Roger Säljö pratar om skolans utveckling från det att man behövde lära sig kilskrift och framåt. Digitaliseringen i vårt samhälle är både en teknisk förändring och en social förändring.

Gutenbergs boktryckarkonst var en revolutionerande teknik på sin tid. Vem skulle få tillgång till tekniken? Vem skulle kunna läsa? Under 1700-talet trycktes en miljard böcker i Europa.
Att alla sedan skulle lära sig läsa var en stor mobilisering från kyrkans håll med skolor och undervisning. Man hade kontroll över informationsspridningen i skolan. Läroboken gällde. Roger säger att detta har förändrats dramatiskt idag, men jag undrar om det verkligen har det….? Överallt?

Att våga låta elever lära sig mer och utöver det som läraren har tänkt – är det möjligt överallt? (Min fråga)

Roger Säljö igen: De digitala tekniken hjälper oss att minnas och att dokumentera. Det introducerar nya sätt att samarbeta och att göra oss delaktiga. Den nya tekniken uppmuntar till att lära sig nya saker. Konflikten gentemot skolan med den nya tekniken är att man kan göra väldigt komplexa saker utan att egentligen förstå allt. Tekniken gör det åt oss. Det är svårt för många att ta till sig detta eftersom kunskap inte har sett ut så i skolans värld.

Lärande blir förmågan att göra om information till sådant vi behöver använda i samhället.