Idag fyller 9-åringen 10 år! Och därmed byter han namn till 10-åringen. Det är sådana regler som gäller på den här bloggen. Jag blir så där knepig som alla vuxna blir ibland och undrar hur åren kunde rusa iväg så snabbt. Så tänker jag tillbaka tio år i tiden, på den där kalla soliga dagen i Helsingborg när en liten, liten kille tog sitt första andetag och hela världen stannade i ett slag. Var det någon mer än jag som märkte det?
Grattis, både 10-åringen och mamman! Det ÄR för märkligt, hur världen kan fortsätta att larma och gå på runtom fast det just har skett ett mirakel. Just därför är det så bra med födelsedagar!
Jag tror nog minsann att det skalv till litegrann just då.
Oj, det var längesedan jag var och hälsade på och så hamnade jag på 10-årskalas!! Grattis, grattis 10 åringen och grattis mamma. Passa på att njut, snart tar 10-åringen körkort, skaffar pojk-/flickvänner och är mest aldrig hemma – hahaha
Tack alla gratulanter! Och tack Öpedagogen för att du tar ner mig på jorden. 😉 Menar du verkligen att sonen kommer att ge sig ut i världen? Min? Näe.
Jo visst ger han sig av – Det trodde inte jag om min son heller, men han är så smått på väg…
Suck…