Taggarkiv: unconference

Webcoast 2012 – en knytkonferens där man delar med sig

Just nu pågår knytkonferensen Webcoast i Göteborg. En knytkonferens, eller unconference, innebär att människor delar med sig av sina kunskaper. Det finns inga inhyrda talare, utan den som vill dela, den delar. Jag har skrivit om det förut här och här om du vill veta mer. Knytkonferenser behöver inte vara gratis, lokaler och mat brukar kosta, och kostar det ingenting så är det alltid någon som betalar någonstans i form av sponsring. Ingenting är någonsin gratis. Men de som delar med sig och de som arrangerar får inga pengar för sitt jobb.

Terese Raymond och jag pratade spelifiering utifrån det projekt Terese samordnar och leder med medel från .SE och där jag och flera andra ingår. Spelifiering innebär inte att vi automatiskt ska slänga in en massa spel i skolan, även om det visst finns spel som kan användas, utan det handlar om att dra nytta av de mekaniskmer som finns i spel. Eller att undvika de mekanismer som inte är så lyckade att använda. Du kan se vad vi pratade om här:

Samt här:

Läs gärna mer om projektet här.

Jag brukar försöka sprida information om knytkonferenser som Sweden Social Web Camp (SSWC) och Webcoast till folk även inom skolan. Detta för att jag själv tycker att det ger så otroligt mycket att prata lärande med människor som arbetar inom andra områden och som kan berika hur jag tänker. Kanske att någon av alla dem som åker på stora skolkonferenser år efter år kan vilja hitta något annat någon gång? Man kanske längtar efter just det.
När jag twittrade ut: ”Reflektion från #webcoast : Vad bra om fler från skolan var här. Fruktbart menar jag. Vet att det är helg o att man betalar själv, men ändå.” önskade jag nämligen att folk skulle bli nyfikna och undersöka om Webcoast eller SSWC eller liknande kan vara något inför ett annat år. Ganska snart kom ett lagom surt svar: ”Säkert. Men jag har aldrig hört talas om det. Har inbjudan gått ut till oss som arb i skolan? Platsar vux. utbildare?”

Och någon som undrade vem som skulle ta hand om hans fotbollslag om han kom.

Nej, knytkonferenser skickas inte ut till skolor via broschyrer eller mejl. Arrangörerna jobbar gratis och har sällan pengar att trycka sådant eller göra massutskick på egen hand. Det är därför det sprids i sociala nätverk. Om man missar informationen så är det tråkigt, men då kanske man inte ska bli förnärmad utan se det som att ”Det hade jag ingen aning om! Vad spännande att ta reda på mer, nu när jag har fått nys om saken!” Bara en tanke. Eller så har man inte behov av att träffas i sådana sammanhang. Ingen fara.

Själv kunde jag bara vara med en dag av tre på Webcoast. Jag hade inget fotbollslag att ta hand om, men väl än hel massa andra grejer. Så är livet. Och jag väljer att titta på solen som nu skiner, vara glad över alla de människor som berikade mig i går på knytkonferensen och mina barn som kommer att fylla min dag i dag med en hel massa saker. Nästa år kanske jag inte kan åka på Webcoast, vem vet. Världen går inte under om jag väljer något annat. Men jag fortsätter hoppas att några fler från skolan kommer dit och blandar och ger ihop med övriga deltagare. Det är en önskan som jag vågar skriva så där försiktigt i hopp om att inte kränka någon som läser mina tankar. Vet man om det så är det lite lättare att kunna anmäla sig.

Ha en bra dag idag, även om solen inte skiner just där du är! Du kan göra världen vackrare bara genom att komma med en idé eller en hälsning till någon i din närhet. Svårare behöver det inte vara.

 

 

Share

Andra sätt att dela med sig – här om iPads och lärande

I fredags ordnades en nationell unconference, eller knytkonferens, om iPads och lärande i Nacka stadshus. Behovet att få träffas och prata pedagogiska tankar runt detta relativt nya verktyg hade visat sig finnas.

