, vilket ställer till det för en del barn. Jag har planer på att göra något åt det och har kontakt med en programmeringstjänst angående det. Inte för att jag egentligen kan, men för att det är så förbenat viktigt. Vi får se vad som kan bli av det hela. I ett nätverkssamhälle är vi många som kan hjälpa till och bidra med det just vi kan. Låt oss göra det.

Share

Mötas nära och i fjärran

-Mamma, det är så annorlunda här. Folk kommer fram och pratar med oss och alla säger ”Excuse me” och ”I´m sorry” hela tiden. De är liksom vänligare här än hemma.

Sonen har spanat in ett nytt fenomen och börjar själv prova på att prata med folk på samma sätt som han bemöts.
Vi är i USA och reser runt, ser Obamas hus och fattiga avlägsna platser i bortre Pennsylvania. Vi rycks med av kommersen vid Niagarafallen och insuper dofterna och ljuden på Manhattan.

Folk samlas utanför ett kafé för att se VM i fotboll ihop på gatan.

Jag hajar också till inför hur vänliga folk är. Ungdomar sitter på pizzerian utan att ta av sig kepsen och bara för att jag sträcker mig efter en sak strax intill, utropar de genast ”Oh, I´m sorry!” Utan att ha gjort något galet. Bara för att vara vänliga. Trots kepsen.

En del ser inte ut som vi..

..andra står med en cello i Central Park. Och vill språka lite grann.

Att mötas är att lära. Att bemötas vänligt föder vänlighet.

Jag minns att jag vid en arbetsplats för länge sedan, kanske en där jag gjorde en av  mina olika praktikperioder, föreslog att vi skulle säga hej på morgonen. Att det kunde vara en bra start att mötas så. Några kollegor tyckte inte det: ”Man kanske pratar med någon om något viktigt och då kan man inte avbryta samtalet bara för att nicka hej till någon annan. Det går inte.” Så morgnarna fortsatte som de brukade. Man tog inte notis om arbetskamraterna. Det var ett sätt att mötas det också.

Det går att närma sig försiktigt.

Det går att inte vilja lyssna.

Det går att mötas.

Hur som helst, att träffa andra människor är utvecklande. Att träffa människor från olika förhållanden och bakgrund är nödvändigt för att få perspektiv på livet. Men hur gör man det om man inte har råd att resa? Om man inte kan ta sig utanför villaförorten eller höghusområdet hur lätt som helst?
Skulle du få möjlighet att prata med ett barn som spelar onlinespel eller rör sig på nätet i största allmänhet, skulle du få höra berättelser om olika möten. Bra som dåliga. De är värda att lyssna på. Och jobbar du inom skola skulle du kunna få till möten mellan elever i vitt skilda delar av Sverige och världen. Du har möjlighet att göra det.

Välkommen att titta i de olika kategorierna här på bloggen för att hitta vägar för samarbete. Eller kom med tips – uppskattar om du vill använda kommentarsfältet som en mötesplats!

Share

Ord till min dotter

– Jag är cool och snygg!!

Dottern står framför spegeln och tittar på spegelbilden som visar en 5-åring i fotbollskläder med tofsar i håret. Hon är glad och strålar mot sig själv.

– Jag är verkligen cool och snygg!!

Mina ord till dig, min dotter, måste därför tyvärr bli:

Kära dotter!
Om du är lycklig över något, glad över det du åstadkommit, förväntansfull över vad som ska komma – uttala det inte.

Kära dotter, jag ska läsa litteratur för dig om dem som i svunna tider har fått stå tillbaka. Litteratur som stämmer in även idag. Om människor som inte ska tro att de är något.

Så lilla barn, jag älskar dig för mycket för att du ska gå in i Webb 3.0-samhället utan att veta spelreglerna. Du har alla möjligheter att ta dig ton, påverka, dela och kommunicera. Kvinnor använder sociala medier som aldrig förr. De tysta flickorna som höll sig till skolans spelregler om att snällt räcka upp handen och vänta på att få svara, de provar nu att själva ge sig talutrymme. Det finns tysta pojkar som också tar sig fram på ett annat sätt tack vare sociala medier. Det är bra.
Men akta dig. Webb 3.0-samhället och Sverige är inte synkade. Vi klipper med ögonfransarna och handlar i det tysta. Vi står inte framför spegeln i hallen och säger högt och tydligt: ”Jag är cool och snygg!!” Vi stänger badrumsdörren om oss, låser och viskar sedan fram det. Knappt hörbart.

Det är så vi gör. Men är det bra?

Sir Ken Robinsson säger att det inte är evolution av gamla skeenden vi ska syssla med i skolan utan revolution. R-e-v-o-l-u-t-i-o-n. Det smakar främmande. Det smakar viktigt.

Kära dotter,
Du ska få blomma ut. Du ska se dig själv i ögonen i spegeln och du ska få uttala vilka uppmuntrande ord du vill. Om du vill prova att uttala tankar högt så andra hör – fine. Bra. Jag ska stötta dig.
Du förstår, mamma ska lyssna på punk ikväll. Green Day på Ullevi. Punk, min dotter. Det handlar om revolution!

Det handlar om ditt liv.

Share

Från Bloggy till P1 till WoW till skolan

Igår kväll gick det ut en fråga på Bloggy från Karina Adelsköld (Lilla gumman). Hon skulle prata WoW i P1 och undrade vad folk hade för tankar om hur social man egentligen är i online-spel och om man knyter kontakter där. Snart ramlade svaren in (Nedan syns en del av dem) och idag lästes några av dem upp i programmet.

Det är det här jag är så fascinerad av: Att man kan kasta sig in i ett samtal på nätet och påverka på ett helt annat sätt än man kunde förr. Kreti och Pleti kommer till tals. Det kan skrämma vissa, men jag tror att det är bra. Dumheter faller till marken – bra saker överlever.

Här kan ni förresten höra programmet. Börja si så där 17 minuter in, så hamnar ni i det när det har kommit igång ordentligt. En grej de tar upp är den sociala biten av spelandet. En annan är föräldraengagmanget – det obefintliga och det befintliga. En av debattörerna har dragit igång en sajt för föräldrar som vill bli mer insatta i WoW och som hittas här. Gå in och ta kontakt om det kan vara något för dig.

Jag var på en föreläsning för lärare idag. En väldigt bra och givande sådan om mål och bedömning. Om hur man som lärare kan behöva ändra sin undervisning efter vad eleverna visar sig behöva. Om hur elever behöver känna engagemang för att kunna lära sig långsiktigt. Om hur vi behöver knyta an till elevernas vardag. Om att vi har en hel del att lära från spelutvecklare som har koll på den proximala utvecklingszonen, som ligger en liten bit ovanför det vi kan och där vi kan lära oss lite mer än vad vi kan idag. Att vi precis som i spel kan lockas att gå vidare om vi känner att det är viktigt. Att vissa spel kanske har en plats i skolan. Detta rev ner en del skrattsalvor från åhörarna. Va? Lära av spel? Ta in spel i skolan? Just där skrattade inte jag. Kanske borde jag ha gjort det. Kanske borde jag inte ha nickat uppskattande? Men jag är bara en vanlig människa. En liten människa som vill undersöka möjligheter. Och som fascineras av utvecklingen som sker runt omkring oss alldeles, alldeles nära.

Share