Jag tittar och förundras trots att jag har upplevt det förut – ett barns bildspråksutveckling. Det är lika fascinerande att få vara åskådare varje gång. Först kommer strecken, cirklarna och så huvudfotingarna.
Så blir bilderna mer detaljerade och huvudfotingarna får kropp.
Samma förundran och spänning är det när barnen börjar förstå skriftspråket. Kommunikation med streck. Och att se glädjen hos barnet när det den vill kommunicera blir förstått. Jag är i första hand ingen undervisande mamma, undervisningen överlåter jag med varm hand till barnens kompetenta lärare, men jag ser nog ganska snabbt var i utvecklingen mina barn befinner sig och kan lotsa dem vidare. För barnen lär sig när de märker att det de gör är viktigt och har en mening. Så resonerar jag.
I somras hade killarna besök av en amerikansk kille i deras ålder. De pratade och lärde sig en hel massa nya ord. Regniga dagar spelade de en del Wii. 9-åringen berättade att han hade lärt killen hur spelet fungerade. Jag, som är en frågvis mamma, undrade hur han hade förklarat. 9-åringen sa:
“Jag sa bara :You press the button and if you want to go to the left you…”
“Va?” sa jag. “Kan du säga det?”
9-åringen tittade oförstående på mig så som han gör ibland:
”Ja, vadå då?”
Och det är klart. Han stöter på engelska varje dag, i manualer, i sitt Nintendo DS och lite varstans. Han är inte ovanlig. Barn i hans ålder kan så mycket mer engelska än vad barn i samma ålder kunde när jag växte upp, det är jag övertygad om. Själv lärde jag mig ”It´s a pig” i hans ålder i skolan och det var ungefär det jag kunde. Jag har träffat på lärare som tycker att barn idag visserligen kan mycket engelska, men det är ju fel sorts engelska – inte den vi använder i skolan. Jag ser ut som en fågelholk. Fel sorts engelska? Den engelska man använder för att kommunicera med barn i andra delar av världen om sådant som angår barnen kan väl inte vara fel? Jag har sällan haft användning för ”It´s a pig” även om jag ser nyttan med att kunna både ”It´s” och ”pig”. Fast, funderar jag vidare, ges man möjlighet att som barn få kommunicera med andra barn i andra delar av världen? Möjliggör vi lärare sådana möten. Med nätet har vi alla möjligheter i världen.
Att studera hur barn lär sig är bland det mest spännande jag vet. Och att omvärdera vad jag vet kan vara smärtsamt men, oj, så nödvändigt. Det var några tankar en söndagskväll i september i början av en termin full av möjligheter.
Ja, visst är det förunderligt..och visst slutar man aldrig att förundras över hur de utvecklas. Mini som är betydligt yngre än sina systrar följer egentligen samma utvecklingschema som de gjorde, men jag kan inte låta bli att förundras. Jag minna hur jag riktigt njöt av hennes första huvudfoting…när hon började göra hår och ögonfransar på sina gubbar osv. Det känns som om hon är helt unik när hon presterar precis samma sak som henner två äldre systrar också presterat. Konstigt egentligen att man känner så. Men det är verkligen fantastiskt att se en människa utvecklas…fantastiskt att få delta och påverka denna utveckling.
Å, coola 9-åringen! Hejja hejja!
Glad att jag hittat din blogg. Ska definitivt läsa mer.
Apropå inlägget om barns utveckling, så ser jag verkligen fram emot sonens ytterligare framsteg. Han är drygt 2 år nu och varje dag är spännande. 🙂
Minns dotterns (snart 13 år nu) första egenhändigt ihopknåpade lapp till mig. Då var hon kanske 7 år.
Vi hade haft någon dispyt och på köksbordet fann jag en papperslapp med orden ”FULMAMMA”.
En sån lapp kan man inte bli arg över. Jag blev bubblande glad istället. Vi var ju faktiskt osams så hon fick tycka så om mig.
Men vad fantastisk att hon fått ner det på papper. Och ett sammansatt ord också. Ingen särskrivning där inte! 😀
Klart att du har kreativa och begåvade barn, du har ju marrinerat dom en lustfylld och bejakande miljö sedan de låg i din mage!
Angående tokiga pedagoger så har jag fått skit för att jag har lärt mina elever för mycket engelska! Trodde inte att det var möjligt men det var den dagens sanning 😉
Kram på dig!
Marie, ja visst är det! Och varje barn är ju faktiskt unikt och ändå följer de i stort sett samma mönster. Jag fattar inte och fattar ändå.
Ozzy, ganska cool, ja. Det är bara förnamnet…
A, underbart med en sådan lapp! Spara!!! Själv har jag en lapp där det står ”Ekelpota” och som jag gav till min syster. För längsen alltså.
Nestor, är du uppe och hoppar?! Jag antar att du marinerar bebisen i din mage för fullt!
Menar du att du har lärt dina elever för mycket engelska? Hur vågar du? Att du inte skäms! Tänk om det klarar sig bra i livet nu? Vill du verkligen ta ansvar för det?
Nä, jag skojar. Är mer som en fågelholk igen.
Puss och kram, Anne-Marie