Jag har pratat unconference förr och önskat få in detta även bland pedagoger. I planerandet av denna icke-konferens tillsammans med Nackafolket Lena Gällhagen och Sandra Wissting samt Södertäljefolket Ulrika Jonson och Malin Fölster kom tankarna från SSWC och Webcoast väl till pass. Man lär av andra sammanhang. Och man kan få lära mer av andra i trevliga sammanhang. Man kan få skratta ihop. Inte bara sätta sig och konsumera som man kanske gör under en vanlig konferensdag. Unconferenses involverar i högsta grad deltagarna. Förhoppningen är att denna dela-kultur även kan spridas till arbetslag och mindre sammanhang där pedagoger dagligen träffar varandra.

Filmen nedan får visa glimtar från dagen och hur en unconference kan gå till.

Snart kan du läsa mer i Datorn i utbildningen som gjorde reportage. Men redan nu kan du  få en glimt av träffen i Nacka Värmdö Posten.

Vi uppmanade deltagarna att själva dokumentera och twittra under #paddagogik under dagen. En del använde webb-tv-tjänsten Bambuser. När man skriver samma hashtag (#) i rubrikraden i Bambuser samlas alla klipp på ett ställe. Där går det lätt att i efterhand leta fram de olika klippen. Glöm bara inte att man måste bestämma sig för versal eller gemen i början av ordet, annars hamnar klippen under olika länkar. På Bambuser hittar du klippen under #paddagogik.

Tack alla som gjorde dagen till vad den blev!

Du som vill uppleva en unconference där både skolfolk, webbfolk och andra folk träffas under en helg under roliga former (vilket är viktigt i knytkonferenstanken), kan gör det på Webcoast i Göteborg den 16-18 mars. I så fall ses vi!
Eller så kan vi ses på Learning is the Shit i Ronneby brunnspark den 17-19 juni i år. Det kommer att bli väldigt annorlunda och oerhört bra! 

Share

Webcoast vill ha dig

Webcoast. Va e de?

Det är något som är på gång att bli. En unconference i Göteborg på Lindholmen Science Park helgen den 18-20 mars 2011. Äntligen! Jag har tidigare skrivit om Sweden Social Web Camp som har hållits två år på Tjärö i Blekinge. Det har varit magert med liknande evenemang i Göteborg. Men nu ändras det.

Det hela började med den här tweeten på Twitter:

Och sedan nappade folk till höger och vänster. Arbetsmöten, sponsorfixande – det är mycket som ska roddas iland. För att vi som möts på webben ska kunna mötas öga mot öga. Det jag gillar med den här unconferencen är att alla kan mötas utan att man måste vara från skolan eller reklambranschen eller något annat. Alla får va mé. Jag gillar TeachMeet som brukar ordnas i samband med konferenser för skolfolk, men det här är något annat. Ännu mer opretentiöst, om man så vill. Det går inte ut på att ett fåtal ska ställa sig upp och berätta något på kort tid, det handlar om att man bestämmer ämnen på plats och träffas för att diskutera dem och utveckla något. Knyta kontakter. Flera nya projekt brukar födas på sådana unconferences. Det jag helst skulle vilja brodera in på en bonad, om jag var tvungen att välja något, är Världen i skolan, skolan i världen. Och på en sådan här unconference kan skolan och resten av världen mötas.

Jag önskar att vi inom skolan hittar utanför våra vanliga samtalsvägar. Att vi pratar iPad- och Androidinnehåll med folk från branschen. För att få ihop världarna. Att vi pratar lärande med folk som ser saker ur andra synvinklar. Att vi pratar om allt mellan himmel och jord. För att vi ska veta vad som händer med lärandet sedan eleverna lämnat skolan och för att de som står utanför skolan ska få vara delaktiga i vad vi gör där.

Så här såg The Grid, tavlan där man skrev upp vad man hade på hjärtat, ut på Sweden Social Web Camp på Tjärö 2009:

Det skönaste med sådana tillställningar är att man inte behöver gå och tuppa sig. En skön blandning av alla möjliga typer. Där alla är inställda på att vara med och inte bara bli serverade. Inte gnälla sig igenom dagarna utan se till att det blir bra bara genom att vara med.

