Jag fortsätter på ”Vad är kunskap-temat”. Nutiden och framtiden kräver det.

För några dagar sedan när vi strippade granen på dess pynt, berättade 10-åringen att hans kompis var AFK. Sedan tittade han pillemariskt på mig och undrade om jag visste vad det var. Eftersom jag ville återupprätta min heder efter nederlaget i flaggspelet, hoppade jag nästan jämfota och viftade:

”Jag kan, jag kan! Away from keyboard.”

”Bra mamma.”

Sedan fortsatte förhöret:

”Vet du vad BRB betyder då?

”Ha, lätt. Be right back!”

Den lätte, tänkte jag och pillade loss en ängel ur granen. Jag vet inte om sonen har koll på Vygotskij, men han kände nog att hans mamma behövde komma upp en level, så han fortsatte:

”Det är väldigt bra att kunna vad VGD är. Kan du det?”

Jag skakade på huvudet.

”Det betyder Vad gör du? Om du messar någon kan du skriva det. Och den som svarar kanske lägger till DD i sitt meddelande och det betyder Du då? Alltså, det finns förkortningar på svenska också.”

Hmm. Jag kanske ska använda det i mikrobloggsmeddelanden och inte bara i sms. Där som det bara får vara 140 tecken. Kanonbra. Vad bra att få lära sig så användbara saker.
Undrar vad vi vuxna mer kan lyssna in? Och vad vi kan erbjuda barnen för att de ska levla en nivå i sin kunskap? För de måste ju få utvecklas de med – inte bara vi vuxna.

Fast ibland, ska tilläggas, tycker sonen att jag lyssnar in för mycket. När vi pratade lite om hans favoritspel Runescape petade jag in små frågor om hans bästis i spelet, han som bor uppåt Gävle och som han aldrig har träffat öga mot öga.

”Mamma, nu frågar du bara för att se att han (kompisen) inte är en farlig typ!”

Så log han nöjt. Som om han gillade det.

Bild: Flickr/ Creative Commons/ Alisdair