Jag funderar på det där med tid. Att inte ha tid. Att ta sig tid. När jag ibland halkar inte på bloggprat eller facebookprat med människor runt omkring, brukar det ofta ingå i samtalet att de inte har tid med sånt. Själv drabbas jag då av dåligt samvete att jag lägger tid på sådant. Dålig mamma, typ.
Så funderar jag vidare. Vem säger att den inte har tid att någon gång om dagen sitta ner och reflektera? En del läser en tidning, andra surfar på nätet. Idag har jag tagit mig tid att göra det förstnämnda. Jag har läst ett par tidningar som kom i brevlådan för ett år sedan. De har blivit liggande med plasten på eftersom jag inte har haft tid. Eller har jag inte det? Det handlar kanske bara om prioriteringar och mina prioriteringar det senaste året har handlat om att skaffa mig digital kompetens. Utforska nätet. Lära mig ett andraspråk helt enkelt och försöka hitta nyckeln till hur elever kan lära sig viktiga saker som de har nytta av i livet. Det måste få ta tid.
Jag har tid. Inte mycket tid som inte är fylld av något, men jag har den. Frågan är bara vad jag väljer att fylla den med. Tiden är min.
Jag gör (liksom du antagligen) så otroligt mycket för alla andra, någonting måste man väl få göra för sig själv också. Om jag tar ngn timma om dagen till mig själv så anser jag att jag har fullt rätt till det…. Det skulle antligen ta mkt längre tid i anspråk att göra ngt annat…som man måste åka iväg och göra.
Vad klok du är!I min värld finns det ingen egentid…måste bli ändring på det…
Klokt! Jag tror att man också blir bättre som mamma, maka, kollega om man tar sig den där lilla extra tiden för att läsa en tidning eller surfa på nätet eller göra det just jag tycker är intressant för tillfället. Jag tror att man kanske orkar vara lite gladare en lite längre stund än om man hela tiden gör det man måste och inte bara gör det man vill.
Jag har några minuter över – då hälsar jag på hos dig. Anne-Marie
Ni kloka kommentatorer! Tack för att ni är här och förgyller min vardag!