Nu är det klart. Jag ska göra det.
Föreläsa alltså. För ett nätt litet gäng på 200 – 300 personer. När man kastar sig ut för ett stup kan man lika gärna göra det ordentligt. Jag vet inte om jag får avslöja detaljer eller om det bara är förmätet att tro att det skulle vara något hemligt med det hela, men mer berättar jag inte nu. Fast om ni tjatar så kan jag säga att det är i december. Lång tid kvar alltså. Och det ska handla om något som jag vet att jag kan prata länge och mycket om.
Jag är uppskruvat uppåt inför det hela. Det känns lite som om jag skulle föda barn. Så där spännande och fasansfullt. Hoppas bara att det inte känns som under krystvärkarna när jag väl är där – att man bara vill springa därifrån. Eller ropa på mamma. Men efteråt kommer det att vara såå skönt att det är över och jag kommer att vara så lättad. Hoppas jag…
En spark i baken kan vara på sin plats, tack!
Du blir lysande. Fullkomligt lysande. A-M
Anne-Marie, tack! Det var en go spark! Bara jag inte glömmer den lilla näsduken…
Vad spännande! Kan man få komma och lyssna? Första gången jag fick möjlighet att föreläsa var det inte fullt så många. Jag mådde fysikt illa innan och trodde att jag skulle kräkas. Men när jag väl stod där gick det bra.Det var en härlig känsla att alla skulle lyssna på mig och når man sedan fram och får positivt gensvar känns det naturligtvis ännu bättre.
200-300 låter som en riktigt stor samling. Nästan lite skrämmande. Som en rockkonsert!!! Det kommer säkert att gå galant! Du har ju inga problem med att prata inför andra!
Tinate, NEEEJ man kan inte få komma och lyssna! Absolut inte. Då kan jag bara tänka på att du sitter där och undra vad du tycker. Har hört att du ska prata på Fronterkonferensen. Lycka till!
Har du kommit igång att skriva inlägg efter sommaren? Ska genast kika och i så fall lägga in dig i min bloggroll.
Vad spännande med en storföreläsning! Kanske skulle tipsa min rektor om dig 🙂 Du kommer att greja det hur bra som helst – fattas bara annat. Skulle du bli för nervös så kan du ju för ditt inre visualisera hur alla åhörare sitter i mässingen framför dig 😉 Kram!
Va bra! Va skoj för dig! Hoppas att förhandling med Skolchefen gick bra 😉
Break a leg!!
säger jag bara… och utan fjärilar i magen innan så blir det ingen föreställning.
Va skall Tinate till Fronterkonferensen…
SkIT att jag missar den i år, men det är för ett gått skäl. Golf i spanien… 😉
Pippi, nu tar vi det lilla lugna. Tipsa ingen förrän vi vet hur det går…
Men det var ett bra tips jag fick av dig! Det ska jag absolut prova.
Jonas, ja då det gick bra. No problem at all. Jag ska bryta ett ben och se till att ha fjärilar i magen. Tack för tipset!
Den allra största delen av nervositeten inför att tala inför grupp beror på att man är rädd för vilket gensvar publiken kommer att ge, fick jag lära mig när jag läste retorik. Så fokusera på dem som verkar ge minsta lilla antydan om positivt gensvar redan från början (stirra dock bara inte på en eller ett par pers…), och jobba dig vidare tills hela publiken ler med dig.
Börja därför med nåt kul som gör att det blir just lite positiva reaktioner. Om inte annat kan du se till att spilla ut vattenglaset – allvarligt talat!
Läs Göran Häggs ”Praktisk retorik” om inte jag hinner skicka den till dig först. Trots den pretentiösa titeln är den en alldeles ovanligt underhållande och lättläst liten pocketbok, full med bra tips och idéer som kan användas för eget spark-i-bakande. Jag läser regelbundet igenom mitt exemplar.
Hittar du den i närmaste bokhandel så köp den utan att passera Gå!
Och förresten, tala inför grupp? Är det inte det du gör hela dagarna? Du om någon borde väl vara expert på just det. A walk in the park, mammas gata, din egen bakgård typ.
PS! Nu hittade jag boken på Bokus för nästan inga pengar alls, så nu har jag beställt den till dig. Kommer till Snusboa i Stenungsund om 3-5 arbetsdagar!
Jonathan, du är galen! Beställt till mig?! Tusen tack för din omtänksamhet! Jag ska läsa boken och inleda hela föreläsningen med ett tacktal till dig! Nej, spilla ut glaset var det, ja. Fast jag ska tacka dig på något vis. Lovar!
Det är jag som ska tacka…
Har du inte upptäckt att jag är galen förrän nu?? 😛
Jonathan, tacka mig för vad? Och galen… är du det? Verkligen? På riktigt? Galet god möjligtvis. 😉