2009. Ganska lätt att skriva ändå. 9:an sitter bredvid 0:an på tangentbordet. Kan bli bra. Man kan aldrig så noga veta.

2008 var bra. Jag har mycket att vara tacksam över: Barnen var ganska friska, jag hade ingen sjukdag och livet flöt på. Gott, ungefär som en smoothie. Vissa år är sådana, andra är det hårdare.

Förutom att vara tacksam över det ovanstående, är jag glad över de nya vänner jag fick. Ni vet sådana vänner som verkligen lyssnar och vill veta, sådana som berättar vad de själva tycker utan att klubba lyssnaren i huvudet, sådana som kan tänka sig att omvärdera vad de tycker. Dialogmänniskor. Ja, jag vet att det är fult att dela in folk i fack, men jag gör det ibland i tysthet. Monologmäniskor finns det så många av. Jag tystnar i deras närhet, tycker inte det är värt att diskutera det som inget öra fångar upp. Fast jag tror att även de kan bli en gnutta dialogmänniskor om de ger sig tid att märka när de hamnar i lyckliga situationer. Situationer där mitt eget tyckande inte är det viktigaste utan istället det tyckande som omvärderas och filas i ett uppmuntrande ”Jaha, tycker du så?! Vad spännande! Så tycker inte jag.”

Jag önskar alla ett gott år med många goda möten!