Barnen hade mottagare av sina arbeten utanför skolan och upplevde arbetet meningsfullt.

Så berättade Birgitta Allklev och Lisbeth Lindvall om projektet Listiga Räven som genomfördes i en klass i Rinkeby åren 1995-1998. Man lät barnen välja skönlitteratur och faktatexter, läroböcker användes inte alls förutom en del i matematik. Barnen fick bra allmänbildning samtidigt fick de ett rikt ordförråd. Det var till och med så att när projektklassen deltog i två stora tester i svenska och matematik tillsammans med nästan 7000 andra tredjeklassare, fick de betydligt bättre resultat än övriga klasser. I Listiga Räven-klassen fanns bara barn med invandrarbakgrund. Det ni!

Det här var före datorernas stora intåg i skolan. Det här var när det var stort att ställa ut arbeten på biblioteket. Barnen fick växa inombords när de kände att de uppgifter de gjorde i skolan kom andra till del.

Och då tänker jag så här: Vad kan vi dra för nytta av att gräva i Listiga Räven-projektet som genomfördes för så länge sedan?

Massor.

Bland annat det de mer kom fram till, nämligen att språket ska användas för kommunikation och alltid ha en mening, därför måste det användas i alla sammanhang.

Och då tänker jag, nu när vi har internet ett musklick bort, då måste vi kunna dra nytta av dess fördelar; kommunikation, att få respons från människor utanför skolan eller bibliotekets väggar, att känna att det man gör är viktigt för någon annan, att kunna dra nytta av vad andra bidrar med och bygga vidare på det.

Lärarna i projektet kom också fram till att man fick ett bra arbete i klassen när man insåg att läsning och skrivning är inte något isolerat som bara tillhör svenskämnet. Att det genomsyrar allt.
Det här har man pratat mycket om när det gäller elever som har svenska som andraspråk. Hur alla lärare måste vara involverade i att hjälpa till att utveckla språket hos eleverna. Våra elever med invandrarbakgrund hamnar i bland i skymundan i skolan. Ibland ses som de allt för mycket bara som de där som inte kan. Istället för att se till vad de faktiskt kan och utveckla det. Om man hela tiden relaterar till målspåråket svenska och inte till det interimspråk de använder sig av för att sedan kunna ta sig i mål, riskerar man att få dem att alltid se sina brister och inte växa med gott självförtroende. För självförtroende behövs när man ska ge sig i kast med nya uppgifter.
Jag tror att dessa elever kan växa med den whole language-metod som utvecklades av Mary Clay, Nya Zeeland, och som användes i Listiga Räven. Nu 15 år senare har vi ett helt annat spektra av vad man kan hitta att läsa och var man kan publicera sina arbeten. Skönlitteratur i bokform och på nätet, olika slags texter och berikande ord – de finns. De finns mitt framför näsan. Där.

Det fungerade i början av 90-talet. Det fungerar nu. Kanske kan vi som jobbar i skolan dra nytta av andras lyckade projekt och bygga vidare på det. Även om det skedde för 15 år sedan. Lyckade projekt får inte falla i glömska, de ska utmanas och byggas vidare.

Visst är det en spännande tid vi lever i?

Vill du läsa mer om Listiga Räven kan du gör det här. Där kan du också läsa om att  en av grundstenarna i undervisningen är att ha höga förväntningar på barnen och en positiv attityd till lärandet. Jag tar till mig även det.