Japp, vi provar Twitter i det nätverk jag håller i i min kommun. Bland annat. Och tycker olika. Vissa lärare trevar, medan andra kastar sig in i allt det nya.
Jag tror att vi lärare måste ta reda på vilka kanaler som finns och lära oss att kanalerna ändras, att de ser annorlunda ut om ett tag och att det inte är farligt att prova.

Alldeles nyss skrev jag en tweet om att jag var smått orolig att Bambuser (webbtv där man filmar själv eller kollar andras produktioner) skulle börja ta betalt av en liten småanvändare som mig. Det ryktades om det i Computer Sweden. Och alldeles nyss fick jag ett svarstweet från en av grundarna om att de inte alls skulle göra det. Bara så där.

Samma sak när jag hade problem med inloggningen på mitt konto på Pusha. Efter ett tweet om det svarade Pushas grundare och tog reda på vad som var problemet.

Vi pratar med varandra över nätet på ett sätt som vi inte hade gjort annars. Jag hade inte letat upp mejladressen och författat ett meddelande. Jag hade inte ringt. Vi kommunicerade via en smidigare väg.
Och jag gillar det! Jag gillar småpratet, lika väl som allvarspratet. Jag gillar att utforska nya vägar att påverka.
Och jag tror att lärare måste känna till dessa vägar. Det är inte bara insändare som gäller om man vill komma till tals. Det finns andra sätt.

Kan vi välja att inte ta reda på vilka?