Familjen far iväg åt alla håll. Mannen och ena sonen har kommit fram till Falun där de ska åka skidor. Den andre sonen är skjutsad till kompisen och ska åka med honom och hans familj till Idre imorgon bitti. Det är bara 4-åringen och jag som håller ställningarna här hemma. Konstigt och tomt.
Men jag försöker att se det positivt. När 4-åringen har lagt sig kan jag ha hela soffan för mig själv.
Ovanligt.
Konstigt.
Men jag ska klara det.
När jag skjutsade äldste sonen till hans kompis förmanade jag honom som jag alltid gör när han ska iväg en längre sväng från hemmets trygga vrå. Det blev det gamla vanliga om
- att ta det lugnt i backen.
- att inte kasta sig handlöst utför när man inte vet var det hela ska sluta.
Men det blev inte bara förbud, utan även påbud. Man vill ju uppmuntra när det går.
Fast snart är man där igen och förmanar.
Vad skönt när de är hemma igen.
Jag undrar om jag någonsin kommer att sluta med det där… Biter mig ständigt i tungan trots att mina barn nu är myndiga…
Christina, det är inte helt lätt….
Ja,det måste vara väldigt ovanligt tyst och lugnt hemma hos er. Men det kommer gå bra ska du se. Ta hand om dig själv o Lilla Larsson!
Tack Malin! En första rapport säger att mellansonen har dånat rakt in i ett plank och fått åka skoter ner… Jag känner mig långt bort. Lilla Larsson och jag har det annars bra med Idolskivan på högsta volym som hon flänger runt och mimar till.
Oj, vi får hoppas att det var veckans olycka nu då!