Vi är på väg att göra något busigt, lilltjejen och jag. Tillsammans med Lärarinnan och hennes flicka ska vi smyga in i en skolans gympasal och om den är tom så ska vi ta fram en massa redskap och svinga oss i lianer och leka Pippi på de sju haven. För det kan man göra om man har tillgång till nyckel och kod, vilket Lärarinnan har. Lilltjejen är förväntansfull när vi vandrar den lilla biten från parkeringen till skolan.
Hon har sett till att vattenflaskan är fylld, för det ska den vara när man är på träning. När vi sedan kommer in, hjälper hon och den andra flickan till att släpa fram madrasser och rockringar och allt de kan komma på att man behöver. Så rusar de fram bland redskapen, balanserar på bommar och slår kullerbyttor med väldig fart. Lärarinnan och jag är Dunder-Karlsson och Blom varvat med lejon. Vi har skoj – alla fyra.
Sen tänker jag på hur det måste vara att vara fyra år och känna pirret i magen över att få komma till skolan en söndag i november. Att få längta dit och skutta dit. Och så tänker jag… varför måste den där längtan ta slut? Om man slutar känna att man ska få göra meningsfulla saker i skolan, hur lätt är det då att lära sig något? Om motivationen inte finns, vad är då drivkraften? Kanske måste vi lärare granska får egen individuella utvecklingsplan, vår IUP, och sätta upp mål för hur vi ska lyckas med att få eleverna att känna motivation. Inte bara försöka få eleverna att sätta upp mål och be dem att ändra sig.
Men det gör vi väl redan? Eller?
Ahh – det är ju lysande – lärarens egen IUP!!! oj – vad skulle det stå i min? Det måste jag verkligen fundera på. Kan ju vara bra att ha under medarbetarsamtalet .. Hihi vilken strålande idé …
Tycker du det? Man kanske kan ta sina mål från Lärarplanen? Men vem ska skriva den?
Där kanske du slog huvudet på spiken…(jag tänker nu på mina äldsta tjejer när de gick i högstadiet)…att motivera barn/ungdomar genom att be dem ändra på sig….och dessutom med sikte på ngt mål som de kanske inte ens tycker är betydelsefullt om det uppfylls eller ej….vem blir motiverad av sådant?
Aj då, nu såg jag att vi är 2 Marie här…mm den sista som kommenterade var alltiallon i alla fall ;-))
Å, en så härlig söndag ni haft 🙂 Apropå det där med bristande motivation – det blir ju väldigt tydligt i de åldrar jag möter på skolan. Vad jag noterat är att de mest omotiverade eleverna är fruktansvärt ovana vid att ta emot beröm för saker de lyckas med och att föräldrarna till dessa barn är fruktansvärt ovana vid att bli kontaktade när något gått bra. Men de tycker väldigt mycket om det och det går att märka en skillnad när man tragglat ett tag med detta… Säkert inte hela lösningen, men en litenliten del av den 🙂
Hm! Min kommentar som var romanlång försvann. 🙁
Kontentan var att det där med beröm är nyckelordet. Det är det magiska lösenordet.
Klaga och klanka på en som tappat motivationen är farligt. Se det lilla korn av bra som finns och satsa där.
Jag har också nyckel till en gympasal (i egenskap av baskettränare) och jippi vad vi tjuvlånar den och slänger ut madrasser och fäller ner romerska ringar. Associerade på samma sätt som du när jag läste om er lekdag. VARFÖR är skolan ”tråkig”???
Det är något som inte stämmer! Vi tyckte (väl) skolan var alldeles underbar och rolig. Eller minns man fel och minns bara det goda? VAD är det som gör att alla barn klagar och tycker skolan är tråååkig? ÄR det bara något de säger?
Åååå vilket bra – och viktigt – inlägg! På gymnasiet är det helt tok. Och som lärarstudent märker jag att så fort jag gör något roligt under lektionstid så ifrågasätts mitt syfte och om det korrelerar med kursplanen. Det viktigaste är väl att man håller uppe intresset för ämnet, först och främst? Tror det är otroligt viktigt att man vågar släppa på känslan att man måste lära eleverna något konstant.
Hej alla som har kommenterat! Ni förgyller en grå dag. Visst är det viktigt att diskutera sånt här -motivation och hur och vad och vem som ska ändra på något. Jag tror verkligen att elever lär sig när de upplever att något är både intressant och roligt. Så ofta får man göra något ”skoj” när man är klar med något annat, som en morot. Men en del straffar ut sig innan de kommer till moroten och orkar inte bry sig. Så jag vill starta med en riktigt god och saftig morot som gör att de både lär sig och vill lära sig mer.
Ursäkta detta svammel.. Jag är så urtrött och snurrig så det är inte säkert att allt detta prat om grönsaker verkar vettigt. Men jag tycker så iallafall.