– Fröken, din mage kurrar.

En liten en har smugit sig intill och lägger örat mot min mage. Jag kramar om samtidigt som jag hjälper en annan elev. Mitt i hjälpandet tittar jag ner, ser vem jag kramar om och ler.

Jag blir varm inuti – det är liksom det. En oväntad kommentar, en omfamning mitt i ett språng.

Jag är lycklig. Jag är lärare. Och jag är tydligen hungrig.