När jag satt ouppkopplad på tåget igår, ångrade jag nästan att jag hade skrivit att vi bloggare hade suttit och pratat pedagogik in på småtimmarna. Det låter ju inte klokt! Tråkigt och insnöat. Men när jag tänkte på hur vi bitvis hade skrattat så vi tjöt, så bestämde jag mig för att låta det få stå kvar. Så. Det är kvar.
Ett annat bloggprat hade jag på perrongen i Hornstull med Raz, en bloggare som jag aldrig tidigare hade träffat. Han mejlade och undrade om han fick lämna ett paket när jag ändå var i stan. Spooky… Men det skulle vara stort och lätt, så det borde inte innehålla knark. Eller? Nu ska jag förklara hur jag kunde gå med på en så farlig träff. Han och hans flickvän känner min man via sina bloggar och har träffats. Alltså inte så farligt. Men visst lät det så från början! Precis vad jag ville. Hur som helst, Raz tåg kom farandes…
…och så överlämnade han det. Ett paket som såg ut att innehålla en tavla. Han visade ett kort på den eftersom den var inslagen och skulle ges till min man och den föreställde, tada, David Copperfield i Iron Maiden David Coverdale i Whitesnake (Puh, tur att jag fick rättat till namnet på honom och gruppen innan någon hann se det fatala misstaget!). Som han vet att mannen gillar. Och som han hade målat bara till honom.
Jag kunde nästan ha börjat lipa över detta. Sen satt vi där och pratade om vad bloggandet gör med oss, hur vi möter människor som vi aldrig annars skulle ha mött och hur vi får betyda något för varandra. Raz och jag, två människor som aldrig tidigare hade träffats.
Tavlan ska nu få bästa platsen i vardagsrummet. Vill du se fler tavlor av Raz, så gå in här, men skynda dig att knipa en – han säljer till när och fjärran, så den du ser kan snart vara borta. Själv ska jag nog lägga in en beställning om en tavla med Bono, eller kanske hela U2, som motiv.
Som en liten parentes, måste jag berätta något som också handlar om bloggmöten och som jag inte vet om det är sant, men som jag berättar ändå. Enligt Jonas gick Elsa ”Nätkulturer” Dunkels förbi (Jo, det är sant, för jag såg henne) det lilla gänget som satt på restaurangen och var nervösa för att träffa oss andra på After Work Fair på Skolforum. De yrade något om att inbjudan hade gått ut på Facebook och att de aldrig hade träffat oss andra. Då sa Elsa med glimten i ögat:
”Det vet ni väl att man aldrig ska träffa någon i verkligheten som man bara har träffat på nätet!”
Varpå det lilla gänget höll på att dö av hjärtslag.
Allt enligt Jonas. Blame him, not me. Men ingen dog, så inte heller det mötet var så vidare farligt.
Ni som kommit hit för att läsa om Skolforum – gå in på vår jobblogg, där jag skrev om det idag. Det blir en viss tidsbesparing för mig att inte behöva skriva samma sak två gånger och jag kan istället ägna mig åt backhoppning. Alltså Wii Fit, min nya leksak. 🙂
Jag måste säga att man blir lite rörd själv när jag läser om tavlan och Raz. Häftigt.
Visst är det spännande att träffa och lära känna nya människor på nätet – dig och din man t ex hade jag väl aldrig ”pratat” med utan bloggy!
Men skall man stämma träff med någon helt okänd är det nog bäst på ett ställe med mycket folk, en station, en skolmässa e dyl. Men så har det ju alltid varit, med eller utan nät.
”Raz” skrev på min blogg att han ätit supergod glass tillverkad ett stenkast från där jag bor. Jag var tvungen att kontra med att jag tyvärr inte kunde skicka en överraskningspresent därifrån med ”snail-mail”… Har ju hört om hans vana att skicka saker! På bloggy – var annars?
Det var jättekul att, om än kort, träffa dig. =) Kul att det blev lyckat med tavlan. Ha nu en fortsatt fin födelsedag. Jag ska iväg och rocka med brorsan nu! In flaaaaames!
IT-Christina, häftigt var ordet!
Eva, och inte hade jag träffat dig utan Bloggy, jag heller. Det är precis som du säger, att stämma träff med någon måste man alltid göra på ett bra sätt. Därför är det så viktigt att prata med eleverna om sånt och inte bara skrämma dem.
Lycka till med backhoppningen! Fantastiskt rolig present du fått 🙂
Raz, där är du ju! Japp, det blev lyckat. Hellyckat!
Malin, är det du? Som hör ihop med Raz? Ja, det är det. Har precis kollat länken. Kul!
Jag har ju mest hört om dig via din mans blogg förstås, men i häromdagen också en liten kommentar om hur du bloggade och bloggyade och allt vad det nu hette från Skolforum. Det fanns visst hos somliga önskemål om att jag, som inte ens använder msn annat än i nödfall, skulle vara lite mer som du…
Får väl jobba på det, så kanske jag också kan få ett wii fit så småningom 🙂 Backhoppning gillar jag nog bäst, fotbollsnickandet får jag inte alls kläm på – det funkar inte alls att böja sig ner när skorna kommer!
IT-mamma, du är totalt galen. Underbart! å vad jag skulle velat se dig på spaning i Stockholm.
Det är sant, vartenda ord. Och Jonas överlevde till dagen efter, för då träffade jag honom igen 🙂
Ack den Elza! Skrämmer bloggare i storstan och kräver foton på anslagstavlor. Nåväl, det senare har jag nu sett till att råda bot på. (Kolla länk via namnet.)
Och förresten – här är en Intenetskräckis till: du vet väl om att de bilder du lägger ut på Internet kan stjälas av vem som helst och hamna var som helst?
Tänkte bara säga
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!!
Och visst är det fantastiskt med människor man möter. Fast farorna finns nog där också. När man minst anar det. Så viss försiktghet kan väl alltid beaktas. Jag har haft date med Lisa på ”mitt lilla hus”. Det var helt otrroligt hur lätt vi knöt an. Kändes som att vi var gamla vänner. Häftigt!
KRAAAM!
Malin, fotbollen har jag inte provat. Ser så läskigt ut med skorna som kommer farandes ibland. Men du, jag skickar en inbjudan till Bloggy, så kan du överraska Raz där!
Åsa K, det är DU som är galen, kära vän! Sno bilder så där på stackars värnlösa barn! 🙂
Elza, vilken ära att ha dig här! Så det var sant. Jag anande det – Jonas verkar vara pålitlig. Kul att få det bekräftat!
Persilja, tack godaste du! Jag pratade om dig när jag var i Stockholm: ”Det finns en bloggare som jag absolut skulle vilja träffa och det är Persilja.” Så är det. Någon gång blir det. Kram!