Taggarkiv: Facebook

Fakebook på ClassTools

Påhittade statusuppdateringar för historiska personer är något jag har skrivit om tidigare. Men inte förrän nu har jag hittat ett enkelt sätt att själv kunna berätta vad en historisk person skulle kunna ha sagt. Eller en fejkad person som Kapten Krok. Jag gjorde ett försök på Fakebook på ClassTools:

Bilderna kom fram automatiskt. Jag hade kunnat välja egna, men lät programmet göra det åt mig.

Varför skulle man kunna vilja använda det här i skolan?

Kanske för att det är ett sätt att tänka i andra banor kring en person. Vad skulle den ha sagt i en viss situation? Vem skulle ha svarat? Vem skulle ha gjort tummen upp? Det sätter igång fantasin. Därför. I ett sammanhang. För att det är roligt.

Och för att roligt är bra.

Share

Lär känna lärarinnan Albertina Andersson

Lärrarinnan Albertina Andersson arbetade som lärarinna i Vilhelmina socken 1885–1922. Hennes dagbok finns bevarad från 1912-1932. Om hon hade använt facebook kunde det ha sett ut så här:

Kanske hade hon inte varit så ensam om hon haft vänner via facebook. Någon kunde i så fall ha gratulerat henne på 50-årsdagen. När hon fyllde år var det ingen som visste om det och så satt hon där i sin ensamhet. Trist. Men så var det.

Vi kan förfasa oss över hur man vräker ur sig statusuppdateringar hela tiden. Men jag tror på det goda i dessa uppdateringar. Att få veta att någon viker tvätt, att en annan åker och handlar och att en tredje är på en underbar resa i Söderhavet gör att jag får en bättre bild. Av andra. Låt vara att det är den bild de vill att jag ska ha av dem. Vem säger att den bild jag annars gör mig av dem är mer sann?

Därför är det ganska roligt att läsa om Albertina via facebook. Hennes anteckningar är på riktigt, bara det att de skrevs i en annan tid.

Det finns andra fejkade historiska personer på facebook. Jag kommer bara inte ihåg vilka de är. Någon som vet? Att redovisa historiska personers tankar via statusuppdateringar har en del provat i skolan. Ett annat sätt att närma sig en uppgift. Och kanske ett sätt som kan få oss att förstå lite bättre. Att sätta oss in i någon annans tankar.

Share

Mitt stora vida hjälpande nätverk

Jag fick hjälp ikväll.

Inte från någon i min familj, inte från någon där jag bor utan från en i Skåne och en i Stockholm. Långt bort. Och ändå nära. Jag ville ha en hand på min profilbild som visar att jag ogillar rasism och utanförskap. En ”Vi gillar olika”-hand.

Det gick inte. Den hamnade liksom inte på själva profilbilden. (När skärmbilden nedan togs hade den dykt upp, men ni får tänka bort den).

.

Åsa och Pernilla ryckte ut på två röda sekunder och hjälpte mig med tips. Och när jag klickade mig in bland mina profilbilder dök Åsa upp där också.

”Denna bilden alltså. Kolla precis till höger om den här kommentaren. Skapa profilbild.”

Jag tackar och tar emot. Mitt nätverk av pedagoger, vänner och annat löst folk är stort tack vare facebook, twitter, bloggar och andra kanaler. De underlättar mitt liv, sparar tid och ger mig input från så många fler än jag annars hade kommit i kontakt med. Olika människor.

Jag gillar olika.

Share

Alla dessa sociala medier

Alla dessa sociala medier – kan det vá nåt?

Dr. P.O förklarar vad som är skillnaden mellan Linkedin, Facebook och Twitter. Det gör han väldigt pedagogiskt och bra, så läs hans inlägg för att få veta mer.

För övrigt gillar jag hans blogg väldigt mycket. En twittrande doktor i logistik som skriver vaket om skolfrågor och annat intressant. En av dem som jag får ut mest av på Twitter just nu. Följ honom!

Som en del gamla läsare kanske har lagt märke till, uppdaterar jag inte bloggen lika ofta nu som förr. Det beror på att jag förutom mitt vanliga IT-pedagogjobb har fått en del andra åtaganden, men också på att jag kommunicerar mer via Twitter istället. Ibland vill man formulera sig längre och då är bloggen bra, men ibland vill man koncentrera sig till 140 tecken och då är Twitter bra. Där får man lättare igång en dialog än på en blogg, där man ibland kan känna att folk gärna läser men inte säger något tillbaka. Vilket de är i sin fulla rätt att göra. Så klart.

Äntligen har jag upptäckt hur jag vill använda Twitter. Jag samtalar med andra, inte bara pedagoger, om allt mellan himmel och jord. Vi skämtar, pratar strunt och ibland dödligt allvar. Tips om bra artiklar kommer också ibland. Jag vill inte vara en RT-maskin som bara prånglar ut vad andra skriver. Inte heller vill jag bara prata skola. Jag vill prata om det världen pratar om. Skolan blir annars så lätt en egen ö mitt i världen med sina egna idéer utan fast förankring.
Jag vill se vad IT-nördar, journalister, kreti och pleti pratar om. För att skaffa mig koll. Hur funkar sociala medier i livet? Jag vill vara med och se hur folk skaffar sig jobb via Twitter, hur de får värdefulla kontakter och hur de samspelar.
Jag vill särskilt följa politiker nu inför valet för att se hur de handskas med verktyget. Basunerar de bara ut sitt budskap eller lyssnar de in? Hur kommunicerar de? Gudrun Schyman har fattat galoppen, andra politiker trevar sig fram.

Därför kommer jag fortsätta skriva en väldig blandning av livets alla diskussionsämnen på Twitter framöver. Den som vill följa mig är välkommen, den som inte vill behöver inte. Det är så Twitter fungerar.

Share