Utdrag från Webcosts sajt:

Det är alltså du som gör Webcoast. Du och andra kloka, nyfikna människor som arbetar, leker och umgås på webben varje dag. Ni anar nog inte hur mycket ni har att erbjuda varandra. Massor. Vad skulle du vilja prata om på Webcoast?

Jag tror skolan har mycket att lära av att delta i det som formas inför framtiden där. Inte bara prata framtidens lärande med dem som är likasinnade på alla plan. Det behövs också, men inte bara.

Så vad säger du – kommer du våga anmäla dig? Jag hoppas jag ska kunna ta mig dit. Och du, jag är inget teknikfreak. Jag bara längtar efter de goda samtalen. Vi kan väl höras om det?

Share

Mer UNconferences åt folket!

Imorgon drar Sweden Social Web Camp, SSWC, igång. Precis som förra året håller man till på ön Tjärö i Blekinge.

Där kommer folk umgås, prata, utbyta tankar och idéer och sedan lämna ön en aning rikare på livet. Det alla har gemensamt är att de tycker webben är en bra grej. För bara ett par timmar sedan la Kristin Heinonen och Tomas Wennström ut en kort film om hur denna UNconference går till. Alltså hur deltagarna själva bestämmer vad man ska prata om. Det gör man i The Grid i stora tältet:

Folk vill prata och diskutera, inte bara sitta och lyssna på timmeslånga föreläsningar. Det senare kan man ibland lika gärna göra i soffan hemma framför YouTube.
Jag önskar att vi kan få till samma konfrenslösningar för skolan. En riktig mötesplats där man skriver upp sig i en grid. En mötesplats där man får träffa alla man pratat med i bloggar och på Twitter. Få prata vidare med varandra och sedan fortsätta att hålla kontakten via webben.
På senare tid har det dykt upp TeachMeet-träffar. Det är ett bra steg på vägen, eftersom folk får dela med sig av sina idéer under enkla former. Men det är fortfarande envägskommunikation. Jag önskar mer UNconferences åt folket!

I filmen nedan finns lite av min upplevelse från förra årets SSWC. Mycket får, sol och kärlek. I år följer jag alla som är där på avstånd. Mycket kärlek till er!

Uppdaterat: Anders Mildner på SvD skriver om UNconferens-företeelsen och vad det kan göra för att förbättra arbetsinsatsen på jobbet. Spännande läsning.

Share

Dagens lärande i unconference-stuk?

Årets Framtidens Lärande är slut.

Jag lämnar med samma känsla som jag brukar ha efter en konferens – det är mötena som är de viktiga, samtalen mellan nyfikna lärande människor. Föreläsningarna skulle man kunna se på YouTube.

Richard Gatarski spånade kring det när vi träffades över en bit mat tillsammans med några andra en av kvällarna. Varför måste man alltid ha ett program för att träffas? För att spåna och kläcka idéer? Jag gillar den unconference som vi hade på SSWC en helg förra sommaren på en ö i Bleking befolkades av folk som ville prata webb och bara umgås. Folk satte upp lappar om vad man ville prata om och så träffades man under en ek eller bakom en sten. Lätt och otroligt kreativt.

Lite av det kunde man uppleva på det TeachMeet som ordnades – den största behållningen med vistelsen i Stockholm förutom de informella samtalen. TeachMeet-grejen skulle kunna utvecklas ännu mer mot unconference-hållet. Hmm, en tanke.

En annan stor behållning var Webbstjärnans prisutdelning. Läs mer om den på en annan blogg där jag skrivit om det.

Och så var behållningen (jag blir visst aldrig klar med uppräknandet) att kampera ihop med Öpedagogen i Anne-Maries lägenhet. Vänner som mötts på nätet som blivit nära vänner. Som pratar och pratar utan att vilja bräcka varandra. Som delar och uppmuntrar. Verkliga vänner.

Share