Mikrobloggar börjar bli ett begrepp – men vad är det egentligen? The real Mymlan reder ut det alldeles ypperligt, därför skickar jag alla vetgiriga till hennes blogg. Hon förklarar också skillnaden mellan mikrobloggarna Jaiku, Twitter och Bloggy.
För er som inte vill ha den fulla utläggningen som ni hittar där, kan jag berätta att det hela handlar om att blogga kort, ungefär som när man skriver en statusuppdatering på Facebook. Och jag älskar dessa stausuppdateringar – det är liksom det som är hjärtat i allt: Pelle äter soppa, Annika Lantz (Jo, hon finns på Bloggy) rapporterar direkt från P3 Guld, Anna har magknip – stort och smått blandas.
Men nu lite mer om Bloggy. Det är en ganska nystartad mikrobloggstjänst som har sikte på att bli störst i Sverige.
Man kan lägga in rss-flöde från sin mikroblogg i sin vanliga blogg, så som jag har gjort i widgeten här bredvid. På samma sätt kan man göra inställningar så att blogginlägget här hamnar med klickbar länk i Bloggy.
Eftersom man bara skriver korta inlägg, typ statusuppdateringar, i sin mikroblogg, kan man vilja få in dem i sin Facebookstatus. Bekvämt och bra. Det är ganska smidigt att mikroblogga med sms från mobilen till, i mitt fall, Bloggy och så rasslar det till och hamnar även i min Facebookstatus. Telefonnumret hittar man under Inställningar/ Mobilt i Bloggy.
Så här går det till om jag vill ha inlägget från Bloggy in i Facebook:
- Först måste jag starta ett konto även på Twitter.
- I inställningarna i Bloggy skriver jag in det användarnamn och lösenord jag har på Twitter, så rasslar inlägget in dit.
- På Facebook hämtar jag applikationen Twitter, som tillåter Facebook att hämta information från just Twitter.
Det var det hela tror jag. Kan det vara något för dig?
Det är smidigt, helt klart. Men ibland känns det nästan genant att kabla ut samma meddelande till alla sina onlineställen. Jag menar, det är en sak om man skickar ”Ska just hämta Nobelpriset” eller ”lunch med Barack”. Men mina små pip, vanligen i stil med ”städar på skrivbordet” eller ”tänker på döden” – är det inte lite övermaga att tro att alla mina kontakter vill veta det överallt? Eller jag vet inte.
PS Jag gör intressanta saker ibland! Men då handlar det ofta om sånt som är jobbrelaterat så att jag inte får skriva om det, eller om familjen och då får jag inte skriva heller. Jag kanske borde skaffa en ny, hemlig identitet där jag skriver om ALLT, under pseudonymen Bo Palsternack.
Precis vad jag behövde, nu ska jag komma igång med kopplingarna mellan. Strålande, och tack!
/Christina
Anna, du har en poäng där, helt klart. Fast jag gillar samtidigt det där vardagliga om mina cybervänner. Blogga under pseudonym har jag gjort – och blivit avslöjad. Fallet blir så mycket större då.
IT-Christina, det var fakriskt du som gav mig en spark i baken att skriva inlägget om hur man gör, men det vet du nog inte om. 😉
Oj, det kan det absolut vara men jag fattar ingenting – hahaha…. Får läsa fler gånger och se om jag kanske kan förstå. Kanske beror det på att det är lördag och att jag är ledig – hmmm… I´m busted!!!!
Okej, då ska jag titta på om detta är ngt för mig, jag har inte orkat sätta mig in i detta tidigare.
Öpedagogen, det kan bero på att det är lördag eller på att jag förklarar crappy. 😉
Marie, jaaaa hamna på Bloggy du med! Och dra med dig Öpedagogen!
Hmmm – skriver du på uppdrag av DN eller?? I dagens Ekonomidel, på en helsida skrivs det om bloggy.se. Rubriken lyder ”Glöm långlboggen – en mening räcker”. Jag undrar hur mycket arvode du fick för ditt inlägg här på din blogg? Ska genast kolla med DN:s lönelista- hahaha .. och ja självklart ska jag fördjupa mig i detta och skaffa mig en mikroblogg – ska bara kolla i agendan och se när jag har tid – det är mycket nu.
Öpedagogen, jag läste just artikeln på DN och skulle sätta mig och skriva om det nu… Och så har du hittat samma sak. 🙂 Skoj! Ja, de får gärna betala en nätt liten summa – hör de av sig ska de få mina kontouppgifter!
Ta´t lugnt förresten. Mikrobloggen spinger inte ifrån dig!